Bumsen 1
TRÄFFRAPPORT UT I KYLAN VINTERÄVENTYR PÅ KRYSTALL
RALLY Touringvane Sven-Erik har kört Europa kors och tvärs men sökte en ny utmaning, att köra vintertouring. Första försöket gick åt skogen men trägen vinner. TEXT & FOTO: SVEN-ERIK TIBERG E n dröm blev till! Att åka på Krystallrallyt i Sydnorge mitt i vintern. Är det klokt eller ett äventyr? Jag satte på grova däck med cirka 200 dubb per däck på min K 1100 LT och tänkte ta den till fjolårets krystallträff men efter en mils provkörning så gick framhjulet åt ett håll och jag på hojen ett annat håll. Det blev en high side och brutet nyckelben. Skam den som ger sig så när en sidvagns-räv och vinterkörare sen många år frågade om jag ville hänga med bakpå hans Ural med BMW R 80-motor så tänkte jag med sidostöd och veteran bakom styret, varför inte? Jag tog bilen tolv mil söderut efter jobbet till kompisen Arne Bergman där vi packade och lassade upp sidvagnshojen på släp, sen in och pratade om färden och livet. Nästa dag startade vi tidigt för en 90 milafärd med släp till Rena i Norge. Nu var det bara 25 mil kvar till träffen så vi grenslade hojen och dundrade iväg med 50 häst. Framme på träffhotellet mötte oss en härlig blandning av anpassade hojar för vinterkörning och ägare som matchade sina hojar i äventyrslusta och skaparglädje. Finns ju väldigt få vintertourighojar att köpa men några färdiga fanns där som två sidvagnsekipage från Frankrike baserade på en Peugeotmotor och en engelsman med vänsterhängd sidvagn på en K 1200 S. Sen kom det ett helt gäng från Italien på allt från en Vespa till några Harleys med skidor och några letter på ryska tvåtaktare. Nu förstår ni vilken blandning av hojar som var där. Nog med teknik nu för både ögonen och som inspiration så hungern smög sig på. Vad göra om inte gå till restaurangen där några buffébord dignande under kallskuret, varm mat och ett dessertbord som var en sann fröjd för ögonen men då stod magen i fyra hörn. Lite frukttårta kan väl alltid slinka ned ändå? Jag funderar över hur så få arrangörer vägen upp där några satte in skruvdubb på träffplatsen. Mitt intryck av italienare är att de samlas och åker på ett äventyr som tar den tid det tar där åkningen tillsammans är det viktiga. Det behövs lite mera planering än detta om man åker i Skandinavien men då dom åkt på flera Krystallrally träffar så har dom ordnat detta. Är ofta lite språkproblem men med god vilja så ordnar det sig. Hemvägen tog vi i ett svep först 25 mil hoj sen 90 mil med släp. Vädret var lite tufft så vi kom åter till Arnes hem i Byske vid femtiden på morgonen sov. Vi som stockar ovaggade till åttatiden då telefokan hantera en så relativt stor träff. Om man tänker på att deltagarna kunde ta sig på egen hand från Europas alla hörn så behöver man inte så ingående program, deltagarna är vana att ta hand om sig själva. Lägg till norrmännens avslappnade attityd till planering och målet att ha det trevligt tillsammans så blir det en god stämning. Det kom 27 italienare som körde hela nerna började ringa från bekanta som undrade hur det hade gått, omtänksamt men ögonlocken var fortfarande tunga. Det blev en utdragen frukost där vi slappade vidare och löste några till vardagsproblem. Blir det en tur nästa år igen? Måste i så fall bara förbättra min K 1100 LT med sidvagn och bättre kläder. Kanske ses vi där! § 47