Bumsen 1
Brorsans betraktelser Begränsningar och möjlighet
er Brorsans betraktelser av Bror Gårdelöf År 2020 lär gå till historien på grund av Covid19pandemin. Hur länge den kommer att vara, vet ingen idag. Vid halvårsskiftet 2020 hade en halv miljon människor dött, miljoner har vårdats, och ännu fler fått diagnosen. Världsekonomin har gått in i den djupaste krisen sedan 1930talet, och skadorna kommer att ta många år att reparera. Våra barn kommer att få betala räkningen. Ett bredare perspektiv kan vara bra. För ett sekel sedan skördade spanska sjukan mellan 50 och 100 miljoner liv. Dit är det långt. De ekonomiska konsekvenserna av den pandemin är måhända svårare att urskilja. Dåtidens ekonomier var inte lika sammanflätade, så de dominoeffekter vi ser idag kanske inte var lika stora då? Dessutom sammanföll pandemin med första världskriget – 1900talets gigantiska urkatastrof på alla plan. Kriget skapade bristsituationer, som ledde till sämre folkhälsa och därmed fler sjukdomsoffer, än om fred hade rått. Nio miljoner stupade – oftast under vidriga förhållanden – i ett meningslöst krig, som alla förlorade. ”Den förlorade generationen” är minst av allt en tom fras, men soldaterna var alltså knappt fem eller tio procent av dem som dog i influensan. Även i det neutrala Sverige uppstod livsmedelsbrist, vilket gav statsminister Hjalmar Hammarskjöld – Dags far (Dag Hammarskjöld, FNs generalsekreterare 1953-1961, reds anm.) – öknamnet Hungersköld. (Den pandemin startade inte i Spanien trots namnet. Åtskilliga länder hade tidiga fall – men de krigförande hemlighöll detta, eftersom informationen kunde gagna motståndaren. Spanien var neutralt och hade inga skäl att hemlighålla influensan.) Jämfört med förhållandena för 100 år sedan – och med all respekt för de drabbade – ter sig ändå 2020 års situation i Sverige relativt godartad. Därför har jag ett antal gånger höjt på ögonbrynen, när olika skribenter ser 2020 som ”ett förlorat år” för alla privatpersoner – inklusive oss hojåkare. Mycket tidigt drog jag motsatt slutsats. Med en aning eftertanke och sunt förnuft kan hojåkning utövas i vårt land utan brott mot smittskyddsprinciperna. Under färd torde smittspridningen vara noll, och det är inte svårt att hålla vettiga avstånd vid raster, måltider etc. På köpet får man stora doser frisk luft och dagsljus, vilket alla mår bra av. Fler än jag har uppenbarligen dragit samma slutsats, för 48 Bumsen 4 2020 enligt Allt om MC 4/2020 visar McRF:s statistik en uppgång på 5 % för sålda motorcyklar januari – maj i år jämfört med förra året – trots att våren var kall. Detta är förstås inte unikt för oss utan gäller alla friluftsaktiviteter. Cykelhandlarna har haft goda tider, och jag anar, att även kanotcentra och friluftsbutiker klarat sig bra. Ser man expeditioner till fjärran länder som meningen med livet, finns problem. I stället kan man passa på att avnjuta sitt hemland. Efter Ryssland, Ukraina, Frankrike och Spanien är Sverige Europas till ytan femte största land – och här saknas varken trivsamma vägar eller platser, värda att uppleva. Lägg till det, att utrymmet är väl tilltaget. Utifrån den filosofin behöll Läkare Utan Bromsar sina bokningar på TanumStrand under den gångna Kristi himmelsfärdshelgen. Att klubbens årsträff ställdes in, var det enda vettiga beslutet, men nio man vid eget bord och i var sitt enkelrum skulle inte ha gett Folkhälsomyndigheten frossbrytningar. (Att sedan anläggningen var överraskande välbelagd, och ett antal gäster inte verkade sätta smittskyddsråden överst på agendan, är en annan historia.) På samma sätt har jag tillsammans med olika bekanta gjort ytterligare hojresor denna sommar. De inkluderar en trivsam julihelg i Sörmland, där kompisen och jag hade nöjet att leda mera långväga deltagare på trivsamma vägar till och från Katrineholm – och restaurangen gav oss egen lokal – samt en minnesvärd augustivecka upp till Vildmarksvägen och åter. Sverige är inget billigt land, men en resa till och från exempelvis Alperna är inte heller gratis. Så rasande mycket dyrare behöver det inte bli att bo och äta bra under en vecka hemmavid. Lägg till det, att en svemester stöttar den svenska besöksnäringen – som enligt ett inslag i Rapport denna säsong förlorade 300 miljoner SEK per dygn! Då behövs alla inkomster den kan få. En kris innebär ett hot – men också en möjlighet. ”Pessimisten ser ett problem i varje uppgift. Optimisten ser en uppgift i varje problem”, säger en aforism. ”När förändringens vindar blåser – bygg inte ett vindskydd utan en väderkvarn”, säger en annan. Ta vara på möjligheterna – och kör försiktigt.