Omtanke 1
TEMA: SKYDDAT BOENDE ” Eftervåldet var igång i sa
mma stund han blev fri” Efter flera år av psykisk misshandel och sexuellt våld fick Karin nog och ringde 112. Polisen kom och hämtade mannen hon levt med i femton år, men kort därefter tvingades Karin och barnen att flytta till ett skyddat boende. – Jag höll misshandeln hemlig i alla år, ingen visste vad som pågick i vårat hem, berättar hon. TEXT ANNE HAAVISTO FOTO GETTY IMAGES En sen lördagskväll tog Karin på kopplet på sin hund för att ta en kvällspromenad. Då hade hon fått nog efter åratal av psykisk misshandel och sexuellt våld. När hon rundade husknuten tog hon ett djupt andetag och ringde polisen. – Jag var trött och ganska nedbruten och kände att nu fick det vara slut. Det var inte det livet jag hade sett fram emot att leva, med en man vars missbruk eskalerat för varje år och våldet som blivit vardag. Så polisen kom och hämtade honom. Jag kände mig både lättad och väldigt ledsen, säger hon. HON BERÄTTAR ATT hon aldrig blev fysiskt slagen, men den psykiska misshandeln med elaka kommentarer, hot och hån och det sexuella våldet där hon mer eller mindre blev tvingades till ”tjatsex” för husfridens skull hade tagit hårt på henne. Och ingen visste om det helvete hon och barnen levt i under många år. – Jag skämdes för mycket för att berätta, så jag höll tyst om vår familjehemlighet. Jag bet ihop och höll hårt i fasaden. Inte ens mina närmaste visste om vad som pågick, säger Karin. Under tiden som mannen satt i arresten bytte Karin lås på huset, men efter fyra dagar släpptes mannen som ville tillbaka hem. – Polisen ringde och sa att de släppt honom. Enligt juridiken var det inte så allvarligt för att de skulle hålla kvar och häkta honom och han hade rätt att komma till sitt eget hem. Även polisen uttryckte att det var helt galet. Så det var vi andra som fick flytta. Och det var då helvetet började, som för så många utsatta kvinnor. – Jag trodde först att allt skulle bli bra när de hämtat honom, men så fel jag hade. Eftervåldet var igång i samma stund han blev fri igen. KARIN OCH HENNES två barn bodde hos hennes föräldrar i ett par veckor. Hon minns overklighetskänslorna och rädslan. – Vi gömde bilen i garaget så att han inte skulle se att vi var där, och drog ner persiennerna. Det var läskigt faktiskt. EFTER ATT POLISEN förhört både henne och barnen gjordes en riskbedömning där de kom fram till att det fanns hög risk för upprepad våld. – Jag fick en skyddstelefon som jag kunde använda om jag kände mig rädd eller hotad, som jag använde en gång när han förföljt oss och sa att han var utanför huset. Vad Karin inte visste då var att hennes exman kunde se i sin telefon var hon befann sig. – Han ringde mig tiotals gånger per natt och han visste alltid var jag var. Vi hade varandras koder och lösenord, något jag vill tipsa andra om att byta omedelbart när man lämnar. Byt alla lösenord och koder, på precis allt. Socialtjänsten var nu inkopplad och de föreslog skyddat boende, men Karin sköt det ifrån sig. För inte var hon en ”sån” kvinna. – Jag blev helt chockad av förslaget. Jag www.ssil.se | 21