Nöjesnytt Jönköping 1
martın stenmarck Martin Stenmarck är en av landet
s mest omtyckta artister och sångare. Nu tar han för första gången steget in på teaterscenen i en föreställning kallad…eh…En föreställning. Den 19 april kommer han till Jönköpings Teater. F å artister i Sverige är lika mångsidiga som Martin Stenmarck. Han började som hårdrockssångare i bandet Lorien och en kort sejour i glamrockbandet Sha-Boom, mest kända för monsterhiten R-O-C-K. Därefter skolades han in i artistvärlden via Wallmans Salonger och ett antal egenproducerade shower i Stockholm. Ett antal musikaler och två engelskspråkiga album följde innan han slog igenom stort med segern i Melodifestivalen 2005 med låten Las Vegas. Men det var med singeln Sjumilakliv och albumet 9 Sanningar Och En Lögn året efter som Martin Stenmarck blev en fullödig artist och låtskrivare. Sedan dess har han varvat skivkarriären med skådespeleri, programledarskap och som upphovsman till den oerhört populära showturnén Ladies Night. Och nu är det alltså dags för Martin att ta ta steget in på teaterscenen. I en föreställning fylld av humor och med glimten i ögat skildrar han sin uppväxt med funderingar och minnen om hur det egentligen är att leva med elva syskon. Det blir en kväll fylld av hitmusik och monologer, där man kommer att känna igen sig i allt ifrån 1980, -90 och 2000-talets Sverige till Radiohits till Familjedraman deluxe. Inför premiären på Växjö Teater tog sig den alltid lika trevlige Stenmarck sig tid att svara på några frågor från Nöjesnytt. Den här föreställningen blir ett nytt sorts forum för dig, inte sant? –Det jag har gjort de senaste 15 åren har varit väldigt kopplat till ett musikaliskt framträdande i något som närmast kan beskrivas showformat. Jag har alltid haft lätt för att följa med i stämningen som uppstår och improviserar 90 procent av mellansnacken och kan riva hela låtlistor till mitt bands förtret. Den här gången kommer jag med en föreställning och en historia – som fortfarande är under arbete, därav PROVFÖRESTÄLLNING skrivet över affischen – men som är slipad och genomtänkt i varje monolog. Tanken är att musiken nästan sömlöst ska smyga sig in och få ta sin naturliga plats. Det är med andra ord 90 extremt genomtänkta minuter. Hur självbiografisk är föreställningen? –Det är ingen bikt eller ”snällaförståmig”-föreställning som ska framföras. Men det blir nerslag i min uppväxt och man får följa en pojke som hittar sin väg fram, fast det kanske inte ser ut som hemma hos alla andra. Det handlar också om en vuxen man som försöker förstå sin mammas val i livet. Och en stor portion syskonkärlek. Du har ju varit personlig i dina texter tidigare, men en popsång är ju ett ganska begränsat format. Hur är det att nu verkligen kunna få breda ut sig och prata utan de här begränsningarna? –Det är en frihet att faktiskt kunna gå in i detaljer som målar upp ännu tydligare bilder. Jag har alltid älskat bra historieberättare som kan förflytta tid och rum. Nu får jag göra det i en form där jag helt själv styr tempot på historien. Jag gillar det. Du fyller 45 i år, det är ju typ då man brukar blicka tillbaka och summera sitt liv so far? – Jo, det har jag märkt, haha! Är den här föreställningen något som växt fram under lång tid? –Tanken har funnits länge, men det är först nu som jag har haft lugnet och rätt fokus för att faktiskt lägga ner det jobb som krävs för att göra detta. Har din brorsa David varit med och skrivit? Vad är det som gör att ni funkar så bra ihop? –Nej, David har inte varit med och skrivit till föreställningen. Däremot är han högst närvarande i texten. Självklart har detaljen att vi är bröder en stor inverkan på vårt sätt att kunna jobba så tätt ihop i låtskrivandet. Vi kommer ur samma historia. Vi har sett samma saker, gått på samma skolor och var under många många år nästan som tvillingar. Om man ser tillbaka, var Sjumilakliv en sorts vändpunkt för dig, både personligen och som artist? – Helt klart. Den var ett statement att nu börjar jag med någonting helt nytt. Vi var så inne på att göra någonting som vi var stolta över, en historia som vi karvade ur och kokade om under så många månader. Själva låten kom ganska snabbt men vi skrev om texten säkert 50 gånger. För att inte prata om produktionen. Vad är den röda tråden i ditt artistskap, tycker du? – Närvaro, energi, värme och självförtroende. Du har ju en otrolig bredd rent musikaliskt, är det någon genre du inte varit och pillat på som du är sugen på att testa? – Jag skulle kunna tänka mig att starta ett rockband igen. Och opera har jag ju inte sjungit, förutom den gången jag skulle sjunga ur Carmen med Ann Sofie von Otter…. Hur går det med mountainbike-karriären? – Haha, den tar aldrig slut. Jag och min vapendragare Andreas Danielsson har hyss för oss hela tiden med de där cyklarna. Är vi inte i Klippiga Bergen eller Himalaya så är vi ute i Stockholms skärgård och testar kobbar och skär. På cykel, då. Vad blir nästa steg efter detta? Kanske testa standup? – Nja, det verkar svårt. De är hårdingar de där standuparna. ■ TEXT: OLA KARLSSON 10 | nöjesnytt