Bumsen 1
Motorcykel 1914 Ester Blenda Nordström var Sverig
es första wallraff-journalist och skrev under pseudonymen ”Bansai”. År 1914 utgav hon sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Resultatet blev reportageboken En piga bland pigor som avslöjade hur pigorna på landet hade det. Ester älskade att köra motorcykel. I några nummer av Bumsen följer vi hennes resa genom Sverige i början av 1910-talet, med fadern på pakethållaren (!). En intressant kontrast mot dagens motorcykelåkning. BMWs första motorcykel hade ännu inte kommit ut på marknaden, Ester kör istället ett av dåtidens finaste märken - Royal Enfield. Utdrag ur boken ”Motorcykel genom Sverige – och andra reportage” av Ester Blenda Nordström Kapitel 1 En långfärd på motorcykel med passagerare Bansai på expedition runt södra Sverige Svenska Dagbladet 3 september 1914 Vår medarbetare, signaturen Bansai, vars mycket uppmärksammade artikelserie om erfarenheterna från en månads anställning som tjänstflicka i ett sörmländskt bondehem avslutades i gårdagsnumret, har nu begivit sig ut på en ny expedition, vilken även den torde komma att ge anledning till intresseväckande skildringar. Med en nära anförvant som passagerare har hon nämligen i tisdags startat härifrån för en resa på motorcykel runt södra Sverige. Från första dagens lyckosamma färd föreligger nu följande rapport: MJÖLBY den 1 sept. Jag har hela sommaren varit fast besluten att göra en motorcykelfärd på åtminstone 200 mil, men just som jag stod färdig att ge mig av blev det krig och elände i stället och jag stannade hemma för att inte bli tagen på vägen av landstormen. Men nu är visst landstormen hemma igen och därför gav jag mig iväg med en dyrkad anförvant som passagerare, en oljetank på fotsteget och en liten väska bakpå, förutom anförvanten som också var placerad på bagagehållaren. Jag startade i dag kl. 10 i Stockholm och anlände kl. 7 till Mjölby efter diverse mellanlandningar i och för intagandet av lekamlig spis. 22 Bumsen 4 2020 Det finns ingenting som nu tillnärmelsevis går upp mot en bra motorcykel på en bra väg – inte ens en bil. O, alla ni som fördömer motorcyklar utan att veta vad ni talar om – jag skulle önska att någon snäll och hygglig människa bjöd er på en färd på bagagehållaren en gång. Inte i sidvagn, absolut inte i sidvagn, det är varken roligt eller vackert. Och när så den grymme och oförståndige häcklaren fått åka ett par timmar så ville jag bra gärna höra vad han kunde ha att förmäla. Inte för att jag är nyfiken, visst inte, men det är bara så förfärligt roligt att höra riktigt entusiastiska människor. Min älskade anförvant – som för övrigt inte är någon duvunge vad åldern beträffar, han är över 60 år – var inte precis så livad för den färd jag föreslog: – Asch, motorcykel. Nej, hellre då bil. Det hoppar och skakar och skramlar och dånar på de där odjuren, så jag vågar mig inte på det. – Men åk med bara till Södertälje! – Mja, men då ska du köra sakta. – Jaa då, så sakta som helst! Och vi körde. Vid Södertälje ville han inte stanna och äta frukost en gång och den fart av fem mil i timmen som jag hållit fann han ganska medelmåttig. Vad skakningen beträffar var den