Bumsen 1
sen mig an. är alldeles för tung för deras föråld
rade små linjebussar. Till saken hör att när jag kom tillbaka till hotellet frågade portieren vad detta med tjejerna rörde sig om. Han berättade att sju talibaner(?) hade stoppat bussen som flickorna färdades på, klivit in i bussen och plockat ut dessa två samt därefter försvunnit norrut, troligen mot Afghanistan. I bussen fanns två beväpnade poliser, de kunde inget göra utan att riskera att alla i bussen blivit skjutna. (4 november 2013 mottogs en video där jihadister ville byta gisslan mot en fängslad al-Qaida medlem, därefter tystnad.) Med andra ord är jag sannolikt tryggare på min MC än i en buss. Alltnog fick jag inget besked utan blev hänvisad till myndighetens högste chef för beslut. Han var dock ute på staden så det blev över en timmes väntan. Under tiden gick jag tillbaka till vice chefens rum, där man just intog lunch. De förbarmade sig över mig och erbjöd mig att dela deras lunch! Fikapaus efter Okara. Ägaren bjöd på fikat. Chefen förhörde mig om mina planer etc. Därefter skrev han på dokumentet och jag kunde andas ut efter att ha tillbringat drygt sex timmar på departementet. Jag tog mig till områdets vaktkur för transport till hotellet. Under tiden hade det börja spöregna. Någon ”security” fanns inte och ingen brydde sig om mig i regnet. Efter ett tag gick jag ut på gatan och fick så småningom tag på en tuck-tuck som plöjde fram i avfallsluktande vattenmassor till mitt hotell. Två typiska pakistanska lastbilar vid fikastället. Min passagerareskort med Kalasjnikov. Sitter bakom mig i 112 km. Nästa dag skulle eskorten möta upp utanför hotellets stålportar klockan halv åtta på morgonen. I god tid var de på plats. Utanför hotellet hade två poliser hela natten varit posterade för att skydda mig. Jag var den enda gästen på hotellet! Innan Quetta lämnas tankar jag medan eskorten väntar. Vägen mellan Quetta och Taftan vid iranska gränsen går strax söder om den afghanska gränsen och genom öken. Avståndet är 65 mil och mitt emellan ligger en liten gudsförgäten håla, Dalbandin, där jag avser stanna över natten. Ett simpelt hotell finns i staden. Eskortpolisen i Pakistan fungerar ganska bra med återkommande men inte alltid kort väntan vid eskortbyten. De är trevliga och kan lite engelska. Kvaliteten på eskortens fordon varierar från bepansrade fordon till pickuper, moppar och inget fordon alls. De tar inget betalt och efterfrågan på mutor förekommer överhuvudtaget inte. Avstånd mellan eskortbyten varierar från någon kilometer i städerna till uppåt fem mil i glesbefolkade områden. Dagens första eskortbyte sker efter 1 1⁄2 timme i öknen. BUMSEN 4 – 2015 45 Bumsen 4-15M.indd 45 2015-10-12 23.02