Bumsen 1
NÄSTAN SOPPATORSK I Enguridalen hittade vi detta
stentorn. Forellmiddag är något som smakar smaskens för två nyåkta mc-människor. Det fina med lera är att den är vattenbaserad och lätt sköljs av. tarrepublik, som också bara erkänts av Ryssland, Nicaragua, Venezuela, Nauru och Transnistrien. Trots alla konflikter i området, ser vi dock inte röken av vare sig militär eller polis. Det enda vi ser röken av är georgiska bilister som tävlar i att köra om oss på de mest omöjliga ställen. Den georgiska trafikkulturen är om möjligt värre än den ryska, och det tar ett tag innan man vant sig, och slutar irritera sig över alla ”idioter” som leker racerförare. Kaffesuget blir oss till slut övermäktigt, så vi stannar till vid en liten rastplats med en mäktig utsikt över Kaukasus snöklädda berg. Arne tar fram ”det Franska köket” och snart bubblar vattnet, klart för vårt Nescafé. En herrelös hund, som tydligen insett rastplatsens ”näringsvärde”, kommer fram och tigger hövligt. Vi delar broderligt fikabrödet med honom och njuter av utsikten. Då hörs det välbekanta morrandet av en BMW-boxer och en ensam biker dyker upp och gör oss sällskap. Det visar sig vara en pratsam israel som tagit båten till Grekland och nu är på väg till Mestia. Han berättar att han kanske kör genom Ryssland på hemvägen via The Military Highway som går från Tblisi upp genom Kaukasus. Som israel behöver han heller inget visum till Ryssland, så han har inte bestämt sig ännu. Han är bara en stressad hotellägare från Israel som försökte slappna av från vardagens id. Han bjuder oss till sitt hotell om vi kommer till Israel. Genant att jag så här efteråt inte minns namnet på hotellet! Såhär ser Arne ut när han fått syn på en turkisk baklava. 45