Konsten att beröra 1
hur urfolk behandlats historiskt pågår fortfarand
e.” Jojken är ett sätt att berätta Den muntliga berättartraditionen har alltid varit stark i Sápmi; jojken är ett sätt att berätta. Däri ligger alla historier om mångtusenårig närvaro och traditionell kunskap som fortfarande är nödvändig. I Sverige förbjöds jojken under lång tid, som ett grepp för att motarbeta den samiska kulturen och det samiska livet. ”Ändå fortsatte den att höras som en viskning, liksom folket fortsatte att finnas trots statens rasbiologi, makt utövande, kolonisering, tvångsförflyttningar och försvenskningspolitik”, konstaterar Sofia Jannok. ”Den som påstår att min kultur är en försvinnande del av världshistorien, har inte varit till min värld. Den som någonsin har varit här, skulle aldrig kunna påstå något sådant. Vi kommer att finnas här så länge jorden andas, därför att vi har så starka rötter till naturen och kommer att skydda den som om det gällde livet självt. För det är just livet det gäller. Inte bara för urfolk – rent land och vatten behöver alla”, fortsätter hon. Med populärkultur når hon en bredare publik Sofia Jannoks uttryckssätt är musiken, som hon menar har en särskild förmåga att nå ut till en bredare publik. Det har alltid varit hennes vision. ”Vi i Sápmi, vi vet att Sápmi finns”, konstaterar hon. ”Men det är majoritetsnormen som har tolkningsföreträde; min existens hänger på dess förståelse och kunskap. Och vår historia finns inte med i historien om Sverige. Urfolkets perspektiv saknas tyvärr helt.” Sofia Jannok lyfter musik och konst som ett direkt sätt att nå människor, med känslor och skildringar inifrån Sápmi – inte utifrån myndigheternas perspektiv, som under lång tid har haft sin utgångspunkt i en politisk agenda, vilket styr hur samer omskrivs. ”Den svenska identiteten är att vara ett jämställt land, och folk vill inte vara med om att förtrycka ett urfolk inom sina egna gränser. Men de flesta vet inte ens om att det händer.” Sofia Jannok arbetar med en kombination av jojkens traditioner och modern musik. Hon skriver sina texter på samiska, svenska och engelska för att de språken är levande i hennes vardag, och hon använder de musikvideor hon gör som ett sätt att understryka sitt budskap. För henne är populärkulturen ett effektivt sätt att belysa sådant som samhället vill censurera. Det tror hon är nödvändigt för att icke-samer ska förstå livsvillkoren i Sápmi och att det är en aktuell fråga – inte bara något som hör till historien. ”Vi finns fortfarande här och har inte tänkt flytta på oss mer.” ”Vi kommer att jorden andas, därför att vi har så starka rötter till naturen och kommer att skydda den som om det gällde livet självt.”