Scooteristen 133 1
D et är inte så ofta det dyker upp något lite ext
ra i retrosegmentet inom scootervärlden. Det senaste tillskottet är utan tvekan Royal Alloy som tagit linjerna från klassiska Lambretta och fyllt dem med ett innehåll av modern teknik och uppgraderingar nödvändiga för trafiken 2025. Det är en delikat balans eftersom det ska kännas relevant, rätt och framför allt få fler än de mest entusiastiska scooteristerna att öppna plånboken och garageporten. I samband med höstrundan ”Vespa Club Lund kör på gränsen” i mitten av oktober fick jag möjligheten att kliva ur min bekvämlighetszon och lämna Vespan på parkeringsplatsen hos Bil& MC i Staffanstorp och plocka ut en sprillans Royal Alloy TG350SE. Jag var inte helt obekant med modellen. Redan på årets Swedish Scooter Run hade jag tagit den på en kort sväng och fått mersmak, men nu var det dags för lite mer seriös provkörning. FÖRSTA INTRYCKET. Smaken är ju som bekant som baken men jag, som ändå har en viss Lambretta Serie 2-faiblesse, tycker att man mycket förtjänstfullt lyckats tillvarata linjer och detaljer från TV175 /LI150 S2. Sidkåpornas linjer, pakethållare, luftintag, styrhuvud, tutkåpa och inte minst den enorma framskärmen visar att man lagt energi på att vara originalet troget. Kul för man har genom åren sett ett antal scootrar som vill vara retro men som stupar på mållinjen med en konstig baklampa eller sadel, men här tycker jag Royal Alloy tar designen ända in i kaklet. För givetvis är detta trots namnet en Lambretta-look-alike men storyn Lambretta/ Royal Alloy/Scomadi får vi ta en annan gång. Instrumentering med TFT-skärm och all info man behöver. Scootern är ganska låg i sitsen, dels för att sadeln håller låg profil men också för att man inte har något hjälmfack under sadeln. Även om man är lite kortare står man stabilt med fötterna på marken vid rödljusen och hojen är lätt att få av och på stödet. Handskfacket vid knäna är det förvaringsutrymme som finns och rymmer det nödvändigaste. Jag vet att många som kör större automatscooter gillar att låsa in hjälmen i hojen, men här är det hjälmkrok som gäller. Det kanske finns packboxar men linjerna inbjuder inte till att sätta en stor låda bakom sadeln. Styret är ganska smalt men bekvämt med en kompakt och elegant TFT display istället för analog mätare. Det behövs med allt som ska få plats och är förvånansvärt funktionellt även om jag skulle behövt lite mer framträdande blinkindikatorer (det blev en del viftande händer under rideout). Men designmässigt tillsammans med styrhuvudet, LED-strålkastare, handtagen och de nästan dolda LED-blinkersen är det en fullträff. Vrid om nyckeln, tryck på startknappen och så iväg. Direkt så slås man av hur mjukt och jämnt den bränsleinsprutade motorn går. Här är inga ryck när transmissionen greppar och släpper och backspeglarna är följaktligen knivskarpa. Scootern ligger stadigt och glider bekvämt över vägbulor och hål i asfalten. TG350 har 27hk (19,3kW) på sina 309cc och motorn drar starkt och jämnt, men jag undrar om inte lättare vikter i transmissionen gjort den ännu rappare och släppt upp varvtalet mot 8500rpm där maxeffekten ligger? Jag hade hoppats på ännu lite mer tryck baserat på specen. Samtidigt - man vill ha en bekväm stadscruiser som inte låter som en bålgeting vid varje rödljus och jag har blivit lurad förr av automatscootrar som accar ”mjukt och fint” på fullgas och där man plötsligt ligger i över 70km/h inne i stan. Textförfatteran ute på en runda fär att bekanta sig med en Royal Alloy. SCOOTERISTEN december 2025 RIDEOUT. På lördagmorgonen trotsade vi de grå molnen och gav oss ut på en tur längs Lunds kommuns gräns som vi gjort många år tidigare. Visst lockar det med sol och sommarvägar men höstfärgerna 19