GLAS 1
Två hinkar glasskärvor i skimrande grönt satte ig
ång hantverksexpertis från hela landet och ända ner till Bayern. Ett ambitiöst projekt, som efter mycket arkeologi och många diskussioner tagit besökaren tillbaka till 1700-talet. Orangeriet på Gunnebo slott har återskapats i all sin glans. Orangeriet på Gunnebo slott. Akvarell från 1795. REKONSTRUKTION Text: Kerstin Wallin Foto: Sören Håkanlind — Två hinkar skärvor. Det är mycket, konstaterar slottsarkitekt Stefan Günther, förvaltare och restaureringsarkitekt på Gunnebo slott. — Och dessutom färgat glas, i olika gröna toner! I själva slottet hade alla fönster sodaglas. För att få bort den gröna färgen användes soda som flossmedel istället för järn- eller kopparoxid, vilket gjorde det dyrare. Därför är det förvånansvärt att man inte valde samma glas i orangeriet som i slottet för det här var förmögna människor. Kontinental inspiration Gunnebo slott stod färdigt 1796, med en storslagen invigningsmiddag och var då en av Sveriges mest påkostade herrgårdar. Vid den här tiden var herrgårdarna pompösa och kallades ofta slott. Arkitekten Carl Wilhelm Carlberg och den italienske skulptören Gioacchino Frulli hade utformat ett konstnärligt program, inspirerat av den senaste utvecklingen på kontinenten. Det här var en skapelse vars arkitektur och utsmyckning visade på makt, självkänsla och smak. Byggherren, den förmögne köpmannen John Hall, kunde vara stolt över sitt sommarställe där dåtidens kändiselit samlades, kungligheter, konstnärer, politiker. 20 GLAS 3.2020 / tema: glasets vingslag / Raserad förmögenhet Trots att Gunnebo var en av sin tids mest betydelsefulla anläggningar har man vetat väldigt lite om tankarna och filosofin från skiss till fullbordan. Gunnebo slott har varit ett outforskat område och i synnerhet orangeriet. Många trodde att det hade utplånats genom en brand. — Det uppfördes 1786 och revs 1830 då koppartaket slets av. John Hall, ett affärsgeni, som ägde 20-talet järnbruk och var med under den stora sillperioden då oljan från hans trankokerier lyste upp Londons gator, dog sex år efter att herrgården stod klar 1796. Sonen, en goddagspilt, lyckades emellertid snabbt göra slut på förmögenheten och slutade sina dagar i fattigdom och misär, berättar Stefan Günther som vid det här laget levt sig in i varje detalj av orangeriets konstruktion och – öde. Orangeriets eviga sommar 2012 började han utforskandet av Carlbergs 200 ritningar från 1780-talet och har sedan dess ägnat sin tid åt att minutiöst följa och ana sig till hur det lusthus, där sommaren är evig, en gång såg ut och byggdes. Hur varje tegelsten, bjälke, fönsterruta fogades in. Stefan Günther disputerade 2006 med avhandlingen ”Klassicis>