Bumsen 1
de ar. var omöjligt då jag var inlåst på hotellet
s gård. Vid ett eskortbyte efter 1 1⁄2 timmes körning försökte man återigen sätta en beväpnad polis på min motorcykel. Till detta nekade jag. Ok, då får du vänta tio minuter. Väntan blev över 1 1⁄2 timme. Al-Dawood Hotel i Dalbandin. Kvällsmat på rummet med insmugglad pakistansk öl. Under tiden jag väntade kom en sliten jeep med två medicinstuderande studenter. De kunde god engelska och berättade att de var på väg ut i öknen till bosättningar någon mil söderut för att hjälpa de jordbävningsdrabbade. Av en jordbävning tio dagar tidigare såg jag inte mycket trots att den skulle ha varit väldigt kraftigt i det område jag nu passerade. Det fanns ju knappt heller några byggnader. Jordbävningen med en styrka på 7,8 på richterskalan var den kraftigaste på 40 år och hade sitt epicentrum i sydöstra Iran c:a nio mil sydöst om staden Khash i närheten av gränsen till Pakistan, rapporterade Expressen den 16 april 2013. Det var c:a 12 mil därifrån jag befann mig. Blir bjuden att dela lunch med tjänstemännen. Pakistanska gränsprocessen är igång med Carnet de Passage. Slätten övergår i spännande bergsnatur vid Kanur Bridge. Pakistanska gränskontrollen i Taftan gick snabbt, en halvtimme trots att tre lastbilar var före mig. Snabbt avklarad. Medan jag ännu var på pakistanska sidan passade jag på att växla till iranska Rial ute på gatan. Samtidigt ropade en pakistanier att jag måste skynda mig då iranska tullstationen stänger om en minut, alltså halv fyra iransk tid. Jag förlorade återigen en halvtimme på tidsskillnaden mellan Pakistan och Iran. Jag hade tur som klarade mig in innan de stängde, annars hade jag blivit tvungen att övernatta på tullens gård i Pakistan. På väg in i Quetta. Flera eskortbyten de sista 15 km. Eskorten har ett ålderstiget pansarfordon. Eskortbyte i ödemarken några mil utanför Quetta. Gränsprocessen klar, väntar på eskort utanför den iranska gränsstationen. Även iranska formaliteter gick hyfsat snabbt. Jag fick dock inte köra iväg utan eskort. I iranska Baluchistan liksom i Pakistan släpper man inte iväg resenärer utan eskort. Baluchistan är en av Pakistans fyra provinser. På andra sidan gränsen i Iran fortsätter Baluchistan, nu som den iranska delen av provinsen. Väntan på eskort blev lång. Till slut kom en vakt gående och sade att han skulle åka med mig till hotellet i Mirjaveh. Nu visste jag att det bara var 12 km dit så jag accepterade det. Den iranska gränsstaden Mirjaveh är en trist och deprimerande liten håla. Hotellet är ganska risigt och priset varierar kraftigt. När jag var där fem månader tidigare var priset 250 000 Rial, nu ville man ha 450 000, till slut fick jag ner priset till 300 000 (c:a 65 kr med kursen för Rial jag fick vid gränsen, med den officiella kursen hade det kostat 160 kr). Fönstret i mitt rum hade ett stort hål i glaset. Fortsättning följer i nästa Bumsen. BUMSEN 4 – 2015 47 BUMSEN 5 – 2013 Bumsen 4-15M.indd 47 2015-10-12 23.02