Bumsen 1
hemma som basstation för allt rörande organisatio
n. Moder och svägerska hade tackat ja till att de var beredda att komma med flygplan till Grekland eller Turkiet för att hämta barnen om det skulle behövas. Att vi kunde följa efter på hojarna inom en vecka visste vi från tidigare resor. Nattbelysning i Amasya med kungens grav i berget och borgen på toppen. Alltså saknades bara anpassning av motorcykeln. BMW:n var sedan flera år tillbaka registrerad som MC med eller utan sidvagnen. På vintern körde jag med” stödhjulet” och på sommaren var den en tvåhjuling. Styrets tröghet liknade styrketräning. Därför lämnades hojen in till verkstad för att få en riktig sidvagnsgaffel. 18”-hjulet på Uralsidvagnen byttes mot ett 17” bakhjul så att ett reservhjul passade båda. Samtidigt fick framhjulet samma dimension. Åt sidvagnens påbyggnation ägnades de flesta tankarna. Plats för barn, skydd mot vind, regn, sol och flygande sten samt plats för bagage var kraven – och överkomligt måste det vara! Från den europeiske importören för Ural finns det en alternativ ”båt” vilken är en påbyggnation som liknar endurosidvagnar. Den kan man byta till genom att lossa sex skruvar. Det var grunden för att modifiera sidvagnen. 20 cm längre och högre fram med vindruta samt en båge som vältskydd blev grunden. Till vindruta samt sidor valde vi polykarbonat, tak och övre sidor syddes av cabriotyg och myggnät samt plastrutor (mot regn). Bagageutrymme skapades genom en aluminiumbox från Schweitzer militären. Resans planering blev mer och mer intensiv samtidigt som motorcykelns ombyggnation intensifierades. Äntligen, våren 2014, började den stora resan! Resan från vårt hem i Stockholm var inte lätt. Vi fick inte köra genom Österrike med barnen i sidvagn och flera balkanländer följde Österrikes exempel med motorcykelfientlig lagstiftning för familjer med barn. Rumänien var ännu hårdare. I slutändan tog jag hojarna på släp och åkte ner till Venedig. Familjen flög direkt dit. Bra om man har en bror i München som hängde med för att sedan ta med sig bil och släp hem igen. Färjan tog oss till Igoumenitsa och därmed till Greklands kurvrika västkust. Vi kom fram på dotterns födelsedag och hade lovat henne en glass vid sandstranden. Hur som helst, vid stranden fanns det sand, vi ville bli blöta och vi gav inte upp förhoppningen att det skulle vara varmt. De flesta campingplatser var fortfarande stängda, därför belastade pensionat och hotell reskassan. Under den tiden skapade vi oss intressanta kontakter. Folk var ännu inte stressade av många turister så det fanns alltid tid för småprat. Inte heller fanns det något hat mot oss tyskar som tvingade staten Grekland att spara, det hade jag förväntat mig mer av. Tvärt emot, nästan överallt vänligt folk och fortfarande entusiasm för Tyskland, såsom för 20 år sedan. Aten var spännande. Undantagsvis körde vi på en BUMSEN 5 – 2015 17 Under första veckan märkte vi att BMW:s generator inte levererade nämndsvärd ström. I Patras diagnos hos en BMW MC-verkstad som löd: rotor, stator och batteri defekt. Att beställa reservdelar tar tid. En batteriladdare gjorde oss mobila och min GS -89:a var redan inne på andra originalgeneratorn, därför var jag trött på BMW:s elkunskaper och beställde en hos Silent Hektik. Egentligen ville vi redan vara i Turkiet, å andra sidan finns det sämre situationer än att vara tvungen resa runt Grekland på hoj under maj månad... Bumsen 5-15.indd 17 2015-12-06 20.52