Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö MODE
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Det känns väldigt passande att Ensemble Cor tagit
sitt namn från det latinska ordet för hjärta. När man ser den 25 personer starka ensemblen på scen frodas nämligen kärleken till teater, musik och dans i allra högsta grad. Den 31 oktober har denna fantastiska grupp premiär på sin alldeles nyskrivna musikteater Sånt Är Liket på Palladium. börjar ringa ses inte med blida ögon av några av medlemmarna i Ensemble Cor. Anette Rosén, som är ansvarig för föreställningen, tar befälet och börjar instruera sina skådespelare. Sakta men säkert tar historien form. Vi befinner oss i en bar, troligtvis i New York, i skarven mellan S 50- och 60-tal och utan att avslöja för mycket kan vi berätta att ett lik inlindat i en matta står i fokus, och att bordellmammor, maffiabossar och frälsningsarmésoldater figurerar flitigt. Det råder ingen brist på inlevelse, och att replikerna inte sitter riktigt där de ska ännu spelar ingen roll – glädjen över att få spela teater går inte att ta miste på. Samtliga i Ensemble Cor har någon form av funktionshinder, fysiskt och/eller psykiskt, men alla bidrar med det de kan till föreställningarna. Det ska ju inte bara ageras, det ska även dansas och spelas – och under Sånt Är Liket finns det inte mindre än två liveband med på scen. Lite hjälp har man av Studiefrämjandets anställda, men kärnan i föreställningen är utan tvivel dessa 25. Sånt Är Liket är heller inte Ensemble Cors första föreställning: Förra året startade Studiefrämjandet på uppdrag av kommunen dagverksamheten Scenen är din, som är speciellt inriktat på funk74 | nöjesnytt täng av telefonen!" Repetitionen av andra akten på Sånt Är Liket ska precis ta sin början i Studiefrämjandets lokaler och att ledaren Malin Friman Mossblads telefon plötsligt tionshindrade och där de har teatern som arbete en dag i veckan. En föreställning sattes upp på Palladium i Växjö, succén var omedelbar och man fick till och med sätta in extraföreställningar för att möta efterfrågan. Enligt Anette Rosén är projektet inte först och främst menat att ha en terapeutisk inverkan, men att det ändå har det för alla inblandade. –Det kommer liksom på köpet, med glädjen och energin alla får från det här, säger hon. Vi har så fantastiskt roligt och har blivit ett riktigt sammansvetsat gäng. Det är också kul att se hur mycket ensemblen utvecklas, framför allt hos de personer man kanske inte väntar sig. Vi hittar hela tiden nya dolda talanger hos medlemmarna – någon som kan spela munspel eller cello, eller skriva låtar. Sen är det ju långt ifrån enkelt att jobba med 25 personer på det här sättet, men det är det ju aldrig när man är stora grupper, oavsett om man har funktionshinder eller inte. De 25 som är med i Studiefrämjandets teaterprojekt har fått söka sina platser, och dessa är nu hett eftertraktade, säger Anette. –Folk står på kö för att vara med, men tyvärr kan vi inte ta in några nya just nu. Det här är ett ongoing projekt så det kommer säkert att bli lite omsättning på folk med tiden. Det har ju aldrig funnits något sådant här tidigare för den här målgruppen så det är inte så konstigt att det är populärt. Jag har jobbat med funktionshindrade i många år och jag ser ju att det ger resultat. Drömmen vore att ha det som exempelvis Moomsteatern i Malmö, där man har en fast ensemble på 5-6 skådespelare. Det vore också en dröm att starta en ungdomsgrupp under liknande former. Helt naturligt är det Glada Hudik som är förebilden för den här delen av Studiefrämjandets verksamhet, och Anette och gänget har också varit på studiebesök hos Pär Johansson och hans adepter, och fått en hel del råd och tips. Ambitionsnivån är hög i Ensemble Cor, men alla jobbar efter sina egna förutsättningar, menar Anette och när man ser ensemblen i arbete förstår man precis vad hon menar. Som när en av killarna i gruppen med plutande underläpp och armarna i kors säger att han faktiskt är på dåligt humör idag, bara för att i nästa stund med nästan overklig inlevelse, och med draget "vapen" kasta sig in i rollen som polis. Då vet man att hjärtat är med och det är ju också det som krävs för att det ska bli bra teater. s TEXT: OLA KARLSSON FOTO: MIKAEL BEERMANN ensemblecor
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö RECENSIONER
Nöjesnytt Växjö SERIER