Bumsen 1
Soppatorsk! Redaktörens soppatorsk – återgiven i
Bumsen 3/2015 – gör mig en smula förvånad. Av någon anledning har BMW valt uppenbart opålitliga tankmätare i åtminstone en del av dagens hojar. För de aktiva på vår hemsidas Forum är detta definitivt ingen nyhet – tvärt om. Vad är då problemet för ägaren – annat än irritation över dåliga grejor? Rimligen vet man på ett ungefär hur mycket soppa cykeln drar per mil – vilket med enkel matematik ger den ungefärliga körsträckan med full tank. Vet man att tankmätaren är opålitlig är det ju inget större problem att strunta i den. Själv ”kör jag på trippmätaren” – alltså nollas den rutinmässigt vid varje tankning (utom på långresor). Som jag kör drar cykeln c:a 0,55 l/mil – vilket med en tankvolym på 21 liter ger en körsträcka på drygt 38 mil. Det stämmer också hyfsat med att reservtanklampan som regel tänds efter c:a 27 mil – mycket mer än dryga 30 mil vill jag inte köra utan att tanka. Till saken må även höra att min nu 13 år gamla hoj som gått drygt 13 000 mil har en tankmätare som veterligen aldrig lurat mig. Inlägg på Forum om opålitliga tankmätare på K 1200 RS lyser mig veterligen med sin frånvaro, i det fallet har produktutvecklingen uppenbarligen inte gått framåt! Har jag då aldrig åkt dit på soppatorsk? Jodå, en gång – en enda gång på knappt 11 000 mil – var det torrt i tanken efter 345 km. Den enda rimliga förklaringen är att jag den gången oavsiktlig råkat komma åt nollställningsknappen när tanken fortfarande nästan var full. (Jag brukar lägga hjälmen på styret när cykeln står i garaget, den kan förstås ha gett knappen en tryckare). Lyckligtvis inträffade detta mindre än en kilometer hemifrån, sonen kunde rycka ut med gräsklippardun36 BUMSEN 4 – 2015 ken och så var det problemet ur världen. Vid det laget hade reservtanklampan lyst sedan länge och det inpräntade ytterligare i mig det lämpliga i att tanka i tid. ”Never pass gas! Always fill up!” är texten på en amerikansk affisch för militära helikopterpiloter – illustrerad med en dödskalle. Så pessimistiska behöver vi hojåkare nog inte vara, det är dock ingen dum idé att köra med goda marginaler – även vad soppa gäller. Bror Gårdelöf ML 2661203 Hej Bror! Du har naturligtvis rätt i allt du här nämner men har utelämnat ett par detaljer, en sådan är körglädjen, som bekant varierar bensinförbrukningen i högsta grad beroende på körsätt och på vilken hoj man utövar denna! I ditt beskrivna körsätt funkar det naturligtvis med trippmätarknepet, vill man nu köra litet mer aktivt på en grusväg med ständiga av- och pådrag på gasen, för att inte tala om den till stora delar icke hastighetsreglerade tyska Autobahn, ja då kan man i det närmaste glömma trippmätaren, i alla fall vad praktisk tillförlitlighet gäller. På en tämligen slimmad och kåpförsedd hoj, en sådan du själv kör, som därmed uppvisar bra CW-värden, varierar förbrukningen mindre än på, låt oss säga, en fullpackad GS Adventure, här talar vi om en skillnad på c:a 0,5 liter/ mil! När min GS/A -08, alltså samma maskin jag beskrev mitt bensinstopp i Bumsen nr 3/15, med nöd och näppe hade passerat 250 mil befann vi oss i Skottland. När ”rangemätaren” angav att det fanns bensin kvar för c:a 7-8 mil insåg jag att det var dags att söka upp nästa bensinstation, lättare sagt än gjort i dessa glest befolkade bergstrakter. Tog dock det hela med ro då jag insåg att det förr eller senare, i god tid före soppatorsk, skulle det dyka upp en mack. När ”rangemätaren” angav endast 10 km fattade jag dock det kloka beslutet att inte chansa på att en påfyllningsstation skulle uppenbara sig bakom nästa kurva. Vi stannade därför vid ett litet förtäringsställe för magens påfyllning och hoppades att någon av gästerna eller innehavaren skulle kunna avyttra något gallon eller tipsa om närmsta mack. Av ännu okänd anledning blev vi helt blåsta på den skotska gästfriheten! Plötsligt uppenbarade sig en svart Range Rover med ett medelålders par och de erbjöd sig sina tjänster i form av att skjutsa mig till deras gård och hämta drivmedel, detta medan Britten fanns kvar vid hojen. – Är du inte rädd att åka ensam med oss, frågade de mig efter några mile. – Nej, varför skulle jag vara det? – Jo, tänk om vi skulle få för oss att våldta eller mörda dig? – Den möjligheten föreligger alltid men då jag är polis så är jag inte helt obekant med att hantera våldssituationer och känner mig därför helt trygg i att jag bemästrar en sådan situation om den skulle uppstå, svarade jag självsäkert och i direkt avväpnande syfte! Vet fortfarande inte om detta var uttryck för bisarr skotsk humor eller om de tillfredsställde något annat avvikande behov genom att försöka skrämma/ hota en person i ödsliga trakter som de uppenbarligen hade kontroll över? Därefter blev situationen i vagnen uppsluppen men ändå klart spänd. Jag fick min bensin och de ville inte ens ha ersättning för densamma! Mycket kan alltså inträffa vid soppatorsk, numer vårdar jag denna händelse som ett trevligt minne. Det jag vill säga är att vid detta tillfälle hade jag ännu inte fått soppatorsk då mätaren angav en räckvidd på 10 km, i Avesta var det när densamma angav 45 km! Strax efter Avestahändelsen servades GS/A:n, bl.a. ingick då en kontroll av bensinmätarens tillförlitlighet, naturligtvis innebär detta att BMW är väl medvetna om bristen. Har tyvärr inte hunnit torrköra GS:n än, det skall jag göra så man vet var mätarens felmarginal ligger. En sak är dock helt säker, detta problem kommer aldrig uppstå på gammelhojarna, med den mekaniska bensinkranen markeras klart och tydligt när kranens reservläge skall användas! Vid detta läge övergår jag i alla fall till en form av normalkörningsläge, man vet då av erfarenhet hur lång man kommer på reserven, under förutsättning att man någon gång kontrollerat reservtankens räckvidd. Hagen Hopp ML 2650962 Denna bild togs vid bensinstoppet utanför Avesta. Hans Falgén var den vänlige mannen som spontant hjälpte mig med fem liter bensin. Tack ännu en gång Hans! Plötsligt uppenbarade sig en svart Range Rover med ett medelålders par. Bumsen 4-15M.indd 36 2015-10-12 23.01