Bumsen 1
EN SKATTKISTA AV EUROPEISKA MOTORCYKLAR En drömar
betsplats för en rysk motorintresserad. - Det är väl en kopia av en BMW? - Eh, näe... promenerande till hotellet. Han pratar bra engelska och det visar sig att han har varit i Centraleuropa som representant för Ural på en mc-mässa för några år sedan. Nu jobbar han som översättare och guide på Uralfabriken som är hans gamla arbetsplats. En kort taxiresa och vi står utanför fabrikens ingång. Det visar sig inte vara det lättaste ens för Anatoli att få komma in med besökare. Vakten ”trasslar” på gammalt ryskt vis men till slut släpps vi in i fabriken. Vi noterar att allt är väldigt slitet och fjärran från moderna fabrikers nästan sterila miljö. Anatoli berättar att efter Sovjets fall hade det nya privata ägarklustret planer på att bygga om fabriken, modernisera och öka produktionen men allt stupade på bristen av kapital. Resultatet blev istället att många fick sparken, lokaler avvecklades men produktionen fortsatte. En bit in på 2000-talet moderniserades motorcykeln, så numera är den utrustad med bränsleinsprutning, modernt tändsystem och komponenter från Italien, Tyskland och England. Vi får gå runt och se på hur olika delar av motor, ram med mera monteras till kompletta motorcyklar. Det är minst av allt automatiserat och löpandebandproduktion. Istället mer av personligt hantverk och total brist på robotar och digitala hjälpmedel. Men resultatet imponerar! Ural är en speciell motorcykel som ”ockuperat” nischen för äventyrshojar med Altaibergen. När de startade den motor cykeln, lade in backen och backade några meter innan de körde ut, kände jag en intensiv längtan av att äga en Ural! Motorcykeln är utrustad med en 700-kubiks motor, framgaffel av bottenlänkstyp, växellåda med back och urkopplingsbar drift på sidovagnen. Sidovagnshjulet har även separat broms. Ekipaget är växlat till en rekommenderad topphastighet av 105 knyck. Alla motorcyklar levereras på beställning och med det beställande landets specifikationer. Anatoli påstod att det skulle gå att beställa en motorcykel, för att sedan komma hit och köra hem till Sverige. Alla papper och tillstånd skulle kunna utfärdas på plats. Ja, under förutsättning att beställningen lades ett år i förväg! Efter fabriksturen guidade Anatoli oss genom några motorcykelmuseer. Ett av dem innehöll sådana dyrgripar att vi inte fick fotografera! Uralfabriken hade sedan begynnelsen som vana att köpa in europeiska motorcyklar för att hålla sig ajour med den tekniska utvecklingen. De kördes mycket lite och en del av dem är säkert mycket värdefulla idag. Vi fick också se en del tävlingsmaskiner från Sovjettiden, då man tydligen varit väldigt framgångsrik på bantävlingar. Till sist besökte vi en samling Ural som byggts om till olika skojiga ändamål. Egentligen en slags motpol till vårt customintresse? Vi avslutade vårt besök på Uralfabriken med att gå på lokal och äta Rysslands godaste soppa. Inte Borst som ni kanske tror, utan den riktigt goda soppan heter Soljanka. En slags kryddig köttsoppa med syrlig smak. Helt unI Ryssland tycker de om vodka. Vi anammar rimlig del av den kulturen. derbar! Efter den måltiden kände vi oss beredda och starka nog för att nästa morgon grensla motorcyklarna oc svänga söderut. Vidare mot Kazachstan. § sidovagn. Idag producerar de 2 000 motorcyklar per år och levererar till de flesta länder på jorden. I hallen stod ett större antal destinerade till Vietnam, några som skulle till USA och en som preparerats för ett rally i Normalt ganska reserverade ryssar kan charmas till öppenhet. 35