Svensk Vattenkraft 1
Vattenförvaltningen kan nu göras om 12.12 lade re
geringen fram det aviserade förslaget om att pausa omprövningarna av vattenkraftens miljötillstånd. Pausen förslås bli tolv månader och omfatta dem som ännu inte ansökt om nytt tillstånd. Remisstiden var bara en vecka. SVAF har skickat in ett yttrande där vi välkomnar pausen, kräver att de som ansökt 2022 måste få göra om det utifrån det nya regelverk som måste tas fram under pausen och utvecklar varför omprövningarna gått helt snett och vilka förändringar som måste till. Regeringen har hittills inte sagt något om vilka förändringar man planerar. En fingervisning ger de senaste årens motioner och tillkännagivanden i riksdagen från KD, M, SD och C, som pekar på att regelverk och myndighetsstruktur kommer att omstöpas rejält. SVAF sände 2.11 en skrivelse till regeringen med de förändringar vi ser som nödvändiga för att förbättringar av vattenmiljön ska kunna avvägas mot en rad andra vitala samhällsintressen. 28.11 gjorde Energiföretagen sammalunda. Skrivelserna finns på respektive hemsida. Båda föreningarna är synnerligen kritiska mot hur omprövningsprocessen utvecklats. SVAF talar om "ett så kapitalt misslyckande att den nya regeringen måste genomföra radikala förändringar." Den stora skulden för att omprövningsprocessen blivit ett totalt misslyckande ligger hos de vattenförvaltande myndigheterna. Men politiken har ett ansvar för att man beslutat ett så vagt regelverk att vattenförvaltningen kunnat driva sin egen agenda. S/ MP-regeringen har sedan gett myndigheterna till intet förpliktande uppdrag och inte brytt sig om att svaren varit intetsägande. Den politiska styrningen måste öka radikalt. Det gäller både de förändringar som genomförs under pausen och den långsiktigare styrningen av hur vatten används. Lagar och förordningar måste utvecklas så att det i viktiga frågor inte finns något utrymme för vattenförvaltningen att tolka och tillämpa regelverket utifrån sina egna intressen. Myndigheternas vattenkraftfientliga föreskrifter, vägledningar m m måste bort. Hur mycket av regelverket som ska finnas i lag (beslutas av riksdagen) respektive förordning (beslutas av regeringen) är en avvägning. SVAF förespråkar ett nytt kapitel i miljöbalken av flera skäl: Det ger ett mer samlat regelverk, tillsammans med förarbeten ger det mindre utrymme för myndigheternas inklusive domstolarnas egna tolkningar, en minoritetsregering med MP i miljödepartementet kan inte ändra det på egen hand. Energiföretagen argumenterar för att ändra förordningarna, främst för att det kan gå fortare. Vad som omgående kan läggas i miljöbalken och vad som kan behöva utredas, får väl bli en "praktisk" fråga. Vattenkraften och dess jurister är redan ur startgroparna när det gäller att formulera det nya regelverket, vilket ökar chanserna för att det skulle kunna hamna i ett nytt miljöbalkskapitel. * Den avgörande regelförändringen är att vattendirektivets två mekanismer för att avväga andra vitala samhällsintressen mot vattenmiljön, kraftigt modifierat vatten (KMV) och mindre strängt kvalitetskrav (MSK), ska gälla för alla vattenförekomster med eller påverkade av vattenkraft (eller andra vattenverksamheter). Det ger den lägre kravnivån God Ekologisk Potential (GEP), som utesluter åtgärder som kan hota den befintliga verksamheten. Verksamhetsutövaren måste ha ett avgörande inflytande på vad som anses vara negativ inverkan på den befintliga verksamheten. Även Energiföretagen kräver att KMV ska tillämpas mycket mer än som hittills varit fallet. Viktigt är att inte bara det nationella utan också det regionala och det lokala perspektivet anläggs på de berörda samhällsintressena. Att KMV och MSK ska användas fullt ut och att också de lokala och regionala perspektiven ska anläggas är så grundläggande att det bör framgå av miljöbalken. Vattenförvaltningen bryr sig inte om riktvärdena för största tillåtna produktionsförlust, vare sig på nationell, regional eller lokal nivå. Det nationella riktvärdet 1,5 TWh måste ifrågasättas, det sattes för många år sedan och är irrelevant för dagens och framtidens elförsörjning. Målet är också omöjligt att följa upp eftersom det inte kan utvärderas förrän om 20 år. Ett nytt mål behöver tas fram, som kan starta med att varje kWh räknas. För att myndigheternas krav på åtgärder ska hålla sig inom de ramar riksdag och regering satt upp liksom för att fortlöpande kunna utvärdera (eventuella) produktionsförluster måste också varje mindre vattendrag få ett eget, individuellt riktvärde för högsta tillåtna produktionsförlust. Till de mindre vattendragen ska även räknas biflöden till de större vattendrag som redan har individuella riktvärden. Ett alternativ skulle vara att varje mindre kraftverk (<10 MW) får ett individuellt riktvärde. Detta måste under alla omständigheter gälla mindre kraftverk i de större vattendragen. Sedan regeringen fattade beslut om den nationella planen juni 2020 har energiläget ändrats dramatiskt. För att uppnå den effekSVENSK VATTENKRAFT #4 2022 3