Sommarguiden Dalarna 1
Dalarnas Sollerön och vikingar Att vikingatiden f
inns närvarande i Dalarna kanske man inte tänker på mitt bland natursköna miljöer, fäbodar och dalahästar. Men på Sollerön, som avslöjar lite med sitt kommunvapen prytt av ett vikingaskepp utan mast, finns två vikingatida gravfält med upp till 150 gravar. De som fick sin sista viloplats där, omgivna av Siljan, begravdes mellan 950 och 1050 e.Kr. Gravarna är brandgravar, vilket var den mest vanliga begravningsskicket under järnåldern (en annan sak man kanske inte tänker på så ofta; att vikingatiden var en del av järnålderns sista århundraden), där den döde alltså kremerades. Trots att de funnits där i tusen år så var det först 1921 som man insåg att de glest placerade rösen kunde innehålla gravgåvor, och åren 1928 – 1929 genomfördes arkeologiska utgrävningar helt eller delvis i ett tiotal gravar. Under utgrävningarna påträffades en förvånande mängd föremål, rikare en många gravar i den mer kända vikingaregionen Mälardalen. Inte minst i gravröse 2 bjöd på en rikedom; förutom tvättade och brända benrester av en man, samt obrända rester från offerdjur, påträffade man här en mängd vapen, en hästutrustning och redskap. De mest uppseendeväckande fynden var ett tveeggat praktsvärd med inhamrade silvertrådar, pil- och spjutspetsar, en yxa, delar av en sköld, knivar borrar samt en fil. Utöver detta påträffades, i samma grav, en mejsel, ett sandstensbryne, en del av ett lieblad, en metkrok, fragment av en kam tillsammans med ett kamfodral samt en pärla. Därmed kunde en och samma grav illustrera vikingarnas dubbla roller som krigare och bönder. Gravarna är brandgravar, och de som fick sin sista viloplats där begravdes mellan 950 och 1050 e.Kr. Här har man bland annat hittat praktfulla svärd som gravgåvor, varav ett är ett av det bäst bevarade i hela Skandinavien. Svärden som påträffats stärker bilden av det vida kontaktnät de vikingatida sjöfararna hade utanför det nutida Sveriges gränser. 37 SOMMARGUIDE