019 1
CITYPROFILEN Text: Pelle Blohm bild: Millencolin
ERIK OHLSSON: FRÅN ROCKSTJÄRNA TILL ENTREPRENÖR rik Ohlsson sitter avslappnat framför mig med en av sina karaktäristiska kepsar på huvudet och flip flops på fötterna. Inte så värst mycket rockstar eller punksjäl just denna dag. – Jag började fiska med min far och farfar när jag var ”kid” och även om jag inte kommer ihåg så mycket så vet jag att jag fiskade mycket när jag var liten. Därefter, som 10-åring, började jag åka skateboard och när jag var 13 år så betydde skateboard allt och jag var superseriös i min åkning. Då betydde inte natur och fiske någonting längre utan det var bara betong och storstäder som gällde. Berätta hur det kunde se ut vid den tiden. – Det var verkligen seriöst och vi var flera från stan som var väldigt duktiga inom skateboarden i Sverige. Som till exempel Mathias i bandet (Mathias Färm, reds. anm.) som kom tvåa i SM för juniorer. Skateboarden var väldigt stor i Örebro vid den tiden så allt var superseriöst. Där någon gång blev jag även influerad av musiken, så jag lärde mig att spela punk och tyckte det var jäkligt kul och vid den tidpunkten fanns det också en stor undergroundscen. Och så pratade du och Mathias? – Ja, vi sa att vi måste bilda ett ‘Kalifornien-punkband’. Så då bildade vi Millencolin i oktober 1992. Här börjar hjulen snurra för Millencolin. Bandet gjorde två demos tätt inpå varandra och strax därefter 22 NOLLNITTON E fick de skivkontrakt med Burning heart som precis startats upp i Örebro. Då är vi framme vid årsskiftet 1993/94 och med Green day och Offspring fanns Millencolin redan där mitt i allting och bandet upplevdes som genuint och äkta från början. – Då, 1994, var skateboard skitstort, likaså modet och musiken som hängde ihop med det. Mitt i det där fanns vi – vi var skateboardåkare och vi designade redan coola kläder. Så vi var bara helt jävla rätt i tiden och sånt går inte att planera, men det lade vår grund! Därefter väntade världen för Millencolin. De blev signade på Epitaph records som finns i Kalifornien, vilket var drömmen, och 1996 drog de iväg på sin första USA-turné. Vid millennieskiftet återknöt han så kontakten med naturen. – En sommarkväll drog jag och en kompis från Burning heart ut och fiskade vilket jag inte hade gjort sedan jag var liten. Då kände jag att fan vad jag saknat detta, lugnet gjorde att jag fick tillbaka suget efter naturen. Då kom det kreativa in i det också? – Vi ville göra någonting för fisket i Sverige. Då kom Kimmo med idén att vi skulle göra en samlingsplatta där vi skulle ge alla royalties till fiskevård och till Sportfiskarna. Var det projektet “Ge fan i våra vatten”? – Ja, och det blev också en start på det jag sysslar med idag. För Sportfiskarna fick upp ögonen på att jag var duktig på grafik så jag började göra jättemycket grejer åt dem – logos och så vidare. Dessutom gjorde jag allting runt “Ge fan i våra vatten”. Ett projekt som har dragit in runt tre miljoner kronor. När kom Mojoboats in i bilden? – Det var ungefär i samma veva som Eckhouse Design drog igång i mitten av 2000-talet. Jag och Larzon hade en båt tillsammans, en Tracker Boat vilket är vårt grundmärke inom Mojoboats, men en gammal båt från 92-någonting. Larzon drog ner på fisket men jag kände tvärtom och ville köpa en ny båt. Då fick jag kontakt med en kille som heter Robert Bertrandt. En svensk kille men gift med en amerikanska. Han är en fiskeprofil och mannen bakom det moderna gäddfisket. Han hade lyckats knyta till sig White river marine group – världens största båtföretag – som är de vi är exklusiva återförsäljare av idag. Och hur ser den närmaste framtiden ut? Du kör på med dina tre ben: musik, båtar och design? – Vi är mitt i turnerandet med vår SOS-platta och åker till Usa i maj, sedan Spanien och festivaler i sommar om inte coronaviruset sätter stopp. Därefter Sydamerika i början av hösten, Australien i december och Europa i början av nästa år. Millencolin går bättre än på många år!