Svensk Vattenkraft 1
3. MYCKET AV VATTENFÖRVALTNINGEN LÄGGS NER, RESTE
N ORGANISERAS OM I GRUNDEN Vattenförvaltningen saknar stöd för sin utrivningslinje i EU- och svensk rätt, man agerar i strid med riksdagens och regeringens beslut. Vattenförvaltningens arbete är dessutom kontraproduktivt, en stor del av den kan läggas ner medan resten måste organiseras om i grunden. Myndighetsstrukturen inom vattenförvaltningen måste göras om i grunden. Vatten kan inte hanteras enbart av miljömyndigheter; alla intressen av/kompetenser att använda vatten måste finnas med. Sverige kan inte längre ha miljömyndigheter som inom olika områden uppträder som vår tids frälse och negligerar alla andra samhällsintressen. 3.1 Vattenmyndigheterna läggs ner omgående Den enkla åtgärden är att omgående lägga ner de fem regionala vattenmyndigheterna. De behövs inte, det mesta av det arbete de utför är inte bara onödigt utan direkt kontraproduktivt för både vattenmiljön och alla andra samhällsintressen av vatten. Samma arbete utförs till största delen av länsstyrelserna och den nationella myndigheten. Vattenmyndigheterna är konstitutio-nellt stötande, bara en sådan sak som att deras beslut inte kan överklagas hur illa underbyggda de än är. De har på 15 år inte fått något gjort, genom sin utrivningsagenda har de i realiteten kommit att bli en bromskloss för förbättringar av vattenmiljön. De kostar några 100 mnkr årligen. 4. ÖKA DEN POLITISKA STYRNINGEN AV VATTENFÖRVALTNINGEN RADIKALT Riksdag och regering måste radikalt öka den politiska styrningen av vattenförvaltningen. En rad genomarbetade förslag på hur detta kan ske finns i vattenförvaltningsutredningen (SOU 2019:66). Denna till stora delar utmärkta utredning har nu samlat damm i miljödepartementets hyllor i nästan tre år, "den bereds" har svaret varit på frågor om vad som händer. Det är svårt att befria sig från slutsatsen, att För att uppfylla EU-rätten kan varje länsstyrelse bli vattenmyndighet i sitt eget län. För de vattendrag som går genom två eller flera län får länsstyrelserna samarbeta på ett sätt som görs redan i dag. Med de föreslagna preciseringarna i det nya miljöbalkskapitlet (och något i VFF och FVV) kommer svensk rätt att överensstämma med EU-rätten och därmed borde statusklassificering, miljömålsättning m m i stort sett bli okontroversiellt. Vattendelegationerna avskaffas, de behövs inte och deras ensidiga sammansättning och att deras beslut inte kan överklagas är stötande för det allmänna rättsmedvetandet. Nedläggning av vattenmyndigheterna föreslogs redan av vattenförvaltningsutredningen (SOU 2019:66), den enda avvikande rösten kom från vattenmyndigheternas representant. 3.2 Berörda delar av Havs- och vattenmyndigheten läggs ner Också berörda delar av HaV kan läggas ner, även där gäller att det mesta av det arbete som utförs är inte bara onödigt utan också kontraproduktivt för både vattenmiljön och alla andra samhällsintressen av vatten. Mycket tid läggs på att ta fram föreskrifter och vägledningar, vars syfte tycks vara att "avskärma" Sverige från den mycket mer balanserade EU-rätten och på det sättet möjliggöra den fientliga linje vattenförvaltningen driver mot vattenkraften och andra samhällsintressen av att använda vatten. De mindre delar av HaV:s arbete med inlandsvatten som behövs framöver kan, liksom andra uppgifter, fördelas på Jordbruks- och Naturvårdsverken. 3.3 Länsstyrelserna organiseras om radikalt Länsstyrelserna har ett tvärsektoriellt uppdrag vilket inte hindrar att deras vattenmiljöenheter fullständigt dominerar vattenfrågorna. Kulturvårdarna spelar en marginell roll medan beredskaps- och landsbygdsenheterna m fl lyser med sin frånvaro. När det gäller energifrågor verkar länsstyrelserna sakna såväl resurser som kompetens. Här krävs en radikal neddragning av vattenenheterna (som ändå får mycket litet konstruktivt arbete uträttat) och en ökning av bl a energispecialister. Länsstyrelserna måste få en organisation där alla aspekter på att använda vatten beaktas och där alla intressen av/kompetenser att bruka vatten i länsstyrelsernas olika enheter finns med. Givet den sakfrågeoch därmed kompetensbaserade organisation de flesta länsstyrelser verkar ha skulle man kunna tänka sig en matrisorganisation där det i den andra dimensionen skapas en vattenanvändningsenhet med handläggare som har sin bas i den första dimensionens sakfråge- och kompetensbaserade enheter. utredningen på ett sätt som inte passade MP satte fingret på många svaga punkter i vattenförvaltningen. * Efter dessa genomgripande förändringar kan omprövningarna återupptas. Vi kommer då att ha KMV-klassning av alla vattenförekomster med eller berörda av vattenkraften. God Ekologisk Potential (GEP) blir miljömålet, vilket innebär att det inte får tillgripas åtgärder som hotar befintliga verksamheter. Det konkreta arbetet kan utföras så att kraftverksägare, myndigheter m fl tillsammans identifierar åtgärder som krävs för att en vattenförekomst ska uppnå GEP samtidigt som elsystemnyttorna ökar och andra samhällsintressen tillvaratas bättre än i dag. De samhällsekonomiska vinsterna av kraftigt bantad vattenförvaltning, enklare handläggning i domstolarna, minskat behov av juridiska m fl konsulter torde överstiga en halv miljard kronor årligen. På 20 år blir det mer än 10 miljarder Thomas Sandberg, ordförande SVAF 8 SVENSK VATTENKRAFT #4 2022