NG Gbg 1
”JAG HAR LITE FÖR MYCKET ASPERGERS FÖR IRONI.” fö
r det här och att de skulle mötas och att vi skulle hamna i mitten. A: Man vet ju aldrig vad som blir något och inte. Det är det som är lite läskigt. Nej, det är ingen del av vår affärsidé. Jag förstår. Men vad tror ni det är som gör er till sådana klickmagneter? A: Vi är ganska ensamma i våra roller. Det finns inte jättemånga kvinnliga entreprenörer som tar plats. H: Jag tror också att det är mixen av det vi gör. Vi är ju helt otraditionella. Vi är företagsledare samtidigt som vi vågar tycka jättemånga saker, samtidigt som vi ställer upp som Sveriges äldsta fotomodeller när vi gör kampanjer, vi gör sketcher, vi gråter ut i Fredagspodden och berättar allt om allt i hela våra liv. Den mixen tror jag gör att det blir fel i folks huvuden. ”De är inte kloka. Eller är de kloka?” PÅ TAL OM att väcka uppståndelse producerar Perfect Day årets kanske mest omtalade nystartade podcast Della Q, som görs av Moa Wallin, Anna Björklund och Bianca Meyer. H: Jag älskar Della Q. Runt det har det väckts en superviktig debatt som vi måste ta. Om det ska pågå mini-drev mot alla som skapar innehåll kommer det sluta med att vi bara har fina bilder på Instagram. Ingen kommer våga säga något. Ingen kommer våga sticka ut. Vi måste värna om innehållet, om humorn, om allvaret och om att våga säga saker och ting. När man har kommersiella parter. A: De är de som styr. De är de som ska betala det vi gör här. Om de inte är modiga nog att låta poddarna skoja om vad som helst eller ha åsikter har vi inget innehåll kvar. Hur ska man få de kommersiella aktörerna att förstå det då? A: Prata om det. Våga säga grejer. Vi som har kontakt med jättemånga kunder har som uppgift att prata med dem om det och försöka övertala dem att vara modiga nog att inte dra in samarbeten så fort någon säger något i en podd. För det kommer inte sluta bra. HÄR NÅGONSTANS BÖRJAR jag tycka om Hannah & Amanda på ett sätt som gör att det känns jobbigt att behöva ställa mina jävla Nöjesguiden-frågor. Men inte tillräckligt jobbigt för att jag ska låta bli. Hur stor del av de som köper Perfect Day-vin tror ni gör det ironiskt? A: Inga, tror jag. Folk kan vara ironiska, men att lägga pengar på det… nej. Så ironiska är nog inte folk. Så dyrt är det väl inte? H: Nej. Men vi ska förtydliga att vi inte står bakom det längre. Vi marknadsför det inte och sådana saker. Hur kommer det sig? H: Vi blev anmälda massor när vi marknadsförde det. Då kände vi att det inte är det här vi ska slåss för. Vi kände att det duktiga vinföretaget som har skapat det här får ta det vidare själva. Så det står inte by Hannah & Amanda eller någonting på flaskorna längre. Däremot ser vi väldigt lite ironi i vinköpen eftersom att vi har otroligt många härliga fans, eller vad man ska kalla dem för, i våra flöden som lägger upp när de skålar för glatta livet. Jag tror inte att det är några andra än ni på Nöjesguiden som ironiköper vin. Blir ni förolämpade av frågan? A: Ja, lite. Jag tänker aldrig själv sådana tankar så jag blir alltid så förvånad över att man kan ironidricka ett vin. H: Man vill ha det bästa, godaste, mest inspirerande och härligaste. Det är som att man skulle ironiköpa en kashmirtröja. Hahaha. Vad skulle ironin bestå i? H: Om man köper den från Daisy Grace. Jahaaaa, vad dum jag är. A: Vi sysslar inte med ironi. Jag tror att det har med mina diagnoser att göra. Jag har lite för mycket Aspergers för ironi. MEN DET FINNS jobbigare samtalsämnen än ironiska vinköp. I början av hösten publicerade branschtidningen Resumé en artikel med rubriken ”Tidigare anställda vittnar om mobbnings- och tystnadskultur på Perfect Day”. De före detta medarbetarna som intervjuas i artikeln vittnar om en extremt hierarkisk miljö, där de anställda behandlas utifrån hur många följare de har i sociala medier. A: Det var hemskt. Verkligen, verkligen hemskt. Jag tror att alla som skulle vara med om en sådan artikel skulle må dåligt. HANNAH PÅPEKAR ATT det rörde sig om kritik från åtta anonyma personer, och att det fanns andra gamla medarbetare som blev intervjuade i artikeln som inte kände igen sig i anklagelserna. H: Men de här anonyma rösterna… Man känner sig såklart sviken. Sveket är inte att de säger det där. Sveket är att de inte sa någonting när de jobbade här. Vi försöker skapa en jättefantastisk arbetsplats på alla sätt och vis. Sedan är det stenhårt ibland. Artikeln handlade mycket om a-lag, b-lag, hierarkier och sådana saker. Det här är en jättespeciellt arbetsplats. Vi jobbar med profiler. När vi jobbar med event har vissa ansvar för NR 11, 2018 | NÖJESGUIDEN 19