Svensk Vattenkraft 1
SAMMANFATTNING • Vattenkraften är ryggraden i els
ystemet och därmed elförsörjningen: elproduktion, effekttillgång, reglerförmåga och krisberedskap. Detta gäller i högsta grad också den småskaliga vattenkraften, som dessutom till största delen är belägen i södra Sverige (SE3 och SE4) och producerar främst under den kalla delen av året. • Trots de akuta energi-, säkerhets- och klimatkriserna fortsätter vattenförvaltningen sitt arbete på att få så många vattenkraftverk och dammar som möjligt utrivna. Omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd hanteras som enbart en lokal miljöfråga trots att den berör ett stort antal vitala samhällsintressen inklusive den globala klimateffekten. • Under pausen, förmodligen minst två år, krävs någon form av vilandeförklaring av hela omprövningsprocessen så att myndigheterna inte kan fortsätta sin jakt på kraftverk och dammar. • Politiken måste omgående och radikalt strama upp det regelverk som myndigheterna har att följa för att dessa inte ska kunna fortsätta att driva sina egna agendor i strid med riksdagens och regeringens beslut och avsikter. Regelverket måste i allt väsentligt finnas i lagar, i andra hand i förordningar och inte överlämnas till myndigheternas föreskrifter och vägledningar. Lagstiftningen samlas med fördel i ett nytt kapitel i miljöbalken. • Avgörande är de mekanismer som EU-rätten ger: Kraftigt modifierat vatten (KMV) och undantaget Mindre strängt kvalitetskrav (MSK). Med KMV och därmed God Ekologisk Potential (GEP) respektive MSK får domstolen inte besluta om åtgärder som hotar befintliga vattenverksamheter. Kärnpunkten är att fastslå, att endera av kvalitetsfaktorerna konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd ska vara grund för KMV-klassning, och ett en damm innebär en Väsentlig Ändring av Fysisk Karaktär. • Rättskraften hos äldre rättigheter måste preciseras i det nya miljöbalkskapitlet med en än tydligare gräns för de beviskrav myndigheter och nu också domstolar ställer. • Reglerna för samverkan måste utvecklas och preciseras så att länsstyrelserna fullgör sina uppdrag och samverkan lever upp till namnet. Förslag på ändringar av statusklassificering och miljömål (nu miljökvalitetsnorm) måste kunna behandlas i samverkansprocessen. • Den nationella planen skrivs om med det ursprungligen föreslagna riktvärdet 6,5 % för vart och ett av de mindre vattendragen. På så sätt kan inte myndigheterna driva orimliga krav i ett enskilt vattendrag och så säkerställs att den totala årliga produktionsminskningen inte hamnar över de av riksdag och regering beslutade 1,5 TWh. Egentligen borde det vara riktvärden för hur mycket produktionen ska öka i varje vattendrag i samband med omprövningen. Dagens 65 TWh skulle kunna öka med 5 TWh i mindre och 10 TWh i större befintliga kraftverk. • Kostnadseffektivitet i åtgärderna för att nå en biologisk nytta ska alltid vägas in oavsett om vattenförekomsten har klassats som naturligt vatten eller kraftigt modifierat vatten med eller utan mindre strängt kvalitetskrav. • Myndighetsstrukturen inom vattenförvaltningen görs om i grunden. Vatten kan inte hanteras enbart av miljömyndigheter. De fem regionala vattenmyndigheterna läggs ner liksom berörda delar av Havs- och vattenmyndigheten. Länsstyrelserna får en matrisorganisation med vattenanvändningsenheter där länsstyrelsernas alla kompetensområden ingår. • Riksdagens och regeringens politiska styrning av vattenförvaltningen ökas radikalt; förslag till detta finns inte minst i vattenförvaltningsutredningen från 2019. 1. PAUSEN I OMPRÖVNINGARNA NÖDVÄNDIG FÖR OMFATTANDE FÖRÄNDRINGAR Vattenförvaltningen har saboterat omprövningsprocessen genom sin extrema tolkning och tillämpning, som inte har stöd i EU- eller svensk rätt och som strider mot riksdagens och regeringens beslut. Pausen måste användas till radikala förändringar av både regelverk och myndighetsstruktur, annars riskerar vi katastrofala följder inom många samhällsviktiga områden och att omprövningarna drar ut i det oändliga. Det nya regelverket måste mycket mer i detalj beslutas av politikerna och inte myndigheterna. Det får inte finnas något utrymme för hur vattenförvaltningen ska tolka och tillämpa viktiga frågor. Mycket talar för att samla (det mesta av) regelverket i ett nytt kapitel i miljöbalken. Under pausen krävs någon form av vilandeförklaring av hela omprövningsprocessen. Denna måste göras så att myndigheterna inte har några möjligheter att agera mot verksamhetsutövarna genom att hänvisa till vad nu gällande regelverk kräver. Pausen innebär en förskjutning av tidpunkten när en ansökan om omprövning av miljötillstånd ska vara inlämnad till domstol. Samtidigt måste kraftverksägare som redan ansökt om omprövning 1 februari respektive 1 september 2022 få möjlighet att göra om sin ansökan utifrån de nya förutsättningarna i regelverk och myndighetsstruktur. Vid omstarten av den nationella planen (NAP) ske ges möjlighet för de kraftverksägare som på olika grunder inte fick sin anmälan godtagen 2019, att på nytt ansöka SVENSK VATTENKRAFT #4 2022 5