Bumsen 1
The Highway Wall! BUMSEN REDAKTIONEN Chefredaktör
och ansvarig utgivare HAGEN HOPP bumsen@bmwklubben.se Redaktörer LARS MALM BRITT-HÉLÉNE JAKOBSSON TOMMY VAN GINHOVEN ANNONS - OCH PRODUKTIONSANSVARIG HAGEN HOPP Material skickas till: bumsen@bmwklubben.se eller Hagen Hopp Grindtorpsvägen 35 183 49 TÄBY 070-782 30 33 UTGIVNING 2015 Nummer 1 - februari Nummer 2 - april Nummer 3 - juni Nummer 4 - oktober Nummer 5 - december MANUSSTOPP MATERIAL Nummer 2/15 - vecka 11 TEXTER Levereras i digital form i någon av de vanligaste formaten för ordbehandlingsprogram för Mac eller PC. BILDER Bör vara digitala och i högsta tänkbara upplösning men även traditionella papperskopior, negativ eller diabilder går också bra. Digitalt material återsänds ej. Material som önskas i retur skall medföljas av ett adresserat och frankerat kuvert. TRYCK Denna Bumsen trycks i ca 6.000 exemplar av Edita Västra Aros i Västerås. Tryckeriet är Svanmärkt och Klimatneutralt. BUMSEN NR 1 – 2015 4 7 8 BUMSEN PÅ INTERNET Artiklar och fotografier som är avsedda för publicering i Bumsen förutsätts dels kunna lagras digitalt, dels också kunna användas på klubbens hemsida IC 1B ng 00 e Bumsen 1-15 M.indd 3 (http://bmwklubben.se) utan särskilt medgivande från upphovsrättsinnehavarna. Upphovsrättens regler respekteras dock alltid. OMSLAGSBILD Foto: Hagen Hopp ML 2650962 12 20 26 36 42 50 I över fyra decennier har jag ägnat mig åt att resa fritt med motorcykel i Europa och de senaste åren dessutom utan att ens behöva visa upp passet men den senaste resan gick till ”over there”, har med andra ord besökt USA. Efter drygt en timme i kön till immigrationsmyndighetens kontroll på Newarks flygplats genomfördes en procedur som enkelt kan beskrivas som totalt förnedrande och inte borde anstå en demokratisk stat; man behandlas nämligen på samma vis som vi här i Sverige behandlar kriminella, fingeravtryck tas på händernas alla tio fingrar samt iris/porträttfoto! Eftersom vi i de ”inresehandlingar” man fyller i på planet inte angivit första övernattningshotell vidtog ett ”förhör” på tjugo minuter. – Vi har bokat en hyrbil här på flygplatsen och med denna skall vi bege oss i västlig riktning c:a 1 000 miles, hur långt vi kommer idag och var vi övernattar har vi ingen aning om, försökte vi förklara för ”kurgossens” chef, han hade inkallats till detta exceptionella ”case”! När vi övernattade i delstaten Tennessee, på ett s.k. ”Food, Gas and Lodging-area”, de varierar i storlek men just detta bestod av kanske 5-10 hotell, nästan lika många bensinstationer och dubbelt så många ”fastfood”-serveringar, så frågade vi hotellpersonalen vilket ställe de kunde rekommendera för intagande av en trevlig middag med välsmakande öl därtill, på hotellen serveras ingen mat förutom frukost. – Inget problem fick vi till svar, ni kör bara 4-5 miles åt norr så finner ni ett. – Ok, men det är litet långt att gå. – Har ni ingen bil då? frågade hen. – Jo, men jag vill inte köra efter intagandet av ett par öl. Finns det ingen här på området ni kan rekommendera. Innan vi fick svar tittade sig hen noga omkring så att ingen skulle höra svaret. – Det är kyrkan som äger allt och har makten här. En öl kan ni endast köpa på en av bensinstationerna! När vi så gjorde och skulle betala begärdes legitimation av oss. Jag undrade om åldersgränsen för ölinköp. 21 år upplystes jag om. Tack ska du ha, tänkte jag, du bakom disken som inte kan se skillnad på 21 och 62 år! Någon dag senare i Nashville satt vi på en lunchrestaurang och intog en öl. – Legitimation tack, fick vi höra av kyparen! Strax utanför Memphis ligger i alla fall Graceland och äntligen fick jag tillfälle att besöka ”helgedomen”. Resans höjdpunkt! Vår ”roadtrip” avlöpte trots allt helt enligt planerna men visst var trafikrytmen låg på Highway, behagligt tyckte Britten, men det sävliga tempot gjorde mig frustrerad i kombination med att alla körfält kunde vara blockerade för omkörning p.g.a. mångas enastående förmåga att ”parkera” i de vänstra filerna, normalt omkörningsfilerna. Fenomenet döpte jag till ”The Highway Wall” och tyvärr börjar beteendet också bli allt vanligare i detta land! Trafikpoliserna här har äntligen börjat fatta och rapporterar detta regelvidriga brott. Bra! Naturligtvis betraktades jag som en potentiell bombman när vi skulle lämna Newark! – Sträck fram höger hand, kommenderade den sura kontrollanten, och sedan drog de ett flertal gånger över handflatan med en plåsterliknade föremål. – Varför? undrade jag. – Vi skall se om du har fragment av explosiva ämnen på handflatan! Är det inte dags att revidera de sista orden i varje vers av USA:s nationalsång? Inte längre ”...the land of the free and the home of the brave”. HAGEN HOPP CHEFREDAKTÖR Fyra sommardagar med TomTom Ordförande har ordet Distriktsinformation Nya medlemmar MC-mässan i Stockholm Uffes vita R 50 -59 Medlemsporträtt Ostpreussen och Königsberg Sälj & köpmarknaden NÄSTA NUMMER manusstopp vecka 11 - utgivning april BUMSEN 1 – 2015 3 2015-02-10 16.14