VellingePosten nr 23 2025 1
10 Mesta mästaren Björn Falkland från Höllviken:
”Idrotten har betytt allt för mig” Björn Falkland, 54, från Höllviken är mesta mästaren inom svensk tyngdlyftning. Han har varit med på både EM och VM. Björn har lagt tävlingstrikån på hyllan men hjärtat bankar fortfarande f ör tyngdlyftningen. VellingePosten träffade Björn Falkland på Formtoppen i Höllviken, där han numera delar ut visdomsord till flera duktiga tyngdlyftare. Det blev ett härligt snack om de glansfulla dagarna och om att han numera får vara en del av flera kvinnliga lyftares framfart på tävlingsflaken. Björn, vad har idrotten betytt för dig? - Idrotten har betytt allt för mig. Idrotten har färgat den jag är i dag. Det inser jag ännu mer nu än tidigare. Idrotten har också öppnat många dörrar för mig. Det var tack vare idrotten och meriterna där, som jag kom in på GIH i Stockholm. Sen har tyngdlyftningen gett mig så mycket i form av tävlingar och gemenskap med lagkompisar. -Varför blev det just tyngdlyftning? - I unga år höll jag på med en del ”udda” sporter, som judo och gymnastik. Jag ville bli grengymnast men det föll på att jag då var tvungen att ta mig från Trelleborg till klubben i Malmö och det gick inte att lösa. En kille i tyngdlyftningsklubben i Trelleborg ABK, Jonas Nilsson tyckte att jag skulle testa tyngdlyftning. Det gjorde att jag och fastnade för sporten nästan direkt. Sju månader senare (1987) ställde jag upp på ungdoms-SM och tog då guld. Sen rullade det på. 1991 tog jag mitt första senior-guld. Tränaren i Trelleborg Ingemar Aldenhov betydde enormt mycket för mig. Du är mesta mästaren i svensk tyngdlyftning. 14 SM-guld i totalen, 44 guld om man bara räknar de individuella grenarna ryck och stöt. Ett fantastiskt facit. Hur har det uppmärksammats? - Det är lite blandat. Jag har haft förmånen att tävla för två bra klubbar, Trelleborg och Spårvägen i Stockholm. I Trelleborg fick jag de rätta förutsättningarna att inleda min karriär. I Spårvägen blommade jag ut, jag kom dit 1996 efter att jag hade börjat på GIH i Stockholm. Lite tråkigt var det att man som lätt lyftare inte rönte samma uppmärksamhet på tävlingarna, det var bara de tyngre lyftarna som räknades, det var då publiken kom. Vad var dina främsta egenskaper som lyftare? - Tycker själv att jag var ödmjuk, såväl när det gick bra som mindre bra. Jag kunde vara nervös inför första lyftet men sen släppte det. Jag älskade känslan att gå in och lyfta och jag älskade att stå överst på pallen. Jag hade bra tävlingsnerver. Ditt främsta minne i karriären? - Det är nog från en serietävling när jag var 22 år. Allt fungerade. Jag slog pers med fem Björn Falkland har lagt tävlingstrikån på hyllan men tränar numera flitigt på Formtoppen där han även delar ut kloka råd till sina kvinnliga adepter. Mesta mästaren Björn Falkland från Höllviken var en lyftare som hade en grym teknik. Arkivfoto. Falkland har släppt ryck och stöt under träningspassen men i övrigt går han loss på hantlar, skivstänger och dragapparater. Det blir styrkebiten fem dagar i veckan på Formtoppen. Björn jobbar som idrottskonsult (bland annat fystränare, idrottsbehandlare, lic tynglyftningscoach och massör). Trelleborgs FF, herr, junior och damlag, är en klubb som under många år använde sig av Björn Falklands tjänster. Lyftarprofilen från Höllviken har även ett samarbete med Stefan Nilsson, lerduveskytt i världsklass. Trelleborgaren blev femma vid OS i Paris 2024 och hade då känning på medalj. - Stefan gjorde en fin insats vid OS i Paris. kilo i ryck, lyfte 120kilo. Nästan dubbelt min kroppsvikt. Sen var det förstås trevligt att få vara med på EM (16:e) och VM¨(12:a). Men jag har många fina minnen från min karriär. Några bittra minnen? - Jag har tagit 14 SM-guld, det kunde varit 16. Ett guld missade jag när vår dotter kom till världen och det är inget att säga om. Det är naturligtvis en glädje som slår ut allt att få vara med om sitt barns födelse. Den andra gången jag missade guldet får min coach ta på sig. Men egentligen finns det inga bittra minnen, jag har inte så många besvikelser i karriären. Du har lagt tävlingstrikån på hyllan sen 2006 men i år var du på väg att göra comeback. Siktet var då inställt på veteran-EM Albanien. Ett mästerskap som du tvingades hoppa av ifrån? - Ja, en bit av lårmuskeln gick av. Jag kände mig innan skadan oerhört taggad av att gå in och lyfta igen. Det var väl av en tillfällig sinnesförvirring som jag anmälde mig till EM i Albanien. Jag hade klarat kvalvikterna, 85 kilo i ryck och 105 i stöt. Jag hade styrkan och tekniken men tyvärr inte rörligheten. Jag sa till mig själv ”kan du inte vara nöjd med vad du har presterat i din karriär…”. Nu fick Björn Falkland följa EM på distans och coacha sina tre adepter på Formtoppen, Hanna Skärstrand, Dajana Börjesson och Maggan Hammer som alla gjorde bra ifrån sig på veteran-EM. För Hanna blev det till att steppa upp på silverplatsen. Men kanske blir det så småningom ännu en comeback, Björn? - Nja, tveksamt, fast man ska inte säga aldrig… Björn Falklands liv kretsar en hel del kring idrotten. Han ger sina visdomsråd till ovan nämnda trio och det finns även en oslipad diamant från Höllviken, Louise Wall som har tagit upp lyftningen igen. De här tjejerna tränar flitigt på Formtoppen men representerar i tävlingssammanhang Sörby BoIS, Vinslöv, eftersom Formtoppen inte har någon lyftningssektion. Han har nu beslutat sig för att satsa på OS i Los Angeles, det ska bli spännande att få vara med på den resan. Vi kommer ha många fina styrkepass på Formtoppen, säger Björn. Du har många strängar på lyran och när andan faller på kommer dragspelet fram. - Musik har alltid varit en del av mitt liv, under tiden i Stockholm var jag även med i en gospelkör. Musik är bra för själen, konstaterar Björn Falkland. VellingePosten tackar för en inspirerande pratstund med Björn Falkland, en legend inom den blågula lyftningen. Text och foto KENT HANSSON Lite om Björn . . .. .. 54 år med 40 års erfarenhet av träning med inriktning olympisk tyngdlyftning. 14-faldig svensk mästare (mesta svenska mästaren genom tiderna). 3-faldig nordisk mästare Flerfaldig rekordhållare både i Norden och Sverige där jag fortfarande har rekordet i klass 69 kg. Storgrabb nummer 104. Nordiska tyngdlyftningsförbundets elitmedalj i guld. Läs mer om Björn på https://sparvagenidrott.nu/bjornfalkland