019 1
Augin Damar 15 år i humorns tjänst – nu ska han b
redda sig Han är humorkungen bakom bland annat Örebro comedy club. Han har gått den långa vägen och etablerat sig som en av den svenska standupscenens mest uppskattade producenter och nu ser han för första gången möjligheten att få bredda sig. Nollnitton träffade Augin Damar hemma i Liljeholmen i Stockholm för att försöka göra bokslut på de första 15 åren av hans karriär. Augin Damar är född och uppvuxen i Vivalla under en period som han själv beskriver som “harmonisk och väldigt härlig”. – Jag hade en väldigt fin uppväxt där och mina föräldrar bor fortfarande kvar. Det var inte alls så otäckt som många beskriver det. Jag älskar Vivalla och känner mig lika trygg där idag som 1987. Under uppväxten handlade det mesta om musik, något han tillskriver sin familj. – Det kommer väldigt mycket hemifrån. Vi är en estetisk familj – vissa sjunger, andra skriver, en del målar men alla har fått rytmiken och det musikaliska i sig. Jag fick det musikaliska och det teatraliska. Jag kallades ”underhållaren” i familjen för att jag alltid bjöd på mig själv. Från högstadiet och uppåt åt, sov och andades Augin musik och musikproduktion. – Jag lyssnade på musik hela dagarna och skapade musik på den lilla skräpdator jag hade då och det var nästan det enda jag gjorde under flera års tid. Det gjorde att han stack ut lite bland kompisarna. I ett område som Vivalla, där majoriteten av barn och ungdomar antingen spelar basket eller fotboll, var Augin en av få som inte rusade till fotbollsplanen så fort han kom åt. – Dom tänkte ungefär att “den här killen är sjuk i huvudet, han gillar inte fotboll. Han är inte normal”, säger han och skrattar. När det sändes stora mästerskap på tv och kompisarna undrade om han inte skulle med och titta så följde han motvilligt med. – Man ville ju inte vara osocial och hamna utanför, så jag hängde med och satt där och tänkte “kan inte den här jäkla matchen ta slut snart?”. Att det sedan blev humor och inte musik tillskriver han standup-programmet “Stockholm live”. – Det var hösten 2004 och “Stockholm live” hade börjat sändas på SVT. Jag fastnade för Özz Nûjen. Han var inte rädd, han sa vad han tyckte och jag tänkte att “fan, honom vill jag boka”. Envis och driven som jag var så sa jag till kollegorna i elevrådet att “ska vi inte ta och boka honom hit, det händer ju inte ett skit på Risbergska?”. Men resten av elevrådet visade ingen större entusiasm inför idén. – Så jag gick till gymnasiechefen, Örjan, som jag har mycket att tacka för idag. Jag sa “Hej, Augin heter jag. Jag vill hämta en komiker till skolan, så jag behöver pengar. Jag vet inte varifrån de ska komma men jag tänkte att du är kaptenen här…”. Gymnasiechefen verkade lite skeptisk och sa att han skulle fundera. När Augin inte orkade vänta längre på ett svar sprang han dit igen och knackade på. – Han sa: “Jag kan ge dig en slant, se vad du kan göra med det”. Utan att ha en aning om vad en tv-komiker tog för ett framträdande ringde han upp Özz Nûjens agent som lovade att Özz skulle kontakta honom snart. – Sedan blev det fredag, jag tror vi hade notkurs och det var en tråkig lektion, och då ringer det: “Hej, Özz Nûjen här…”. Och jag tänkte “shiit det är han”. Där och då förklarade Augin att han ville boka honom till skolan. – Han sa: “Helt ärligt, så har jag fullt upp men är det för gymnasieelever kommer jag gärna”. Datumet sattes fyra månader in i framtiden och i takt med att dagen närmade sig började Augin fundera på marknadsföringen. Affischerna gjorde han i Word och för att hajpa intresset så skrev han dit att en fjärdedel av Stockholm live skulle uppträda i aulan. Dessutom fick han några kompisar att ställa upp som entrévärdar. När de hämtat upp Özz på dagen för showen och kom fram till Risbergska trodde de inte sina ögon. – Det var kaos. Folk stod