Nöjesnytt Jönköping 1
Varje månad presenterar vi en intressant Jönköpin
gspersonlighet med det där lilla extra. Denna gång handlar det om Karin Frick, sportjournalisten som via TV-rutan ser till att våra vardagsrum fylls med fotboll, hockey och all annan sport. karin frick I Hovslätt finns en skola, två affärer och tre kyrkor. Men det måste finnas något mer. För där producerar man nämligen TV-sportjournalister i parti och minut. Staffan Lindeborg var först. Sedan kom Claes Andersson. Och senast (och förmodligen inte den sista) är Karin Frick. – Jag vet inte vad det beror på, skrattar hon. Men det fanns väl inget annat att göra i Hovslätt än att hålla på med idrott när jag växte upp. Fast möjligheterna till idrott finns faktiskt överallt i hela landet och att just lilla Hovslätt får fram TV-personlighet efter TV-personlighet är och förblir ett mysterium. Men att det skulle bli TV och journalistik var inte solklart för Karin när hon växte upp. – Fast jag höll alltid på med idrott och jag gillade att skriva, så visst fanns det tecken. Men tecknen var inte tydligare än att hon valde Naturvetenskaplig linje på gymnasiet istället för den kanske mer självklara Medielinje. –Det är ännu mer förvånande när man som jag är fullständigt ointresserad av fysik och matematik. Så idrotten fick betydligt större uppmärksamhet än skolböckerna. Då var det tennis som var huvudintresset och Karin tillhörde Sverigeeliten i sin åldersklass. – Så jag valde att åka över till Florida och studera där som tennisstipendiat i ett år. Men hon trivdes inte utan återvände och funderade på att söka en annan skola i New Yersey: – Men jag hade fått en skada i ryggen som inte ville ge med sig, så jag kände att jag inte kunde satsa på tenniskarriären fullt ut. Det blev journalistlinjen på Kaggeholm istället. – Men jag fick fast jobb på Expressen redan under min praktik så jag har faktiskt inte gått klart utbildningen. De skulle starta upp en TV-sportkanal och när den sedan köptes upp av TV4 så ville de ha med mig och det blev det några roliga år där. Bland annat som utrikesreporter stationerad på USAs västkust. – Fast de har ju mycket sport även där, skrattar hon. Men mediebranschen står aldrig still – sedan en kort tid tillbaka är hon nu en av profilerna i Discovery Networks sportsändningar med Kanal 5 och Eurosport som bas. – Jag tycker själv att jag har världens roligaste jobb – att få vara med i dramatiken och förmedla de känslor som finns i sportögonblicket. Spontaniteten, glädjen, besvikelsen. – Och så älskar jag lagandan och gemenskapen som finns i arbetsteamet, ett gäng som alla jobbar åt samma håll. Det är inte alla som tänker på att det finns ett gäng fantastiska människor runt omkring när de ser mig stå ensam i rutan. Vi kan vara upp till 20-25 personer, alla med olika arbetsuppgifter men med det gemensamma målet att göra en fantastisk sändning. – Jag är en utpräglad lagmänniska, vilket kan verka lite underligt med tanke på att tennis är en så individuell sport. Nja, inte konstigare än att en mattehatare väljer Naturvetenskaplig linje. Hur som helst, fantastiska sändningar har det blivit genom åren – och massor av minnen: – Roligast hittills var väl EM-kvalmatchen i fotboll mot Danmark när hela landslaget stormade vår studio i ett galet glädjerus. Och tråkigaste, eller kanske töntigaste minnet är väl den NHL-spelare som ville imponera på sina lagkamrater och stod spritt språngande näck när jag ville göra en intervju i omklädningsrummet i USA. Men det är sådant man får ta som sportjournalist. Allt kan hända – och även det som inte får hända kan också hända: – Det gäller att vara snabb i huvudet när mickar inte funkar eller intervjuoffret inte vill prata eller något annat oplanerat. Men jag gillar det, jag tycker det är skönt när det blir spontant och lite nerv. Det är väl det som utmärker en bra sportjournalist – förmågan att ha många bollar i luften och förmågan att hela tiden spela på uppstuds. Förmodligen är det därför som hon allt oftare blir tillfrågad att leda galor av olika slag. Barncancergalan, Det Svenska Humorpriset och, inte minst, för några veckor sedan Jönköpings Fotbollsgala har alla förflutit elegant och professionellt med Karins medverkan. Som om inte sport och galor skulle räcka så finns det även två små barn och man samt ett hus under uppförande i den lilla staden Trosa. När vi ändå pratar om bollar i luften. – Det roliga är att jag, trots att jag bott halva mitt liv utanför Jönköping, fortfarande säger att jag ska åka hem när vi åker för att hälsa på mamma och pappa. Och självklart är mina favoritlag HV71 i ishockey och J-Södra i fotboll. – Och Hovslätts IK naturligtvis. ■ TEXT: STAFFAN HAGBERG FOTO: ANNA HÅLLAMS 10 SNABBA ÄTER HELST: Asiatiskt eller italienskt. DRICKER HELST: Kaffe, rödvin och vatten. BÄSTA FILM: Sällskapsresan, jag kan alla repliker utantill. SENASTE BOK: Hinner aldrig, senaste var nog 100-åringen som klev ut genom fönstret. LYSSNAR PÅ: Jag är verkligen allätare inom musik. FRITIDSINTRESSEN: Fritid, vad är det? Nädå, familjen och sport. KAN EJ VARA UTAN: Familjen. SER UPP TILL: Mamma & pappa. BÄSTA MED JÖNKÖPING: Känslan av att komma hem. SAKNAS I JÖNKÖPING: Direkttåg till Trosa.