Bumsen 1
Jorden runt här krävdes exakt resrutt med hotell
och datum, samt ett Letter of Invitation en inbjudan från någon i landet. Här tog vi via internet hjälp av en kille i Iran. Uzbekistan gick ok men Turkmenistan hade vi fortfarande inte hört från när vi åkte och vi hade läst oss till på nätet att det var 50 % chans till nej utan motivering. En sak som vi kom att lära oss under resan var att visum i många fall var färskvara. Sedan måste vi också ha Carnet de Passage i vissa länder för våra motorcyklar. Detta gick lätt att ordna via ADAC i Tyskland. En annan fråga: Vad man skulle ta med sig på resan? Motorcykeln blev BMW 800 ADV17 m originalväskor i aluminium, hasplåt o Heidenau däck som inköptes på Bike i Trollhättan. Annars inga andra modifikationer utom en Garmin 590 GPS. Kläder och privata saker packade jag i högra väskan, i den andra grejor för mc:n som verktyg, extra slang, pump, drev, kedja med mera. På toppen en 50 l väska från Touratech med campingutrustning och lite extra varma kläder. Efter nästan ett halvårs arbete med förberedelse kom äntligen avresedagen. Jag slutade jobbet i Dals Rostock på tisdagen och lördagen den 13 maj 2017 bar det iväg genom Europa via Wien till Bulgarien där jag 375 mil och 5 dagar senare än en gång träffade Sara, Daniel och Trevor på Moto Camp. Första natten fick jag sova i Harley Davidsson rummet i märkeslakan! Vi drog sedan iväg mot Sozopol vid Svarta Havet för att njuta av lite sol, bad och god mat, medan vi väntade på papperen från Turkmenistan och mina vänner även på sin visum för Iran. Efter ett par dagar beslutade vi att köra vidare mot Turkiet och Istanbul. Väl framme vid gränsen tänkte vi ordna försäkring, jag hade missat gröna kortet, men när vi fick reda på att det skulle kosta 145€, normal pris 30€, tittade vi på varandra och bestämde oss för att ta en annan väg, omväg på 50 mil… Tillbaks i Bulgarien och närmsta stad, ringde jag Svedea och 15 min senare fick jag Gröna Kortet på mail. Jag hittade en affär där jag kunde köpa ett grönaktigt papper, fann ett hotel där jag fick hjälp att printa ut mitt Green Card och kunde återigen köra iväg mot Istanbul. Vid gränsen tittade de inte ens på papperet och mina kamrater kom undan m 29 €. Vi stannade ett par dagar i Istanbul, och äntligen, via mail fick vi vårt Letter of Invitation för Bumsen 4 2020 33 Sol, bad och god mat i Sozopol, Bulgarien alldeles vid Svarta Havet i väntan på nödvändiga papper. Tack vare snabb service från Svedea, samt en hel del uppfinningsrikedom ordnade Orvar det Gröna kortet för vidare färd in i Turkiet. Turkmenistan. Tiden räckte tyvärr inte till för att se allt som staden hade att erbjuda, myllrande folkliv, basarerna och allt annat. Nu lämnade vi Europa via bron över Bosporen till Asien, mot Ankara och Turkmenistanska ambassaden för att få våra visum. Känslan att ”nu var vi på väg ” kom över mig. Färden gick upp mot Svarta Havet. Vi följde kusten mot Georgien och Batumi, Svarta Havets Pärla med sin strandpromenad och den fascinerande statyn Ali o Nino skapad av den