Svensk Vattenkraft 1
Insändare publicerad i Tidningen Västsverige 11 n
ovember Enligt Tidöavtalet ska omprövningarna av vattenkraftverkens tillstånd pausas. Det är både tacksamt och välbehövligt. Västsvensk Vattenkraftförening förväntar sig nu krafttag genom politisk styrning så utfallet motsvarar den politiska meningen. Så som lagstiftningen nu är formulerad är det en katastrof för ägare till små vattenkraftverk. Inga av de positiva saker som framfördes i propositionen för den småskaliga vattenkraften har realiserats. Den enskilda äganderätten kränks något oerhört. Nu är det konfiskation, fri utdelning av privat egendom. Myndigheterna tar vad de önskar av privat egendom, det är gratis för Staten att ta egendom. Miljökvalitetsnormen ska uppnås till varje pris. Den tidigare lagstiftningen var rättssäker, Staten fick betala för sig om den skulle ha något. Detta hade en starkt återhållande effekt. Myndigheterna behöver inte ta hänsyn till något, allt ansvar och konsekvenserna skyfflas över på kraftverksägarna. Myndigheter gör nu bedömningar utan något ansvar. Dessa bedömningar blir i princip lag. Har ägaren annan uppfattning tvingas denne göra enorma utredningar för att bevisa motsatsen. Detta klarar i princip ingen. Allt sker genom omvänd bevisbörda, myndigheter kan bara påstå något och verksamhetsutövaren måste då bevisa att myndigheterna har fel. Utlovade förenklingar har uteblivit. Det är mer komplicerat nu än med tidigare lagstiftning. En konsult måste anlitas enbart för att administrera advokat och konsulter. Kostnaderna stiger och ersättningen från miljöfonden är inte vad som utlovades i samband med den nya lagstiftningens tillkomst. Enorma resurser måste läggas på byråkrati, utredningar och processande. Politikerna måste inse att miljödepartementet och myndigheterna i och med den nya lagstiftningen har lurat skjortan av dem. Politikerna har lurats till att öppna Pandoras ask och nu är anden ute. Det är ägarna till vattenkraftverk som får betala priset. Många ger upp innan omprövningarna ens börjat eftersom de finner det meningslöst att kämpa och förnedras. Ägarnas vattenkraftverk är i lagens mening nu inte värda någonting. Samverkan fungerar inte alls för verksamhetsutövarna. Det är ingen mening med att ägaren säger något om sitt kraftverks nyttor eftersom nyttorna inte har någon koppling till normsättningen. Detta förhållande är särskilt förnedrande. För Länsstyrelsen däremot är samverkan positiv. Länsstyrelsen får fritt spelrum att starkt positionera sig för att kunna processa effektivt i domstolsprövningen. Obalansen i maktfördelningen är total. Länsstyrelsen har stora resurser, ägaren till kraftverk har små om ens några alls. Länsstyrelsens personal är trevlig, som samkväm fungerar det bra. Nuvarande situation är politikernas fel. I samband med den nya lagstiftningens framtagande trodde politiker att det räckte med att det stod något positivt om småskalig vattenkraft. Man förstod inte att nyttor måste få en tydlig och distinkt koppling till normsättningen för att resultera i den lägre ställda kravnivån som fordras. Så är det inte nu. God status ska uppnås till varje pris. Endast naturmiljön betyder något och har tydlig och distinkt koppling till normsättningen. Ingen pardon för ägaren. Var så god och gör vad tjänstemännen vill eller riv kraftverket. Sammanfattningsvis, nu behövs ett politiskt jättearbete för att städa efter vad tidigare politisk naivitet ställt till med. Politiker måste få in anden i flaskan ingen. Västsvensk Vattenkraftförening uppmanar alla politiker att inte längre godtroget lyssna till myndigheter och departement. Vad myndigheter och departement gör måste kritiskt detaljgranskas. Politiker bör ta råd från den småskaliga vattenkraftbranschen. Branschen är alltid redo att hjälpa till konstruktivt. Västsvensk Vattenkraftförening Johan Hillström, Ordförande 12 SVENSK VATTENKRAFT #4 2022