Sten 1
Sten NOMINERADE STENPRISET
Sten MIRAKLET I THORSBERG
Sten ÖAR SOM FÖRENAR
Sten VINNANDE ÅTERBRUK
Sten ÄKTA STAD
Sten MOTSTÅNDETS MINNE
Sten LEX CEMENTA
Sten NOMINERADE DESIGNPRISET
Sten BRANSCHPERSPEKTIV BRANSCHPERSPEKTIV Redan för
e domen i Högsta förvaltningsdomstolen hade arbetet med att sortera ut gamla gravar avstannat. ”Inte fritt fram sortera ut gravvårdar” Högsta förvaltningsdomstolens dom, som i höstas gav ett pastorat rätten att att plocka bort gamla och osäkrade gravvårdar, har enligt SKKF inte utlöst en ny våg av utsorteringar på kyrkogårdarna. TEXT PETER WILLEBRAND efter flera överklaganden meddelade Högsta förvaltningsdomstolen i november att Tidaholms pastorat fick plocka bort 70 gamla gravvårdar som saknar gravrättsinnehavare och som underkänts vid säkerhetskontroll på tre kyrkogårdar. Länsstyrelsen hade tidigare avslagit ansökningarna med stöd av kulturmiljölagen. Ingreppen skulle innebära en för stor förändring av kyrkogårdarna. Samma bedömning gjorde Förvaltningsrätten och Kammarätten i Göteborg. Tidaholms pastorat menade å sin sida att gravstenarna inte skulle omfattas av tillståndskravet i kulturmiljölagen, 44 utan hanteras inom ramen för begravningsverksamheten som regleras i begravningslagen. Redan före domen hade de senaste årens omfattande arbete med att rensa bort gamla eller underkända gravvårdar avstannat eftersom Länsstyrelser på flera håll i landet gjort liknande bedömningar, att kulturmiljön påverkades för mycket. Mattias Elofsson är kyrkogårdskongör delvis så fortfarande säger han och betonar samtidigt att utfallet av domen ”ingalunda kan tolkas så som att det nu är fritt fram att ta bort gravvårdar”. Även Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i sin dom att både kulturmiljölagen och begravningslagen gäller parallellt, det vill säga lagarna ska rent juridiskt vägas mot varandra. – Det är också viktigt att Mattias Elofsson sulent på Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, SKKF. Han ser ett drygt halvår efter den prejudicerande domen inga tecken på att kyrkogårdsförvaltningarna i landet växlat upp tempot med att skifta ut gamla gravvårdar som saknar gravrättsinnehavare eller underkänts av säkerhetsskäl. – Nej, det har inte hänt mycket. En handfull länsstyrelser ha kommit med riktlinjer och vi väntar fortfarande på övriga, samt Riksantikvarieämbetets föreskrifter. Kyrkogårdsförvaltningarna har avvaktat fram till domarna och understryka att Högsta förvaltningsdomstolen kommit fram till att gravstenar som inte är kulturhistoriskt intressanta i sig ändå kan utgöra en del av kyrkogårdens samlade kulturhistoriska värde, men i fallet Tidaholm övervägde inte det allmännas intresse av bevarande den kostnad som uppkommer för att säkra stenarna. Just kostnaderna för säkringen av gravstenarna som saknar gravrättsinnehavare och vem ska betala – kyrkan eller det allmänna – är en den större underliggande frågan. Tidaholms pastorat bedömde att kostnaden uppgick till cirka 150 000 kronor. Skulle till exempel begravningsavgiften kunna användas för att finansiera säkringen? – Ja, om det finns ett bevisat värde, bedömer Mattias Elofsson. n FOTO: JONAS HAAS