Nöjesguiden 1
48 TIMMAR OSLO Dennis Jörnmark Callstam gör en re
sa i Jörgen Lennartssons fotspår. TEXT: DENNIS JÖRNMARK CALLSTAM JAG HINNER INTE ens lämna Göteborg innan det som inte får hända händer. På biluthyrningen bakom centralstationen välkomnas jag av något som närmast kan liknas vid ett glädjetjut – och vad som påstås vara ett positivt besked. – Du har fått en gratis uppdatering idag, säger hyrbilstjejen med ett enormt leende. EFTERSOM JAG INTE kan parkera har jag som vanligt bokat en så liten bil som möjligt. Det tänker Hertz Göteborg sätta stopp för. Utanför hyrbilskontoret väntar min herrgårdsvagn. Den är gråblå i färgen, och tyvärr är det inte farkostens enda likhet med en val. Enligt Google väger bilen 1,5 ton. Den är ett missfoster. Den heter ”Opel Grandland”. – Fan vilken stor ratt, säger min resekamrat Teo när han hoppar in i droskan. Jag hör honom inte. Det är 16 meter mellan våra platser i framsätet. JÄRNHÄSTEN GNÄGGAR LYCKLIGT när jag accelererar ut på E6, motorvägen som blev rikskänd när en betydande del av den försvann under hösten 2023. Vi är på väg till Kristiania, eller Oslo som det står på vägskyltarna. Teo ska recensera en dragfestival för Expressens räkning – jag ska göra radiointervjuer med ett par norska ekonomijournalister. Norrmän va, tänker de någonsin på annat än pengar? Det gäller förvisso även svenskar. När Svinesundsbron närmar sig börjar jag 58 NÖJESGUIDEN | NR 6, 2024 oroa mig för att behöva tanka bilen till Magdapriser på andra sidan gränsen. Vi svänger av vid Sveriges sista utpost, rikets värn i väst – Nordby shoppingcenter. – Min tjejs svågers kusin jobbar på sexleksaksaffären här, säger Teo. – Finns det en sexleksaksaffär här? – Ja, jag tror Sverige hade lägre skatt på porr än Norge förr. Han gav i varje fall folk jävligt sjuka julklappar. BUTIKEN I FRÅGA visar sig dela lokaler med en vapeaffär, i ett skjul en bit bort från själva köpcentrumet. Vi lägger dock vårt fokus på huvudattraktionen: 110 affärsverksamheter två minuter från norsk-svenska gränsen. Vid entrén finns det möjlighet att delta i en tävling, som anordnas eftersom Nordby köpcentrum fyller 20 år i år. Den som vill tävla får stå i kö till ett lyckohjul, där ett antal olika NHL-lags logotyper finns representerade. Jag snurrar och pendeln stannar till. – Red Wings, konstaterar jag nöjt. Mannen som håller i tävlingen tittar häpet på mig. – Vet du vilken stad de kommer från då? – Motor city, svarar jag. JAG VINNER EN Caprisonne, och en kopp med ”Nordby shoppingcenter” tryckt på. Teo står bakom mig i kön. Han snurrar på hjulet. Montreal Canadiens. Han vinner en Caprisonne, och en kopp med ”Nordby shoppingcenter” tryckt på. Till lunch velar jag mellan pizza eller sallad – men så minns jag ett av Paolo Robertos budord: LCHF betyder Lazy celebrities hating fitness. Jag beställer en funghi med blandad sås. KNAPPT TVÅ TIMMAR senare är vi framme i Oslo. Teo ska checka in på ett hostel nära Oslos Hornstull, Grünerlökka. Själv har jag valt att bo på The Hub, Petter Stordalens hotell ovanför järnvägsstationen. I receptionen säljs underkläder och smycken, på sin hemsida skryter hotellet om ett ”state of the art”-gym och en takbar. Jag har inga planer på att se något av detta. Så fort jag är klar med dagens jobb slänger jag in min packning på rummet, tillsammans med en mindre mängd livsmedel jag fått för mig att köpa på väg till hotellet. EFTER ETT PAR långburkar på Teos hostelrum är vi på väg till Grünerlökka för att fortsätta kvällen. Det är torsdag, försommar och 20 grader i luften. Men just när tillvaron känns som mest bekymmersfri slås jag av en tanke. På min hotellrumssäng ligger två biografier om Petter Stordalen, ett paket chocolate chip cookies och tre burkar öl. Vem som än får för sig att kliva in i rummet kommer vara säker på att jag flytt till Norge för att hålla mig under pedofiljägarna på Dumpens radar. Jag överväger att springa tillbaka till hotellet, men nu är det 20 minuter bort och vi har beställt öl på Parkteatret. UNDER KVÄLLEN AVVERKAR vi ett antal serveringar längs Thorvald Meyers gate, som är en barkantad gata som går rakt genom Grünerlökka. Boca Bar har bra cocktails, Toastbaren säljer goda varma mackor och Bakgården på Lökka har en trevlig uteservering. Alla vi pratar med är lätta att ha att göra med och barerna spelar bra musik – men något djupt förutsägbart ligger över hela Grünerlökka. Det är en känsla jag de senaste åren känt kors och tvärs genom Europa, från industrikvarteret i Zürich till universitetsområdet i Bryssel. Det är som att exakt den här stadsdelen finns i exakt varenda stor eller mellanstor västeuropeisk stad. NÄR JAG KOMMER tillbaka till hotellet är sängen bäddad. På nattduksbordet har någon staplat Stordalenbiografierna på varandra. Intill dem: paketet med chokladkakor. NÄSTA MORGON SKICKAR jag sms till de två första personerna i min telefonbok som jag vet har bott i Oslo en längre tid: min kompis Frida och fotbollstränaren Jörgen Lennartsson, som kom tvåa i Allsvenskan med IFK Göteborg 2015 och är känd för att gilla glass. Efteråt går jag en promenad genom centrala stan och kommer till Nationalmuseum. Den