Golf - Den stora sporten 1
104 BÄSTA GOLFMINNET EN GOLFDAG I SÖRMLAND Det sk
ulle bli en golfdag men det är inte för spelets skull vi bevarar dagen i vårt minne. Vi var tre män i en båt, inte i en "Slow boat to China", utan på väg till Vingåkers utmärkta 9-hålsbana. Dagen var het, kylväskan laddad med dryck, golfbagarna på plats i båten. Och motorn startade. Vi, tre män med hyfsat låg handicap men med medelålder över den score som Sörenstam ständigt drömmer om, 54 alltså. Färden startade på Virens lugna vatten. Vi tuffade förbi välskötta röda, vita och gula sommarstugor med välansade gräsmattor. Stolta flaggstänger med den svenska flaggan lätt vajande i vinden. Böljande ängar. Åkrar, ännu inte för fäfot. Ladugårdar. Hagar där kor betade. Från vattnet betraktade vi det svenska bondesamhället. Vi kände oss som huvudpersonerna i Astrid Lindgrens värld. Vi böjde våra huvuden när vi gled under bron i Morjanå. Mobiltelefonerna var avslagna. Ingen kunde nå oss, det var en känsla av total frihet. Se också våra böjda huvuden som en tacksamhetsgest att just vi fick förmånen att uppleva det vi gjorde. Via Morjanå ut på Kolsnaren, ytterligare en av många insjöar i det leende Sörmland. Efter 3o minuter lägger vi till. Klubbhuset på nåt hundratal meters avstånd. Vägg i vägg med Båsenberga Konferenshotell. Jodå, det fanns mat till oss. Köket är vida känt. Den kalla buffén med tillhörande varmrätter är alltid garanterat god och riklig. Priset är löjligt lågt. Du äter både lunch och middag — så rikligt är det — för gott och väl under hundralappen. Men först en runda. På italienskt vis äter vi mellan inoch utrundan. Nio hål kan låta snålt men den Sune Linde-designade banan — inspirerad av Hemming Sten — har skilda utslag på första och andra varven. Ingen risk att den upplevs som enformig varv nummer två. Hästar betar i hagen vid tredje hålet. Efter hål nr 5, ett långt par 5, finns en vattenkälla. Bara att hiva upp den kylda drycken med vattenskopan som är fäst på en lång pinne. Idyllen är total. Det känns som om vi inte kan hamna längre bort från den larmande, asfaltskokande huvudstaden där vi tillbringar våra vardagar. Ändå skiljer mindre än 20 mil. Är det inte så här livet alltid borde vara? Under hemfärden talar vi mindre om golfen, mer om den lilla holme där vi ska bada iklädda ingenting. Fram med tvål, shampoo — och kylda drycker! Det varma insjövattnet smeker våra kroppar. Den sena eftermiddagssolen glittrar i vattnet. Ölen har aldrig smakat godare. Förresten: vem var det som vann? GÖRAN SÖDERLUND Golfjournalist med rötter i Sörmland