Byggaren 1
Christer Andersson provkör Nissan NV250 1,5 dCi E
6Dt L2H1 Working Star » Låg lastförmåga en nackdel för byggare Nissan NV250 ersätter nedlagda Nissan NV200. Helt ny för Nissan, men ändå en gammal bekant, eftersom det handlar om en version av nuvarande men snart utgående Renault Kangoo. En trotjänare med mjuk personbilskomfort som hamnat i underläge gentemot de närmaste konkurrenterna med upp emot 275 kilo lägre lastförmåga. Text och foto: Christer Andersson B yggaren förväntade sig inga överraskningar när vi provade Nissan NV250. Men en fanns det. Vår provbil med plats för tre åkande fick endast lasta 541 kilo, något som diskvalificerar den för de flesta byggare eftersom flera jämförbara konkurrenter får lasta ungefär 275 kilo mer. I tvåsitsig version får NV250 lasta ytterligare 100 kg, men även det är i minsta laget. Gamla Nissan NV200 är nedlagd i sin dieselversion och ersätts av NV250, en version av dagens Renault Kangoo. När NV200 introducerades för nio år sedan ersatte den Nissan Kubistar, vilken var en version av dåtidens Renault Kangoo. NV250 känns igen på en Nissan-grill men är tekniskt identisk med moderbilen. Den har två karosslängder och två axelavstånd. Den gamla 1,5-litersdieseln har uppdaterats och uppfyller nu miljöklass Euro6d-temp. Effektuttagen är 59 kW/80 hk, 70 kW/95 hk och 85 kW/115 hk. Utrustningarna kallas Comfort och Working Star. Den senare är merutrustad med navigation, Android Auto, lucka till handskfacket, dimljus, backkamera och parkeringssensor bak. Nissan erbjuder ett bättre garantipaket i Sverige än Renault. För samma bil. 5 års nybilsgaranti alternativt 16 000 mil mot 3 år eller 10 000 mil för Renault. Bilen finns även som Mercedes Citan, vilken är tekniskt jämförbar, men som har detaljskillnader i inredningen. I NV250 får Nissans kunder en bil med högre komfort på förarplatsen än i gamla NV200 samt motsvarande skåpvolym, om man väljer den långa L2H1-versionen. I NV200 stördes körställningen av att fö26 rarstolen inte gick att justera i höjdled och att rattens justeringsväg var kort och bara kunde justeras upp-ner. Dessutom dåliga förvaringsmöjligheter och arbetsytor. Brister som köpare av eldrivna e-NV200 får leva med, eftersom den fortsätter att tillverkas. I sanningens namn finns det arbetsplatsbrister även i förarhytten på NV250. Byggarens provbil var en lång NV250 Working Star L2H1 med 85 kW/115 hk-motorn och tvåsitssoffa i stället för en separat passagerarstol. Utvändigt gillar vi mattsvart plast på stötfångarna vilket skyddar mot P-skador. Mattsvarta avbärarlister på sidorna och innerskärmar av plast. Stänkskydd är däremot tillval. Reservhjulet hänger bakom bakaxeln. Strålkastarspolning saknas men dragkrok är standard. Hyfsat hel/halvljus samt dimljus i stötfångaren. Vindrutetorkarna fryser lätt fast under motorhuven och de går inte att vika upp. Det är förberett för lastbärare på taket. Insteget är bra till en inredning i mattsvart plast med apelsinskalsyta. Gummimatta på golvet. Mellanväggen är klädd med grå nålfilt. Genomsiktsruta är tillval. Taket har grått textilmaterial. Vi sitter bra i en hård förarstol med behaglig tygklädsel. Stolen är höjbar bakifrån framåt, men ryggstödslutningen är inte steglös. Skjutmånen räcker inte för storvuxna. Instrumentpanelen är identisk med den i Renault Kangoo och med höjd stol och sänkt ratt kan instrumenten skymmas av ratten vilken enbart kan justeras i höjdled. Instrumenten är tydliga och överskådliga med en stor rund hastighetsmätare i mitten med en digital färddator infälld. Växlingsindikatorn i varvräknaren är liten och svåravläst. Radio/CD är standard. Övriga reglage och tangenter är välplacerade men utspridda. De är belysta, med undantag för farthållarens tangenter på ratten, vilka är obelysta och svårfunna i mörker. Radion styrs av lättfunna reglage under ratten på höger sida. Eluppvärmning endast på förarplats när bilen är försedd med tvåsitssoffan. P-bromsen mellan sätena. Bra pedalställ. Värme/ventilation är effektiv, men kommer långsamt. AC är standard. Tillsatsvärme är inte standard. Förvaring i hytten består av små kartfack i dörrarna samt ett fack ovanpå panelen med en delvis skyddande skärm. Handskfacket saknar lås. Vi saknade en hylla i taket. Vårt provexemplar var utrustat med en tvåsitssoffa i stället för en mer komfortabel passagerarstol. Komforten för ytterpassageraren på soffan är eftersatt. Det saknas inställningsmöjligheter, sittdynan är kort och ger dåligt stöd och det tunna ryggstödet är rättuppstående. Mittplatsen är för smal för en vuxen och det finns ingen plats för knäna eftersom växelspakskonsolen är i vägen. Det finns ändå ett skäl att välja soffan eftersom ryggstödet på mittplatsen kan fällas fram och bilda ett smalt men fungerande arbetsbord. Även ryggstödet på ytterplatsen kan fällas och bilda en arbetsyta. Passagerarsäkerheten är ett sorgligt kapitel. Förarkrockkudde är naturligtvis standard, men krockkudde saknas på passagerarsidan, om man väljer tre sittplatser. Standard med separat stol. Motsvarande gäller även för sidokrockkuddar. Akustisk bältesvarning enbart på förarplatsen. Trepunktsbältenas övre fästpunkter är justerbara i höjdled på ytterplatserna. byggaren 2 2020