019 1
ÖSK Text: Ulf Hjelting, Bild: Msun.se Låt den kni
vskarpa svartvita kontrasten lämna grådasket bakom sig nu. Krönika: “Låt det vara slut på grådasket för de svartvita!” Oskar Jansson har burit de svartvita färgerna länge och han har gjort det med lika delar stolthet, hjärta och passion. Nästan som ett tack för lång och trogen tjänst blev han i år prisad som Allsvenskans bästa målvakt säsongen 2020. Svartvita anhängare tycker nog att han borde ha fått priset flera gånger tidigare medan andra supportrar säkert undrar hur en målvakt i ett grått mittenlag kan ha varit bäst. Vill man slänga på sig närkingska glasögon kan man bittert konstatera att det är “såå typiskt” att Oskar Jansson får erkännandet, och den potentiella värdehöjaren, av att bli årets målvakt just den här säsongen när han går som Bosman. Så typiskt att när prislappen förefaller maxad så lämnar spelaren Örebro SK gratis. Sådär kan jag tänka i någon minut – jag är inte mer än människa – men i övrigt har jag aldrig gillat de där glasögonen och vet också när jag behöver slänga av mig dom. Samtidigt är det här mest positivt för Oskar Jansson själv, han har nog stundtals lidit av att tillhöra det där gråa mittenlaget från Närkesslätten. Hade han spelat i Norrköping, Djurgården eller Elfsborg – lag som sprätter till högt upp i tabellen relativt ofta – så är chansen mångdubbelt större att han hade sålts vid det här laget. Så bra har han ju faktiskt varit och det vet alla som följer ÖSK. Ett av problemen är bara att det är inte många som vill följa ett grådaskigt lag. För ÖSK har de där tabellplaceringarna de tagit de senaste åren blivit en liten förbannelse: 9, 9, 11, 9, 9. Det är ett grått träsk där på positionerna runt 8-12 och det finns ingen som nämner jämnhet och kontinuitet när det gäller slutplaceringar på den undre halvan av 24 tabellen. Det finns ingen positiv spinn man kan sätta på mellanmjölkens land eller Allsvenskans svar på relationernas vänskapszon. Någon gång i min barndom lärde jag mig det (milt) nedsättande epitetet ‘gråsosse’. Enligt Wikipedia betyder det ”traditionella, partitrogna socialdemokrater av den äldre sorten, utan intresse för idédebatt eller stora visioner”. Det är så jag ser det där mittenträsket ibland – positioner för (topplag som halkar snett en period samt) lag utan stora visioner. Visst har alla elitklubbar visioner men prenumererar man på något av träsken i Allsvenskan är det svårt att få dessa visioner tagna på allvar utanför den egna klubben. När jag träffade ÖSK:s ordförande Calle Pauly pratade han mycket om att ÖSK behöver få ett genombrott på försäljningssidan. Får man till den där första försäljningen över tio miljoner så kan det vara startskottet för att äntligen börja avancera upp ur det där mittenträsket. Det är därför det känns lite surt att Oskar Janssons målvaktspris kommer just i år. Inte för att jag egentligen tror att det i sig skulle generera X antal miljoner extra, men priset kan ha viss symbolisk betydelse vid en försäljning. Men alla möjliga negativa vinklingar till trots – Örebro SK:s säsong är ett trendbrott i och med sjundeplatsen i Allsvenskan. För första gången sedan säsongen 2014 klev ÖSK upp på den övre halvan och från det borde man kunna dra en hel del energi och försöka skapa en snöbollseffekt. Dessutom hoppas jag att någon peppar Erik Björndahls självförtroende med hur otroligt viktigt hans sista mål för säsongen var. Då syftar jag inte bara för tabellplaceringen utan också på ett personligt plan. Hans segermål i den nittionde matchminuten i den sista matchen för säsongen gjorde att ÖSK slutade sjua och Hammarby åtta, istället för tvärtom. Men än viktigare kanske var att han fick kröna en annars målmässigt medioker säsong med ett mål som skulle kunna bli omskrivet i historieböckerna för att det markerade starten för ÖSK nya storhetstid. Då kanske vi har en anfallare som kan ge lite färg och lyfta klubben ännu högre nästa säsong. För trots att ÖSK gjort svart och vitt till sina färger, och att svart och vitt blir grått när de blandas, så förtjänar man något annat än den där identitetsutsuddande gråsossestämpeln. Det finns andra klubbar som kan få bekanta sig med det där träsket ett tag och Örebroarna kan gott få bli uppiggade av lite färg, även om det bara är på insidan. För på utsidan finns det inga färger i världen som går upp emot svart och vitt i skyhög kontrast. De där färgerna som Oskar Jansson bar med stolthet när han äntligen blev utsedd till Allsvenskans bästa målvakt.