utanför aulan och väntade på insläpp och det var bara totalt kaos, vi kunde knappt komma fram. Så mina kompisar fick leka livvakter och få in Özz förbi allihop. När de till slut fått in publiken och Augin värmt upp dem lite så får han äntligen presentera kvällens huvudakt. – Du vet, jag ‘påar’ Özz och… Ja, de som var där vet att det kokade i den där aulan, det var sådan sjuk stämning där inne. Efteråt känner jag en kraftfull hand på min axel och då är det gymnasiechefen. Han säger “Augin, jag ska vara ärlig och säga att så här mycket folk har vi inte haft på 20 år”. Där och då kände jag att det är det här jag ska syssla med och på den vägen är det. Det var 15, snart 16, år sedan och sedan dess har det rullat på med turnéer med några av landets största komiker vilket gett honom chansen att lära sig branschen inifrån. – Det har inte alltid varit lätt eftersom jag inte valde att plugga inom det här området, men det kändes som rätt beslut då. Idag hade jag kanske gjort det annorlunda och besparat mig lite huvudvärk. Samtidigt har det gett honom perspektiv på showbusiness. – Du vet, utifrån ser det säkert så himla härligt ut. Musiken strömmar, 500 betalande och förväntansfulla personer i publiken som tänker att “de har det säkert skitkul där bakom scenen!”. Men det händer mycket där bak också. Många njuter av stunden men ibland är det någon som mår dåligt, börjar gråta eller tjafsar. Fast när de sedan går ut på scenen tar de på sig arbetsjackan och bara kör – det beundrar jag dem för. Hur tuff är den här delen av underhållningsbranschen? – Det är ofta en ‘one man show’, alla tänker mycket på sig själva och sitt eget. Det gäller att ha skinn på näsan och veta hur man ska prata med andra inom branschen. Jag kände ofta att det blev ett ständigt jagande för att kunna få till bokningar, det lovas saker som sedan inte blir av. Med andra ord så har det inte alltid varit lätt men där har jag min fru att tacka för väldigt mycket. Hon är den som har stöttat mig från start, kommit på grymma idéer och koncept. Hade det inte varit för henne hade jag inte varit där jag är idag, utan tvekan. Under årens lopp har han lärt sig sålla bort de värsta karaktärerna – de han undviker att jobba med – och till på köpet har han blivit nära vän med några av de han håller som mest “äkta”. – Jag har haft förmånen att få lära känna några av de mest genuina personerna i branschen. Özz har varit med mig sedan dag ett och Patrik Larsson (alias Karsten Torebjer, reds. anm.) och Umit Dag är personer som jag håller högt. Har jag blivit rik på vägen? Nej, det har jag inte men jag har blivit klokare, mer erfaren och fått större perspektiv. Så ska jag sammanfatta så är det en bitterljuv bransch att arbeta i. Han berättar att när han åkt förbi exempelvis Intiman i Stockholm eller konserthus runt om i landet så slås han ibland av tanken: “Jag har sålt ut det där stället och det är en mäktig känsla”. – Jag brukar peka och säga till barnen att “här har pappa gjort en show med den och den”. Jag tycker det är viktigt att de ska se och förstå vad det är pappa jobbar med. Men sedan har han också andra dagar. – Ibland kan jag känna att jag skiter i alltihop, “de kan dra åt helvete. De är inte värda mitt arbete och slit”. Men, jag älskar ju samtidigt att få göra det här. Anledningen till hans framgångar tillskriver han sin drivkraft, envishet och inte minst stödet från hans fru. Oavsett om det gäller ett litet klubbgig eller en större föreställning är han lika noggrann i förberedelserna och det är därför han menar att så många komiker i branschen fått förtroende för honom. – Varenda jobb jag har gjort har jag verkligen dykt ned i och levererat en upplevelse, det är inget som kommer av sig självt och det har ju komikerna fattat. De har börjat fatta att “den här jävla syrianen, han är bra”, säger han och skrattar. #12 2020 21