Bumsen 1
FRÄLSNINGSKRÖNIKA HUR VI BLEV BEGRUSADE TA STEGET
UPP TILL GRUS! B Det är många som kör GS och smittan kommer lätt krypandes från en vän till en annan! Hasse berättar här hur han och hans vänner fått sin grusfrälsning. TEXT & FOTO: HANS OHLIN åde min MC-kompis Urban och jag kör sedan en tid tillbaka varsin BMW. Ubbe en BMW R 1200 R och jag kör självklart en sportigare S 1000 R och vi brummade på asfalt och lade ganska många mil bakom oss årligen. Dock hände det vid ett obevakat ögonblick 2016 att vi checkade in på en tisdagskörning med D7 och där hände något. Där träffade vi sköna BMW-knuttar och knuttor som välkomnade oss och dessutom några grusdiggare som med skitiga jackor och brallor gästade tisdagsgänget. Även hojarna var skitiga och utrustade med, för oss två inbitna gatuåkare, okända attribut. De smutsade hojarna var givetvis GS-maskiner. Stora, höga och faktiskt rätt balla. Om man säger att första fröet var sått så kan ni räkna ut resten när Ubbe en tidig vårdag 2017 frågar om vi ska ta en sväng till Probike och testa βen sån därβ R 1200 GS? β Ja, svarar jag. Vi gör en liten utflykt vid bra väder. Några veckor passerar och det blir försommar och ett förutsättningslöst besök hos Probike i Sätra är spikat. Vi glider snart, mycket ståndsmässigt, upp hos Per Klitter och får oss tilldelade en R 1200 GSA av 2017 års modell med alla de attribut som tänkas kan. Per ger nödvändig information inför provkörningen och jag sitter upp som första man, svänger ut på gatan och lägger i tvåan, gasar litet trevande och får i trean, då hör jag Ubbe i intercomet fråga hur det känns? β Jo, svarar jag, den här ska jag ha! Inte vet jag hur min hjärna funkar men vid det tillfället var den jädrans snabb att fatta beslut. Jag har ingen aning om vad som fick mig att släppa allt det goda jag haft med H-D-custom, asfaltbrappare och sporthojar av alla de slag men efter 10-15 sekunder var det klart 22 att en GS eller GSA skulle det bli. Några veckor senare står Ubbe i Malmö med plastkortet i hand och ska lösa ut sin nya GS från Probike där. Det jobbiga var att just den dagen hade hans bank en del dataproblem så ingen kunde komma åt sina konton. Vi löste det dock med förenade krafter, läs: Med mitt plastkort. Efter de erfarenheterna har det passerat mången gruskorn under de nabbiga Mitas E07-däcken. Ja, jag skulle kunna hålla med om att jag blivit nördig på grus och äventyr för jag trivs helt enkelt med upplägget. Så var det snart dags för nästa MC-kompis, Olle, att sadla om. Han var en sport- och touringnörd sedan många år och blev nog litet påverkad av Ubbe och mig så en skön vårdag 2018 blev det en F 800 GSA - med nabbdäck och de attribut som krävs. Någon säsong senare är det dags för nästa MC-kompis, Carl-Michael, som varit aktiv touringnörd att flytta upp i avdelning grus. Inledningsvis brappandes på sin touringhoj men med några onsdagars gruskörning i baken blev det en GS även där. Onsdagsgruppen med dess grusgubbar har såklart hjälpt till att späda på nördnivån riktigt ordentligt. Så härliga turer gubbarna tar oss med på, 20-30 mil varenda onsdag på helt underbara grusvägar och lite skogsvägar emellanåt. Givetvis transportsträckor på bitumen som underlag. Vilket jobb de lägger ned på att reka och bygga GPS-rutter! Ett beundransvärt arbete som bara brinnande själar och riktiga grusnördar kan orka att genomföra vecka efter vecka. Jag tycker faktiskt att klubbstyrelsen ska uppmärksamma och premiera dessa eldsjälar. Nu är säsongen över och GS:en får den ompyssling som krävs inför kommande äventyr. Förmodligen har Ubbe samma abstinenser som jag under den kalla och vita årstiden. Olles GS vet jag har en egen värmefläkt i garaget som är välbesökt när den sterila tiden infaller och jag vet att Carl-Michael fixar och utrustar för fullt inför kommande säsongen. Jag har i alla fall fastnat i GS-träsket och hoppas många fler tar steget ut till äventyr och upp till den högre nivån kallad grus. §