Kingsize 1
Intervju: Ludwig Göransson & Ryan Coogler Vi vill
e förmedla hur det verkligen kunde kännas på den tiden, att den här musiken var farlig. Year och Record of the Year, för ”This Is America” med Childish Gambino (som han jobbat med sedan 2011 och kultförklarade tv-serien ”Community”) samt en för ”Black Panther”, två Emmys för hyllade Star Wars-serien ”The Mandalorian” (vars huvudtema han även skrivit), en Golden Globe och en BAFTA för Christopher Nolans ”Oppenheimer”, och två Oscars - för ”Oppenheimer” och för ”Black Panther”. Han är en av filmvärldens mest kritikerrosade kompositörer, men jobbar numera främst med avundsvärd kreativ frihet med Donald Glover, Christopher Nolan, och sedan 18 år tillbaka sin nära vän som han lärde känna på filmskolan. – Redan innan han skickar manuset till mig så börjar Ryan skicka massa meddelanden och låtar som han lyssnar på medan han skriver. Det här utspelar sig på 30-talet, musiken på skivorna som är kvar är gamla gubbar som sjöng i jättehispig ljudkvalitet och upp-pitchad sång, ungefär som när man kollade på sin mormor och morfars svartvita porträtt och så trodde man att det faktiskt var svartvitt på den tiden. Vi ville förmedla hur det verkligen 28 KINGSIZE MAGAZINE | NR 2, 2025 kunde kännas på den tiden, att den här musiken var farlig. Det var viktigt att skriva originallåtar, att hitta artisterna jag skulle skriva låtarna med, typ Brittney Howard från Alabama Shakes och Raphael Saadiq. Men först åkte jag till Memphis med Ryan och tog med min farsa. Det var en drömresa för honom, som han aldrig gjort, runt bluesdeltat. Det här mitt mest personliga musikverk för att jag växte upp med en pappa som är bluesgitarrist, som ville ge mig namnet ”Albert” efter Albert King. När jag var typ nio hörde jag Metallica för första gången, det blev min musikstil. I den åldern insåg jag inte att allt som vi lyssnar på idag på radion, all musik, kommer ifrån blues. Det kan vi säga är USA:s största bidrag till världskultur. Det var ju uppdelat i ett rasistiskt system från början, “Race records” av svarta artister, “Hillbilly records” av vita. Redan från början var det indelat: om en vit artist spelar blues, typ Rolling Stones, sa de “det här är inte blues, ni spelar rock”. Om Elvis Presley spelar blues sa de “nä, blues är inte för en vit publik, vi ska tjäna mer pengar på det här”. Med ”Sinners” är Ludwig mycket mer involverad än han varit tidigare, som producent precis som Ryan och Zinzi men även hans fru Serena, som insisterade att expertkonsultation krävdes för att göra bluesmusiken rättvisa. Med två producenter i familjen blev det mycket tydligare hur mycket musik som fanns i filmen och behövde genomföras innan något filmades, så de flyttade med sina två barn till New Orleans i tre månader. Ludwig jobbade med Miles Caton, Jayme Lawson och Delroy Lindo som kom in till deras hyrda studio varje dag och lärde de att spela låtarna, lärde Delroy att spela piano, lärde harmonier till körer. Men att börja skriva filmmusiken tog lång tid: – Det var svårt för mig att förstå i början, “vadå, ska jag skriva bluesmusik?”, fundera på vad min sida av bluesen är. Vad är min personliga blues? Hur får jag ut det? Mycket kom till mig genom att vara där, jobba, andas filmen, vara med Ryan och alla andra. Vi pratade om det varje dag. Det hade en sån så stor påverkan till mig. De sista två veckorna i New Orleans, då kom all filmmusik. Allt i filmen är ganska direkt, det är WWW.KINGSIZEMAG.SE