Ystra tider på ostkusten Vem skulle inte vilja ha
en sån här ostkyl hemma? Men Willy, som hade drivit Albyboden, en butik som funnits i mer än hundra år i byn, trodde på det här så han sa åt Christer att testa i den gamla butikslokalen. Så Christer letade och hittade ystgrytan som hade stått på en lastkrage i en hage i några år, bonden han hittade den hos lät honom få den, den gjorde mer nytta hos Christer än där i hagen. Den tvåhundralitersgrytan är den man kört med hela tiden, även om det nu är dags att uppgradera utrustningen. Nu gör man plats för en femhundralitersgryta som kommer att göra vägen framåt möjlig. Albyboden fick liv igen, för Christer har, med stöd av hustrun och sommelieren Eva Nina Hammarskjöld, drivit Ölands Köksmejeri sedan 2013. Eftersom man startade verksamheten i maj började han med att göra färskost och Alvaroumi (halloumi på ölandsvis), det får man ut på en gång. Ett år är uppdelat i olika faser. – Man ystar som tusan i januari för att ha mycket 102 klart till sommaren, de här första ostarna tar fem, sex månader, visar Christer upp en tvåkilosbit. Sen väntar blåmögel som ska ligga tre månader, sen tvåmånadersostarna och sen sticker man emellan med saker som ska vara klara till hösten. Sen gör man de ostar som mjölkas på morgonen och man tar man med sig hem på kvällen och käkar. Sen väntar skördefest och jul. Så går ett år här i Alby och det är dags att kavla upp ärmarna igen i januari. Folk som vet, vet Han har inte öppet sådär jättemycket, Christer, han hinner ju inte. Men ibland är det öppet i butiken. Folk som vet, vet. På hyllorna i butiken ligger enorma pressade ostar i tolvkilosformat, de är formade i gamla arlaformar, de går på beställning till restaurang Oaxen i Stockholm. södra öland | 2021