Golf - Den stora sporten 1
SPELET UNDER 100 AR 51 När Karl Bergsten och C-0
Rahm, medlemmar i Stockholms GK, spelade på Sveriges första 18-hålsbana, den på Lidingö, i slutet av 1920-talet såg golfen ut så här. Spelarna var stabila herrar i samhället, modet föreskrev golfbyxor, greenerna var ojämna och långhåriga och tillgången på caddies var god. mästerskap. Och handicapen gjordes upp på första tee: "Senast vann du. Då säger vi att du spelar på 10 idag och jag på 12, min rygg är inte riktigt i bästa form". Enkelt och smärtfritt. • gapa av häpnad över hur långt dagens spelare slår. Med sina enorma drivar och bollar som är både hela och helt runda (ovanligt förr i tiden) stiger bollen mot skyn och stannar först 250 meter bort. Helt overkligt för vår vän som — om han träffade bra med sin hickoryskaftade driver — kunde hoppas nå bortåt 170 meter. Rull att tala om fick man bara när banan var extremt torr. Och i sin bag hade han varken sandwedge eller någon annan typ av wedge. Hans inspelsklubbar var en träskartad niblick som gav en flack bollbana med stora svårigheter att få bollen att stanna på green. I regel var pitch-and-runslaget det säkraste sättet att spela in bollen, problemet var bara att foregreen saknades och att själva greenytan var både tuvig, ojämn och långhårig. Men i greenens centrum fanns ett hål och att nå fram dit gav vår vän från 1904 samma kick av tillfredsställelse som vi får idag. Golfens glädje är inte banans klippning eller gräsets kvalitet. Det är spelet i sig.