Bumsen 1
M itt första stopp blir strax efter gränsen i Lah
ore. Jag hittar ett bra hotell med ett jättestort rum och säng för bara 235 kr med frukost. Utsikten var dock inget att hurra över. Lahore är Pakistans näst största stad och huvudstad i provinsen Punjab. Staden ligger vid floden Ravi vilken gränsar mot Indien. Lahore har 6,5 miljoner invånare och är världens 38:e största stad. Jag gick runt i kvarteret och sökte efter en bankomat. De två första ville inte acceptera mitt Mastercard, den tredje fungerade. I samtliga länder jag besökte fanns det gott om bankomater/ATM så några problem med kontanter hade jag inte. I Iran växlar man på gatan till c:a 2 1⁄2 – 3 gånger den officiella kursen. Dag nio 21 april 27 mil. Nu börjar det riktiga äventyret. I Pakistan är myndigheterna oroliga för attacker och kidnappningar. Turister är intressanta objekt. På grund av detta tillåts man inte köra utan beväpnad eskort. Nära gränsen mot Indien är det inte kritiskt utan det är när man närmar sig bergen i väster och framför allt i nordvästra Pakistan i närheten av den afghanska gränsen där al-Qaida och talibanerna utgör en viss risk. Samtidigt som eskorten ger viss trygghet blir man mer orörlig och det går saktare när väntan mellan eskortavlösningarna kan bli lång. Första etappen blir relativt kort rakt västerut till Multan, en sträcka på 36 mil på en rak och fin väg. Det är så händelselöst att det enda jag kommer ihåg från dagen var ett tegelbruk och att jag fikade vid ett lastbilsfik. Ägaren ville gärna öva sin knaggliga engelska. När jag sedan skulle betala fick jag inte, ty ”du är min gäst och jag uppskattar att du ville ta en paus hos mig”. Samma sak hände mig fler gånger i Pakistan, Iran och Ryssland när jag stannade till på enklare ställen ute på landsbygden. Ju enklare desto generösare. I Multan tog jag in på samma hotell jag tidigare bott på. Genomgående brukade jag leta hotell i god tid innan det började mörkna. Det mörknar mycket fortare på dessa breddgrader än det gör hemma. Att köra i mörkret i dessa länder är definitivt inte att rekommendera. Vägarna är ofta i dåligt skick med hål och gropar. Mötande trafik har inte alltid lysen och om de har dessa påslagna lyser de åt alla håll och bländar rejält. Sikten blir urdålig i vägdamm och regn. Dag tio 22 april 36 mil. Från Multan måste jag ha eskort. Man får inte köra västerut utan måste ta omvägen åt sydväst och köra runt bergen ner till Sukkur för att sedan köra norrut väster 42 BUMSEN 4 – 2015 om bergen upp mot afghanska gränsen. I bergen lurar de banditer som den beväpnade poliseskorten skall skydda mot. De skulle komma till hotellet på morgonen, ingen dyker upp. Äsch-fan jag sticker iväg. Sträckan ner till Sukkur är ofarlig och inte heller särskilt intressant. Platt, torrt landskap. Trafiken i Pakistan är lugnare och inte alls lika hetsig och spännande som den i Indien. Trafikregler saknas även här, d.v.s. man kör som om sådana inte finns. Jag stannar relativt ofta för att dricka en Cola och kaffe samt vatten. Folk kommer nyfiket fram och beundrar (tror jag) motorcykeln. Kan någon engelska, vilket inte är alltför ovanligt, vill man gärna prata med mig, ”from where are you?” är standardfrågan i både Pakistan och Indien. Sweden svarar jag. He... Sudan? replikerar man eller så blir det Schweiz. Genom Få känner till Sverige. Folk är vänliga och inte alls hotfulla. Till skillnad från indierna så är pakistanierna mer skygga och kastar sig inte över en såsom indierna (dock inte otrevligt) gör. Återigen när jag stannar för dricka och något tilltugg vill man inte ha betalt. Kanske för att ägaren till fikastället var litet generad då två religiösa islamister ”predikade” för mig medan jag fikade. När de efter tio minuter insåg att jag inte var mottaglig gick de sin väg och innehavaren tog över. Trevlig kille och som sagt ville han inte ha betalt. I god tid före mörkret hittade jag ett hotell i Sukkur. Det var nog det mest sunkiga på hela resan, åtminstone i relation till priset, till råga på allt hette hotellet Decent Lodge. Vid tidigare tillfälle har jag noterat att prisnivån i Sukkur låg mellan två till tre gånger högre än motsvarande ställen i Pakistan. Nåja, jämfört med våra priser i Europa är det dock billigt, man tar ju seden dit man kommer. När jag skulle gå ut på staden blev jag stoppad i receptionen med orden ”Not Safe!”. Dag elva 23 april 47 mil. TEXT & FOTO Min förväntade eskort skulle hämta mig klockan sju på morgonen. Kvart över sju hade ingen kommit. Då stack jag från hotellet med riktning mot Quetta. Jag var väl medveten om att framöver efter vägen kommer polisspärrarna tätt och att jag skulle bli stoppad och på plats få invänta eskort. Dessutom visste jag att vägen från Sukkur upp till Jacobadad var fruktansvärt dammig. Vid regn blir det lervälling. När jag vid ett tillfälle stannar för att fotografera en mängd dromedarer stannar en fullastad lastbil. Föraren och hans andreförare var nyfikna och ville prata med mig på knagglig engelska. SamtaHELGE BACKLUND ML 2660577 I några nummer framöver skall vi följa Helge Backlund när han kör en BMW R 80 G/S av 1986 års modell från Goa i Indien till Stockholm, en nätt liten resa på 1 600 mil och dessutom som ensamresenär! Här är del två av hans berättelse där vi får följa honom genom Pakistan. Full fart in i Pakistan. Bumsen 4-15M.indd 42 2015-10-12 23.01