Svensk Vattenkraft 1
HaV manövrerar för att undantaget Mindre Strängt
Kvalitetskrav inte ska gälla småskalig vattenkraft Under 2022 har SVAF yttrat sig över tre remisser från Havs- och vattenmyndigheten (HaV): 1) Vägledning för att förklara en vattenförekomst som kraftigt modifierat vatten (KMV) 2) Definiton av ekologisk potential (GEP) och senast 3) Vägledning om förlängd tidsfrist och mindre strängt kvalitetskrav (MSK). EU:s vattendirektivs syfte med KMV är att man ska kunna avväga vattenmiljön mot andra vitala samhällsintressen, däribland elproduktion. Med KMV sänks kravnivån till GEP, som utesluter åtgärder som hotar befintliga verksamheter. MSK är ännu ett sätt att sänka kraven på vattenmiljön. Men HaV:s dokument uppfyller vare sig SVAF:s eller politikens förväntningar om att klassningen KMV och undantaget MSK ska tillämpas fullt ut enligt vattendirektivet. Syftet med HaV:s dokument verkar snarast vara att dölja eller hindra den avvägning mellan olika samhällsintressen som vattendirektivet möjliggör. Regeringsuppdraget 2022-09-08 till HaV, om översyn av förutsättningar för normsättning av ytvatten, är ännu en uppmaning till myndigheten att ta fram författningsändringar och vägledningar som tar hänsyn till Sveriges stora och ökande behov av elproduktion. * HaV:s strävan att dribbla bort möjligheterna till avvägningar gör att alla vägledningar och andra dokument blir oerhört snåriga och närmast omöjliga att förstå. Det gör att kritiken av HaV ofta blir svår att följa. Men det är ändå bra att ha en ungefärlig uppfattning om vilka knep HaV använder sig av. Samhällsekonomiska behov bör vara socioekonomiska behov ”Socioeconomics needs” (vattendirektivet 4:5) är i vattenförvaltningen översatt med samhällsekonomiska behov. Den rätta översättningen borde vara socioekonomiska behov. Innebörden blir annorlunda och vidgad. HaV och vattenmyndigheterna tycks ha tagit fasta på det nationalekonomiska i begreppet. Vad får det för betydelse att riva ut en småskalig vattenkraftproduktion i det nationella perspektivet? Myndigheternas svar äratt ett mindre vattenkraftverk har ingen betydelse för den nationella eltillförseln. Tonvikten läggs på den nationalekonomiska betydelsen. I andra tillämpningar av EU:s direktiv och program framhålls med samma utgångsbegrepp (socioeconomics needs/benefits) de sociala kriterierna. SVAF ser det som angeläget att ”socioeconomíc needs” inte bara omfattar en enskild småskalig vattenkraftanläggnings betydelse för den nationella elproduktionen, utan även elproduktion och stödtjänster regionalt och lokalt. Till det kommer anläggningarnas betydelse för andra intressen. Vattenkraftanläggningarnas dammar påverkar hur vattenflödet kan anpassas till översvämnings- och torkarisker. Dammarna reglerar sjönivåer. Magasinen har under sekler åstadkommit nya biotoper som är i ett nytt biologiskt tillstånd, som kan vara lika värt att bevara som att restaurera till förindustriell tid. Kultur(miljö)värden måste också beaktas även om de inte är uppsatta på en lista för riksintressen. Som läget är nu rivs och kommer att rivas ut mängder av vattenkraftverk, kulturmiljövärden och elberedskapsnyttor förloras i en omfattning som inte alls är den politiska meningen. Detta eftersom HaV:s vägledningar inte leder till en normsättning som resulterar i den lägre ställda kravnivå som fordras för att behålla aktuella verksamheter. I den pågående debatten, om vad en paus i omprövningarna av vattenkraften ska användas till, fokuseras i allt för hög grad på att omprövningarna inte får leda till en nationell minskning av elproduktionen från vattenkraft med mer än 1,5 TWh per år. Risken är då stor att för vattenförekomster med anläggningar <10 MW blir det fortsatt svårt att argumentera för KMV-klassning och undantaget MSK. Produktionen har för liten betydelse i det nationella sammanhanget. I stället bör energimålen formuleras som det görs i Förordningen om vattenverksamheter 27 §: I fråga om inverkan på en effektiv tillgång till vattenkraftsel ska planen främja 1. största möjliga reglerförmåga i elproduktionen, 2. att behov av ökad effekt främst kan tillgodoses i befintliga vattenkraftverk, 3. elberedskap och nationell, regional och lokal stabilitet i elsystemet, och 4. största möjliga utrymme för att det vid prövning av enskilda vattenverksamheter ska kunna tas hänsyn till kulturmiljö, industri, infrastruktur, bostäder, jordbruk och andra samhällsintressen. Hur beräknas ”orimliga kostnader”? HaV skriver: ”För undantag i form av mindre stränga kvalitetskrav kan vattenmyndigheten behöva göra en fullständigt kvantifierad värdering för marknadsprissatta kostnader och nyttor och beskriva icke-marknadsprissatta kostnader och nyttor i kvalitativa termer.” Detta är en intetsägande formulering för både vattenmyndigheterna och verksamhetsutövare, som söker en manual för att hålla sig till om man vill yrka på ett mindre strängt kvalitetskrav för den vattenförekomst där anläggningen ligger. Förslaget till vägledning har ingen metod för hur kostnader och nyttor ska beräknas och framför allt hur de icke-monetära samhällsnyttorna ska värderas. Det är öppet att ta fram rapporter med vilka förutsättningar som helst bara de främjar syftet att bevisa att nyttorna med åtgärdsförbättringar överstiger kostnaderna eller tvärtom. HaV behöver komplettera vägledningen med hur en tillförlitlig CBA-studie ska utföras utan att blanda in studier av en fiktiv betalningsvilja. För vattenkraftägarna är kostnaderna reella. Några frågor aktualiseras för studierna SVENSK VATTENKRAFT #4 2022 33