Sommarguiden Dalarna 1
Dalarnas foto: Pressbild Dalahästen, en världsber
ömd symbol Den säkerligen mest kända symbolen för Dalarna är en trähäst. Traditionellt dekorerad med olika grundfärger, inte sällan röd, och en enklare variant av kurbitsmålningens svepande blad på kroppen pryder denna häst många hem runt om i världen. Trähästen som leksak har funnits i många hundra år och har tillverkats på flera olika platser i Sverige, men den vi känner bäst till är utan tvekan Dalahästen. Det var i början av 1800-talet fyra byar norr om Siljan utkristalliserades som platserna för de främsta dalahästtillverkarna: Nusnäs, Bergkarlås, Risa och Vattnäs. Idag är det bara i Nusnäs som tillverkningen fortfarande pågår. Leksakshästen var från början en hyllning till den fyrbenta hjälpreda som såg till att man fick åkertegen både plogad och harvad, som drog timmer, vagnar och slädar och som under många hundra år var det enda fortskaffningsmedlet, utöver de egna apostlahästarna, som stod till buds. Något exakt datum eller årtal som talar om när dalahästen föddes finns inte. Däremot vet man att Västeråsbiskopen Johannes Rudbeckius år 1624 höll en, med stor sannolikhet svavelosande, predikan där han ondgjorde sig över försäljningen av produkter som inte bidrog till annat än ”höghferd, synd och ogudhachtigheet” när dessa såldes till dem han kallade oförståndiga. Bland föremålen som ansågs bidra till dessa mindre önskvärda egenskaper hos menigheten nämndes bland annat trähästar. Västerås var, och är, Dalarnas stiftsstad, och det är inte alltför långsökt att tro att de trähästar biskopen retat upp sig på var sådana som kullor och masar tagit med sig till marknaderna, med förhoppning om att få sälja. Dalahästen blev världsberömd i samband med Världsutställningen i New York 1939. Mottot var då The World of Tomorrow – Morgondagens värld. Dalahästen visade sig i högsta grad vara en del av vad som då var morgondagens värld, vår nutid. Den äldsta tillverkaren av dalahästar i Nusnäs, Grannas, som startades av Grannas Anders Olsson 1922, tillverkar årligen 100 000 stycken av de färggranna trähästarna av vilka cirka 20 procent går på direkt export, och då en stor del av försäljningen i Sverige sker på flygplatser kan man gissa att även dessa hästar lämnar landet. Att göra en dalahäst är minst sagt ett grupparbete, först handlar det om att få ut en hästliknande skepnad ur en vanlig planka, något som i Grannas fall sker på plats vid fabriken. Men sedan har man 50-tal täljare och ett 10-tal målerskor som alla arbetar hemifrån med att färdigställa hästen så som vi är vana att se den. För de allra flesta som arbetar med att göra dalahästar är det ett yrke som gått i arv i familjen i flera generationer. 34 SOMMARGUIDE