Sten Omslag: Pål Svensson
Sten Innehåll
Sten Ledare: Vår egen Springsteen
Sten Kort & gott: Zlatan på granit, Stora Hammars
Nya kyrka, Mölle by the Sea, hårda klappar
Sten Stenbrottet: Tossene
Sten Intervju: Ola Melin
Sten Projekt: Frodeparken i Uppsala
Sten Projekt: Bar Central
Sten Porfyr - den kungliga stenen
Sten Projekt: Strömkajen i Stockholm
Sten Porträttet: Pål Svensson – stenprisvinnare 20
16
PORTRÄTTET PÅL SVENSSON Konstnärligheten går hand
i hand med en rättfram känsla för ekonomi. – Det är viktigt att man kan sälja det man gör, säger han. Inget konstigt med det. Det är hans levebröd och han vill sprida sin konst. Någon i Värnamo kommer att bli glad. P ål Svensson växte upp i Göteborgs östra delar. Pappan var jägmästare och arbetade med bolagsskogar. Så små - ningom skaff ade familjen en gård, där skötseln blev en del av livet. – Min pappa sa alltid att jag skulle ha stor nytta av det. Nu håller jag med honom. Jag kom in i det praktiska, vi skapade lövängar, arbetade med rumsligheter och miljöer. Antagligen grundlades redan då hans känsla för platser och hur objekt, till exempel träd eller skulpturer, påverkar dem. – Att göra själva skulpturen är bara halva jobbet, den andra halvan är att placera den. En bra skulptur kan bli urdålig genom att placeras fel, men med en smart placering kan en medioker skulptur bli skitfräck. Han ville bli arkitekt, men betygen räckte inte till. Här kan man dröja en stund vid tanken på vilka hus vi hade fått om den energiske Pål Svensson hade seglat upp som arkitekt, vid sidan av generationskamrater som Gert Wingårdh. I stället studerade Pål kulturgeografi , tog examen och arbetade i tre år som samhällsplanerare. Men konsten drog honom till sig. Parallellt med dagjobbet gick han på kvällskurser på HDK, Högskolan för design och konsthantverk, ritade kroki och byggde modell. Det var akademikerboom och samhällsplanerarjobben togs av socionomer och arbetslösa arkitekter. – Jag kom ingen vart på jobbet och min fru tyckte till sist att jag borde börja på konstskola. Pål gick Hovedskous målarskola ett år, kom in på skulptörlinjen på Valand 1979. – Då började jag förstå att det kanske skulle gå att arbeta som konstnär. Efter fem år på skolan var pressen stor att få det hela att fung”Det är något med själva huggandet som är så roligt, att man går utifrån och in och därinne fi nns verket väntande. Vad händer om jag öppnar det, om jag släpper in ljuset?” era. Hemma fanns nu två små barn att försörja. – Jag gick ut ganska hårt och det gick bra. Direkt efter skolan fi ck han ett stipendium och vann en tävling om utsmyckning av en gångtunnel mellan Göteborgs central och det då nya köpcentret i Nordstan. Det lågmälda verket Under ytan fi nns grunden sitter kvar i puts, sten och mosaik. – Det var inte bara Ernst Billgren som höll på med mosaik i Göteborg på den tiden. Det första verket ledde till nästa och nästa … Pål Svenssonkonst började dyka upp i Göteborgstrakten i åttiotalets växande konjunktur. Snart spred sig verken till Stockholm och fl er ställen. Han deltog i otaliga utställningar. Verken gav nya jobb. – Skulpturen Sprungen ur har legat i Vanås skulpturpark i tjugo år, det är en bra annonspelare. Verket är ett klot, en diabaskula, som liksom fötts ur ett stenägg. En tvåmetersvariant, Sprungen ur II, huggen av Ted Zaar, placerades vid postens huvudkontor i Stockholm. Pål Svensson kan hugga sten och utförde själv de fl esta av sina tidiga verk. – Jag kunde pikmejsla, pratade med gamla stenhuggare, högg och högg och lärde mig och kände plötsligt att jag var bergtagen. 28
Sten Intervju: Sven Åke Larson
Sten Projekt: Nya Slussen – stenvalet
Sten Sevärt: Skånes lapidarium
Sten Krönikan: Rasmus Wærn
Sten Småsten: Hallindens Granit expanderar, naturs
ten bäst i miljöstudie
Sten Forskning: Skifferfasad en miljövinnare
Sten Fråga Kurt & Kai: Fungerar sågade hällar utom
hus?
Sten Marknaden
Sten Medlemsförteckning