Nöjesguiden 1
CHARLI XCX – BRAT Charli XCX har de senaste 16 år
en laborerat med olika uttryck inom popmusiken. Från kommersiellt, till lågmält till hyperpop och tillbaka till det bredare uttrycket på senaste albumet Crash, som också var det sista under det gamla skivkontraktet. Som en äkta popdiva är hon nu återigen redo att svänga om helt på nya albumet Brat. Skivan är själva brytpunkten mellan hennes karaktäristiskt träffsäkra hitfaktor och en tydligare omfamning av hyperpopen, som här blommar ut i dansant klubbmusik. Det är en självklar kombination av de olika jag som hon har visat upp under åren. Själv beskriver hon det som hennes “mest aggressiva och konfronterande skiva”, men det är snarare hennes mest ärliga och sårbara. Inramningen är tydlig redan på inledande 360. Konceptet som gett titeln till skivan syftar till att en “brat” kan komma i olika utföranden, men även om den är jobbig är den först och främst ärlig. På introt manifesterar Charli sin status som den kultikon hon har blivit. Produktionerna är repetitiva och statiska men också ovanligt avskalade. Ibland känns de underutvecklade, men för det mesta innebär det att de allt mer träffande texterna kan ta större plats. Efter den klubbiga inledningen bryter Charli av med en långt mer personlig framtoning, en sida vi aldrig fått se av Charli i musiken innan. På Sympathy is a knife delar hon förvånande öppenhjärtigt med sig av sina osäkerheter som är ett resultat av att ständigt bli jämförd med andra artister. De inte så diskreta referenserna tycks särskilt syfta på Taylor Swift. Temat av jämförelse med andra artister fortsätter på Girl, so confusing och Von Dutch. Narrativet tas sedan tillbaka på Mean Girls där Charli vänder på de negativa jämförelserna. Även kärleken får ta en helt oironisk plats på Talk talk, Everything is romantic och I think about it all the time. Ibland slängs till och med smäktande stråkar in. Hon hinner även med en hyllning till den bortgångna vännen, mentorn och producenten Sophie på So I. Trots spretiga teman lyckas Charli behålla enhetligheten. Några låtar hade gärna kunnat strykas, men trots det är albumet hennes mest kompletta. Pennan är både vässad och mer precis, det är fascinerande att få en så bjussig inblick till artisten. Hon låter mer som sig själv än någonsin innan. MUSIKRECENSIONER Varje månad tar Nöjesguidens musikredaktör pulsen på det senaste i musikväg. Fler recensioner hittar du på www.ng.se. TEXT: EMMA THIMGREN WILMA HOLMES – INTRUDER 23-åriga Wilma Holmes debuterade så sent som i början av året men står efter tre singlar redan redo med ett debutalbum. Intruder är en emotionellt laddad samling där Wilmas röst står i fokus. På låtar som Build Yourself a House och Out of Touch låter hon till och med rösten ta ledningen helt – de är nämligen till stor del, eller helt, ordlösa. Genremässigt sällar sig artisten till americana, men det är svårt att inte också höra inspiration från singer/ songwriters som Joni Mitchell och London Grammar. Hur som helst är det storytellingen som är den röda tråden i musiken. ”Det finns plats för så mycket i just den genren”, berättar Wilma i ett pressmeddelande. ”Väldigt mörka ämnen, trasiga relationer, psykisk ohälsa och allt vad det kan vara. Men det finns nästan alltid ljusglimtar även i de mörkaste texterna.” Även om den melankoliska stämningen är vackert atmosfärisk, särskilt på Young and Bright, kan man ibland önska lite större dynamik i låtarna. Med så laddade texter behövs det ibland ett tillfälle till andrum. Men med det sagt är Intruder en ovanligt mogen och stilren debut. Under sommaren har du dessutom chansen att se Wilma Holmes live när hon ger sig ut på en albumturné. 42 NÖJESGUIDEN | NR 6, 2024