Bumsen 1
MC-åkning har för mig alltid varit avkoppling frå
n vardagen och alla ”måsten”, såväl från privatliv som från arbete. En tid för att avnjuta intryck längs vägen, med korta strandhugg för att besöka intressanta platser men också för att ha tid för reflektion; att skapa tid för egna tankar. 2012 körde jag till Nordkap ensam, en resa där jag för första gången riktigt uppskattade motorcykel som transportmedel. – Men då kan vi åka tillsammans, utbrister hustrun glatt. Hennes föräldrar hade just bestämt sig för pensionering vilket helt plötsligt öppnade möjligheten till ”barnvakt” för våra två hemmavarande tonåringar, hur skulle det dock bli med frun där bak till Marocko och tillbaka? Vi hade bara två veckor ledigt och skulle vi hinna med allt? Frågorna var många men planering är ju en stor del av resan och dess charm. Vi beslutade att åka i månadsskiftet september-oktober för att minimera risken för extrem värme i Spanien och Marocko. Biltåg, nähä du, jag har inte köpt motorcykel för att åka tåg, dessutom är det ju trots allt ett litet äventyr och då skall det var litet ”strängt” som man säger här i Halland. Visst, det är inte ”Ewan McGregor och Charley Boorman runt världen” men för oss är det ett äventyr. Avfärden från hemmet i Halmstad började litet oväntat med 0° C och is på bilrutorna, dessutom lyckades jag med bedriften att välta motorcykeln vid en bensinmack utanför Hamburg vilket resulterade i brutet bromshandtag, störst smäll fick nog egot. Turligt nog så var det bara spetsen på bromshandtaget som gick av då det sitter en inbyggd försvagning där. Fint väder gjorde att humöret ändå var på topp ända fram till första övernattningen i Osnabrück. Trafiken glesnade betydligt när vi dagen efter lämnade Tyskland och dess Autobahn. Snabba fot- och hjulspår sattes i Nederländerna och Belgien, siktet var dock inställt på Frankrike för att gå mot västsidan och följa denna ner till Spanien. Saint-Witz, några 42 BUMSEN 3 – 2014 mil norr om Paris blev dagens mål. Jag försöker som princip stanna för dagen före större städer eller attraktioner och sedan starta tidigt på morgonen för att antingen snabbt passera igenom före rusningstrafiken eller stanna vid eventuella sevärdheter och ha god tid på mig att njuta av dessa. Vägen in i Paris var kusligt tom – kunde detta bero på att det var söndag – eller att det just den dagen var ett maraton mellan Paris och Versailles? Det blev ett stopp vid Triumfbågen för ett ”Kodak moment”, jag mindes den som mindre än när vi senast var här 1995. Vidare till Palais de Chaillot för att beundra Eiffeltornet på håll. Vi stötte på en trevlig tyska med stort leende som verkligen levde sig in i den franska världen med basker och baguette i högsta hugg. Vidare ut ur Paris med en duktig Garmin 660 som ledde oss förbi alla de löpare som deltog i maratonet. Vid en paus mellan Paris och Bordeaux träffade vi en tokig nederländsk pensionär som hade ”pimpat” sin BMW – not my cup of tea – en härlig gubbe med tusen berättelser på lager om alla sina resor i världen på två hjul – han kunde dock inte ett enda ord engelska. Det var tung morgondimma över Bordeaux när vi påbörjade vår snabbmarsch söderut, betalvägarna i Frankrike är av hög klass och medger goda hastigheter. Vi passerade strax Saint-Jean-de-Luz och har ni inte varit där så kan jag varmt rekommendera denna lilla idyll. Vid ett stopp på en rastplats precis före gränsen till Spanien visade termometern 16° C – två mil senare var den uppe på 28! In i Spanien! Många härliga kurvor som bar upp, upp och upp genom Pyrenéerna. Den ena tunneln efter den andra tills man till slut kom ut genom sista och landskapet helt ändrade skepnad, från bergspass till slätter till stora höjdökningar igen – så högt att träd inte växer här. Temperaturen sjönk åter och lade sig på stadiga och behagliga 22° C. Framme i Valladolid checkade vi in på ett mysigt litet hotell, ett smakfullt ombyggt gammalt kloster från 1100-talet. Spanien imponerar, otroligt vidsträckta ytor, ibland helt platt så att man i princip kan se jordens krökning, ibland kuperat. Färgen på landskapet där vi körde var i princip samma – gulbrunt. På grund av de höga och öppna landskapen var vinden inte nådig mot oss, på vissa ställen var det närmare stormstyrka. Man får en känsla av traditionell gamla ”planekonomi” när det gäller vad som odlas – 10 mil säd, 10 mil träd, 10 mil annat – mer troligt är det dock att det är klimatberoende, vid närmare eftertanke. En av de stora behållningarna med att köra hoj är dofterna som helt plötsligt slår emot en med stor kraft, barrträd, oleander, eukalyptus och olika kryddväxter. Längs motorvägen såg vi träd och växter av olika slag som hade fått en trädgårdsmästare att brista Halmstad – Tang TEXT & FOTO ANDERS MEIGÅRD ML 2681311 ...Tyskland, Nederländerna, Belgien, Paris, Bordeaux, Pyrenéerna, Frankrike, Gibraltar, Tanger, Ronda, Granada, Barcelona, Trier och Bremen. En nätt sväng på 700 mil under två veckor hösten 2013!