DMH 10-2018 1
PORTRÄTT MATHILDA KLINGER DANIELSSON började att
röra på sig och jag hamnade i fria luften utanför huset 12–13 meter över marken. I sista stund fick jag tag i ett rör eller något liknanden och kunde dra mig upp igen. Det var nästan ett sånt där tillfälle där livet passerade i revy. Är det någon del av ditt yrke som du inte tycker om? – Det jag tänker på mest är arNybliven stipendiat på Hem, Villa & Bostadsrättmässan oktober, 2018. självklart hänsyn till grundläggande säkerhetsföreskrifter, att man alltid är säkrad eller har fallskydd där det behövs. Det är helt enkelt inte värt att chansa, särskilt inte vintertid. ”DET VAR NÄSTAN ETT SÅNT DÄR TILLFÄLLE DÄR LIVET PASSERADE I REVY” Har du varit med om någon olycka som plåtslagare? – Det värsta fallet jag varit med om inträffade då vi jobbade på ett halvbrant tak där vi fram mot eftermiddagen skulle bära ganska tunga plåtar. Det var ganska bråttom minns jag, för dagen höll på att ta slut. Samtidigt började det regna och taket blev blött. Jag halkade, ramlade handlöst och klarade mig precis från att slå ansiktet i en pall, men hann inte ta emot mig i fallet och fick en lättare hjärnskakning. Vid ett annat tillfälle stod jag lutad mot en bygghiss på utsidan av en husfasad som av någon outgrundlig anledning DEN MODERNA HANTVERKAREN 10 2018 52 betsförhållanden, snarare än arbetsuppgifter. Jag kan inte säga att jag direkt ser fram mot de kommande vintermånaderna med vatten i skorna och dagar där man är blöt ända ned till underkläderna i perioder. Det är ganska tufft. När det kommer till arbetsuppgifter tycker jag om det mesta, även om det kanske är roligare att göra ett arbete där man känner att man utvecklas. Jag känner till exempel att jag skulle vilja bli bättre på saker som att planera och lägga upp en egen taktäckning, att på egen hand måtta och tillverka en lite mer komplicerad skivtäckning med rännor, ytter- och innerhörn och många skorstenar. Där känner jag att jag inte riktigt har prövat mina vingar fullt ut. Problem med jämställdhet och sexism i byggbranschen är ju inget nytt. Är det något som du råkat ut för på de arbetsplatser du jobbat? – Det är ju en speciell situation att jobba tillsammans med enbart killar. Det blir en viss jargong som jag ofta kan tycka är onödigt hård, och som jag stundtals upplevt som både fördomsfull och kränkande med sexistiska anspelningar och så vidare. Men generellt har jag haft väldigt trevliga kollegor. Jag har skrattat väldigt mycket. MINIMALISTISKT DRÖMPROJEKT Parallellt med sitt arbete på Ahlins plåt är Mathilda även ambassadör hos PVF Yrke & Utbildning, ett arbete som innebär att hon regelbundet besöker skolor, mässor och arbetsplatser och berättar om plåtslagaryrket. Det händer även att hon medverkar i kortare reklamfilmer och andra filmprojekt. Det huvudsakliga målet är att få fler tjejer att söka sig till yrket. – Jag tror att det finns jättemånga kvinnor som skulle kunna passa väldigt bra som plåtslagare, säger Mathilda, tjejer som tycker om att jobba med händerna, lösa problem och som har ett estetiskt sinne. Det är jätteviktigt att branschen inte missar dolda förmågor, utan bejakar de kvinnor som väljer hantverksyrken. Ju fler som söker sig till branschen, desto mer kan vi minska de tabun som fortfarande existerar kring olika sysselsättningar. Hur tänker du kring framtiden. Starta eget kanske? – Jag har absolut funderat på att starta eget. Möjligheterna finns ju när man har några års yrkeserfarenhet. Samtidigt ... min mamma varit egenföretagare i många år och jag har sett hur fruktansvärt mycket hon jobbat under åren, även då hon varit ensam med mig och min syster. Det kanske har gjort mig lite avskräckt. Plåtslageri är en jättebra bransch att starta företag i. Jag tror bara inte att jag är rätt person för det. Ska du göra något kul för de 20 000 kr du fick från stipendiet? – Pengar brinner inte direkt i fickorna på mig, men en tanke är ett litet startbidrag till ett drömprojekt, att bygga mig ett ”tiny house” [litet, ofta mobilt, hus inspirerat från den minimalistiska tiny house-rörelsen som startade på 1990-talet i USA och tog ny fart efter bankkrisen på 2000-talet då många amerikaner förlorade sina hus och behövde en billig bostad] på en tomt i Sörmland. En annan, möjligtvis mer realistisk idé är att hjälpa min mamma med ett bidrag till en ny bil. ✖