Bumsen 1
B rorsans bryderier För en hojåkare är detta knap
past förvånande. De flesta använder hörselskydd, vilket innebär att vi rutinmässigt kör med påtaglig hörselnedsättning. De som inte använder hörselskydd exponeras som regel för rätt mycket vindbrus/turbulensbuller så snart de kommit över krypfart – vilket funktionsmässigt innebär detsamma, trafikmiljöns ljud maskeras av buller. Därför känner jag också igen mig ovan. Backspeglarna är oerhört viktiga, bakomvarande färdkamrater ser inte sällan hur jag omedelbart före en omkörning skiftar position på hojen för att eliminera döda vinklar i speglarna. (Som jag tidigare skrivit vägrar jag av det skälet tejpa över speglarna vid bankörning, vidare diskussion om det får vid behov tas en annan gång.) Tidigt upptäckte jag också att flera komponenter i hojkörningen följt med in bakom ratten. Risken att en hel hojåkare döljs bakom bilens A-stolpe – exempelvis vid infart i rondell – hade jag inte tänkt så mycket på innan jag grenslade en båge – men numer! Det innebär att jag i sådana situationer lika automatiskt skiftar position i förarsätet för att inte missa något bakom nämnda stolpe. Och hör sen! 2 januari 2015 innehöll Östgöta Correspondenten artikeln ”Sämre hörsel funkar vid ratten”. Där refererades VTIforskaren Birgitta Thorslund som studerat huruvida nedsatt hörsel är ett problem vid bilkörning. ”Man ser 180 grader men hör 360 grader, så det är viktigt med hörselintryck... Våra studier visar att förare med hörselnedsättning kör försiktigare. De har antagligen en vana att titta sig om i olika situationer. Många vrider till exempel på huvudet när de är ute och går. Det beteendet följer troligen med in i bilen. Förare med hörselnedsättning tittar tre gånger så ofta i backspeglarna. ”... hörselnedsättning... kommer successivt, kompensationen kan komma så också.” Studiens slutsats, att förare med hörselnedsättning är lika säkra förare, gör att det således inte finns något behov av att ändra körkortslagen. (Själv skulle jag möjligen ha formulerat slutsatsen så att de ”inte är sämre förare”!) 48 BUMSEN 1 – 2015 Likaså tittar jag numer med automatik på hjulen på de bilar som står redo att från en annan väg köra in på ”min” väg. Minsta rotation på de hjulen är en varning att motorcyklisten inte blivit sedd – vilket kan få dödliga konsekvenser. I bilen blir konsekvenserna knappast lika allvarliga om det skulle smälla, reflexerna finns dock där. Slutsats: den som kör motorcykel med omdöme blir en säkrare bilförare, man lär sig bedöma fler sorters risker. För att återgå till studien finns fler skäl till att hörselnedsättning inte med automatik skapar sämre bilförare. Som ambulansöverläkare fick jag lära mig av körinstruktörerna att ingen förare någonsin skall räkna med att bilister hör sirener! Fotgängare och cyklister, ja – räkna inte med bilisterna. Därför var rekommenderad hastighet vid passage av skymd korsning högst 10 km/h – även med blåljus och sirener påslagna. Med den farten kunde utryckningsföraren få stopp på eget fordon ifall någon medtrafikant inte uppmärksammat hans/hennes. Slutsats: hör bilförare inte sirener finns rätt mycket annat i trafikmiljön som de inte heller hör! Flera gånger har jag slagits av att skickliga utryckningsförare kör ganska långsamt i tätort. Detta får medtrafikanterna att uppmärksamma blåljus och sirener i tid – samt lämna fri väg – vilket innebär att medelhastigheten blir högre än om utryckningsföraren kör snabbare och tvingas bromsa för att omgivningen inte hunnit reagera! (En gång hände det sig att en yngre man satte en köttbit i halsen. Ambulans var snabbt på plats, sedvanliga åtgärder – i form av Heimlichs manöver (kraftig bröstkompression) samt försök med laryngoskop och Magilltång misslyckades, varför besättningen inte såg någon annan utväg än att lasta in den allt blåare patienten i bilen och köra till sjukhuset så fort det bara gick. Då var hastigheten i korsningarna avsevärt högre än 10 km/ h – mycket riktigt krockade de. Lyckligtvis var alla i bilen föredömligt fastspända, ingen personskada uppstod. Tvärt om var det första som vårdaren hörde när braket tystnat hur patienten drog ett djupt andetag! Köttbiten hade lossnat, luftvägen var åter fri! Patienten lades in för observation men skrevs ut nästa dag, frisk. Denna metod att åtgärda högt luftvägshinder kan dock inte rekommenderas. Risker och kostnader är för höga.) Åter till studien: ytterligare en orsak till att resultatet inte förvånar är att störnivån inne i bilen kan vara hög. (En del ljudanläggningar hörs ju i kvarter!) Alternativt kan föraren lyssna på radio eller vara inbegripen i ett (telefon) samtal. Även den aspekten talar paradoxalt för hörselskadade! De lär som grupp betraktad exponera sig själva för färre onödigt störande ljud, de vet redan från början att de hör sämre. Några arbetskamrater har påtaglig hörselnedsättning. En slutade med aktiv kirurgi när hörseln blev sämre. Han är mycket skicklig i att läsa på läppar – då är munskydd ett problem! En annan är med hjälp av dubbla hörapparater i full yrkesverksamhet och utgör definitivt inte någon ökad patientrisk. Han kör även hoj – BMW förstås! När vi åker tillsammans är ett stående skämt att medan jag lirkar in öronpropparna stänger han av hörapparaterna – och vice versa! Kör försiktigt – och hör sen! Bror Gårdelöf ML 2661203 Reser Bumsen 1-15 M.indd 48 2015-02-10 16.18