Bumsen 1
300 KILO HOJ BLÅSER OMKULL de andras exempel och
bo inomhus i den mån det gick. Det sprack bara en gång när vi fick ett hus där jag hade tvingats sova i överslafen och efter 30 år på finlandsfärjorna så vägrar jag göra det. Nu fortsatte vi färden runt Island, via Akureyri som är Islands andra stad Delvis på “Ettan” men också en rejäl avstickare ut på Västfjordarna där vi landade en natt på i Isafjord. Den vägen till Isafjord var spektakulär, jag vet inte hur många fjordar vi såg från båda sidorna men på kvällen var jag alldeles yr i mössan och med tanke på att det var stureplanspriser på biran så inte berodde det på den. Vi hoppade Reykjavik men stannade till i Tingvellir, Geysir och Gullfoss och fotade lite som sig bör men vi hade ett mål längre bort i sikte och det var en bit dit så det blev korta stopp. Därefter tog vi oss ner mot “Ettan” igen och följde den österut utmed kusten. Många mäktiga syner, bland annat Västmannaöarna i fjärran och flera glaciärer, som Eyjafjallajökul och Europas kanske största, Vatnajökul. Från den släppte isberg ner i en sjö som, när de smält ner tillräckligt, tog sig ut i havet, via en fors, mot en säker död. En liten säl lekte bland isbergen, kanske fiskade Ibland vet man vad det är man äter bara av att se det. Ibland inte. Sju mil senare, efter resans kallaste pass med +1°C, regn och 14 meter per sekund så landade vi åter i färjeläget Sedisfjordur efter 16 fantastiska dagar med omväxlande förhållanden, från väldigt utmanande till rena sommarturen. En upplevelse! Där lyckades både jag och Björn att blåsa omkull när vi stod och väntade på färjan, med bredsidan mot stormbyarna. Korkat kan man tycka men vem tror att 300 kilo hoj blåser omkull? Nåväl, ingen skada skedd, vilket också gällde hela resan. Färjan hem och den efterföljande raskningar, sista biten på motorvägen söder om Södertälje i spöregn i 40 km/h men med rätt kläder så funkade det också. Vi kan rekommendera den här resan. Naturen, landskapet, människorna, lavan, varma källor och varma människor förgyllde vår tillvaro. Åker du egen hoj så är två veckor minimum men du kan ju flyga och hyra hoj/bil där, åka buss till intressanta ställen eller åka på en av de organiserade hojresorna som anordnas. En sån har fördelen att man kan köra lite mer obekymrat och “busigt”. Däck-Thomas kommer nog att säga att jag inte åkt “på riktigt” för jag har säkert hälften kvar av mina nya TKC80 efter drygt 400 mil på asfalt, lava, grus och sand. Vi var inte där för att busa utan för att se så mycket som möjligt och där lyckades vi. den eller så hade den bara kul. Några dagar och nätter ytterligare, Höfn, lunch på hotell Framtid i Djupivogur och sista natten i en liten stugby i Eskifjordur med resans godaste och dyraste middag i en gammal norsk fiskarstuga som tjänstgjort när norrmän tömde fjorden på sill på 1800-talet. turen genom Danmark och Sverige förlöpte utan över- Ursäkta, var har ni WC?