Bumsen 1
Utanför garaget står den glänsande hojen tryggt u
ppställd på stödet och själv har man plockat på sig och rättat till den personliga utrustningen. Nästa moment före avfärd består givetvis i själva startproceduren: flöda båda förgasarna, kicka en första gång för att dra in bensin i cylindrarna, tryck sedan ned tändningsnyckeln till tändläge och avsluta sedan med att kicka en andra och naturligtvis sista gång för att starta motorn. När man väl sitter på hojen så vrider man tändningsnyckeln åt vänster för att på så vis aktivera strålkastaren och därmed är halvljuset påslaget. Därefter har man bara reglaget för hel- och halvljus samt signalhornet att leka med. Avsluta med att dra in kopplingen och kanske samtidigt skjuta cykeln någon decimeter framåt, ett litet knep för att ettans växel skall gå i absolut ljudlöst... Men vänta nu... ovanstående beskrivning är väl knappast synonym med startproceduren hos en modern BMW-hoj, snarare hos en 60-tals BMW utan elstart? Helt riktigt! En modern BMW går knappast att bara slänga sig på, aktivera elstart och sedan dra iväg på ett säkert vis; nej, här bör man först gå igenom alla reglage och vad de gör, är det sedan en fullutrustad hoj med alla slags körprogram och musikanläggningar så krävs det faktiskt en seriös studie av handboken före. Ta bara en så enkel sak som att med en GS komma ut på en liten fin grusväg och plötsligt få för sig att stötta kurvtagningen med litet gaspådrag, plötsligt känner man att motorns effekt blir lika menlös och svag som hos de flesta politiker! Just det, antisladden har talat och därför stryps motoreffekten, bara för att du inte hade kunskapen eller glömde att avaktivera funktionen i fråga! Vad har nu allt detta med BMW nineT att göra? Nästan inget men ändå rätt mycket. Visserligen är det en fullt modern BMW men designmässigt skriker den 1960-tal, ändå är det ingen retrohoj, men väl en retroinspirerad hoj, en caféracer med litet för högt styre? Inta körläge på en nineT och du förstår omedelbart vad jag syftar på. Du blickar nu ner på den långa och slanka aluminiumtanken som i framkant är lätt utvidgad. Formspråket skriker både RS54 från 50-talet, 24 liter Meier/Earlsgaffel, /7-varningen är uppenbar men även den neddragna bakdelens underkant skvallrar om Cruiserinslag. Tanken är svartlackad men den ljusa delen kring knäslutet är upputsad, detta kräver ett noggrant handarbete. Därefter faller blicken på de två runda och klassiskt utformade instrumenthusen, tyvärr i plast men däremellan en snyggt utformad digitaldisplay som är inramad av aluminium men med minimal information. Längst ut på varje styrstångsända kommer så överraskningen, var finns alla knappar? Det är här man verkligen känner att man är tillbakaflyttad ett antal decennier. På vänstersidan finner man endast tre knappar, en som reglerar hel/halvljus, en för körriktningsvisare och så regleras ljustutan med det vänstra pekfingret. Det är allt! Till och med ljusknappen är borta, automatiskt halvljus gäller. Enklare och snyggare får man leta efter – under 50-talet. Före höger styrstångändas enda knapp aktiveras fortsätter vi dock med att låta blicken smeka över nineT:s alla förföriskt fina gjutna och frästa aluminiumdetaljer och det kan man göra hur länge som helst, vad sägs t.ex. om den nedre gaffelbryggan med integrerad strålkastarhållare, vridreglaget för inställning av stötdämpare bak, fotbromsens spak med omkringliggande fästen inkl. fotpinnar, ”konstsmidet” under förardynan samt insuget till luftburken men frågan är ändå om inte de två stagen som både håller framskären och skyddar gaffelns nedre del från insekter och därmed förhindrar skador på packboxarna inte är formgivarnas triumfkort? All vacker formgivning består dock inte av aluminium men väl andra ädla material såsom de läderklädda sittplatserna, trådekerhjulen, den snyggt utformade oljekylaren och enkelsvingen bak, det ovanligt vackert utformade strålkastarhuset med en uppkäftig BMW-logga mitt i glaset, den retroformade typskylten på styrhuvudet och som avslutning kan man alltid vila blicken på de två smäckra ljuddämparna. Det är vid denna tidpunkt som man inser att maskinen är nästan helt befriad från krom och kulör. Det sistnämnda hittar man bara på den guldärgade USD-teleskopgaffel och på några av instrumentens lampor. Går detta formsköna paket då att köra? Ja, och det är just det som är problemet. Inte nog med all denna förföriska design utan man får till allt detta också lägga den vanebildande körupplevelsen. Det som slår en vid en första bekantskap med en nineT är hur liten, låg och kort den är och detta bekräftas också vid baxandet utanför garaget, moppevarningen är uppenbar! Tonårsminnena från moppetiden kvarstår när du grenslat maskinen men så fort du aktiverar höger styrstångändas enda knapp, startknappen, förvandlas inte bara maskinen utan även du till en vuxen individ! Den råa och vibrationsrika tomgången är frän men infriar kanske inte sedvanliga BMW-förväntningar, vilket inte heller det underbart dova men karaktärsfulla avgasljudet gör. Dra in det mjukt verkande Kan man uppleva storstadens sommarkväll på ett bättre sätt än att glida fram på en nineT i drygt 40 km/tim på treans växel, varvräknarnålen pekar på 2 000, som kronan på verket bjuds man då på det härligt vanebildande dovt mullrande och förföriska ljudet från de två ljuddämparna. 18 BUMSEN 3 – 2014