GLAS 1
mans med några kurskamrater upp en performancefö
reställning. — Vi iscensatte ett framtidsscenario där homosapiens, människan, dött ut på grund av att maten tagit slut och en ny varelse, homo evolutis, utvecklats och emigrerat till Mars på grund av jorden blivit obeboelig. Dessa, de ”nya ”människorna, har inget behov av att äta men på deras historiska museum får vi veta vad homosapiens, vi, en gång åt. På utställningen visas konserverad mat i dallrande kuber där homo evolutis förklarar hur och vad homosapiens åt. — Det vi ville åt var hur vi idag förhåller oss till information, vikten av källkritik och tidsaspektens betydelse för vad som är sant och falskt. Humor bakom politiskt budskap Några exempel på vad som ställdes ut är en rädisa med en informationstext som berättar att den var ett djur som levde i sötvatten men som dog ut på grund av jordens minskade sötvattentillgångar. Och en chokladbar, ”Mars”, som var en insekt som utvecklades i en puppa och mycket näringsrik. Behovet för en person var fem per dag och nödvändig föda för barn. — För att nå ut till en bredare massa med det politiska budskapet bakom projektet, dagens relation till mat och en framtid med brist på mat, arbetade vi med humor. Att först skratta åt vad man tror är en orimlig framtidsutveckling men efter ett tag, när man bearbetat informationen, inse att det är ett närmre scenario än vad man trott. En fråga som togs upp i Milanoprojektet var alltså vad sanning är. Kan vi vara alldeles säkra på arkeologernas påståenden om vad flera tusen år gamla föremål användes till? Är vi kanske låsta i våra egna uppfattningar om funktionalitet och skönhet när vi bedömer? Engagemang för hemlösa I sina spaningar använder Pauline ofta ordet materialitet. Inte att förväxla med materia. — Med materialitet menar jag ett fördjupat samtal mellan människan och världen. Hur vi relaterar till exempelvis trä. Det signalerar värme, lugn och trygghet. Vi vet hur det har växt. Det är ett antropologiskt förhållningssätt som utgår från människan. Vad ska vi bygga och varför? > I Köpenhamn, fortsätter Pauline, utmynnar det mesta i en samhällsdiskussion på grund av det politiska klimatet på skolan. Går inte att undfly. Så föddes idén till den så kallade ”mockupen”. Än så länge bara en modell bestående av en samling ribbor i trä. — Ja, tänker att de hemlösa inte bara behöver mat. De måste också få möjlighet att tvätta sig själva och sina kläder. Därför arbetade jag fram ett förslag som går ut på att de går in i ett kombinerat tvättrum/dusch. Först hamnar de på ett golv där det är glest mellan ribborna och där lägger de ner sina kläder som vattnet sköljer över. Nästa avdelning består av smalare ribbor och där får de duscha hela sig. Vill du främst skapa en arkitektur för de mest utsatta? — Nej, inte alls! Jag vill göra både och. Ta ut svängarna. Även jobba för den extra lyxen. Vill göra sina egna upptäckter I framtiden? Ja, hur ser Paulines eget framtidsscenario ut? Som det nu verkar är hon arkitekten som driver sin egen byrå. Parallellt med arkitekturstudierna har hon nämligen sugit åt sig allt som har med företagande att göra. Sin praktik gjorde hon hos Arkitekterna Krook & Tjäder AB i Göteborg och arkitektkontoret Onyo Huerto Creativo i Bilbao. — Båda ställena var oerhört lärorika. Jag fick en ökad inblick i vad det är att driva ett företag, komma ut på marknaden och hur det skiljer sig åt i olika länder. Företagande, kommer det fram, ligger Pauline extra varmt om hjärtat. Hennes farfar var företagare. Hennes pappa driver – egen arkitektbyrå. Och efter Chalmers var hon med i ett Erasmusprojekt för unga företagare. — Jag har det i blodet, men jag ville skapa mig en egen yrkesidentitet. Det hade ju varit enkelt att praktisera och börja jobba hos pappa men det ville jag absolut inte. Jag ville upptäcka själv och se allt med nya ögon. Jag vill skapa mig ett eget förhållande till tingen och arkitekturen. I det ingår också frågan om arkitektens uppgift och för vem? — Är det kanske så att vi glorifierar föremålen vi omger oss med och husen vi bor i. Är det vi som äger tingen eller är det tingen som äger oss? / Mockup-modell bestående av en samling ribbor i trä. GLAS 1.2019 / profilen / 69