GLAS 1
NATIONALMUSEUM I NYTT LJUS Josefin Nilsson, arkit
ekt: ”Mitt roligaste uppdrag – med lanterninerna som kronor på verket” När Wingårdhs fick uppdraget att arkitektoniskt bidra till renoveringen av Nationalmuseum var det utifrån önskemålet att byggnaden skulle öppnas upp. Att släppa in ljuset och ta tillbaka genomblickarna för utsikt och orientering. — Både ägaren och brukaren, Statens fastighetsverk och Nationalmuseum, ville detta. Så vi har öppnat upp alla fönster och dessutom den södra ljusgården. Tack vare nya effektiva produkter, inte minst på glasområdet, är detta möjligt trots att en del konst är mycket känslig för ljus, berättar Josefin Nilsson, på Wingårdhs som, tillsammans med Erik Wikerstål, är ansvarig arkitekt för renoveringen. Josefin beskriver hur projektteamet i förarbetet varit på plats och studerat flera referensobjekt. — Att öppna upp muséer är ju en trend. Genom att använda nya glastyper som reducerar uv-strålning tillsammans med perforerade gardiner som kan dras för och skyddar vid extrema ljusförhållanden, låter detta sig göras. Vid studiebesöken kom de också i kontakt med belysningskonsulter, framför allt tyska ingenjörsbyrån Kardorff, som har kunskap och erfarenhet hur man bästa kombinerar dagsljus och artificiellt ljus. — I detta ingår i grundliga studier över 32 GLAS 4.2017 / tema då nu sedan / hur dagsljuset varierar beroende på väderlek, tid på dygnet, väderstreck och årstid. För gardinernas del betyder det att kan styras antingen programmerat eller manuellt individuellt vid behov, påpekar Josefin Nilsson. I diskussionerna om behandlingen av ljuset har arkitekterna och konsulterna föreslagit ett upplevelsekoncept, sedan får de museiansvariga själva välja armaturerna, vilket alla tycker är en bra lösning. Nu när arkitekternas uppdrag i princip är klart konstaterar Josefin Nilsson att jobbet är det hittills roligaste hon har gjort. — Det har varit en jättestor utmaning, det mest speciella och annorlunda uppdraget någonsin. Tidigare har jag ju jobbat mest med nyproduktion, aldrig ett byggnadsminne, och definitivt inte i den här i digniteten. Fem år har det tagit, varav de tre första åren enbart handlade om muséet. Sedan har Stefan Mangili, tillsammans med våra ingenjörer, hos oss kommit in mer och mer i projektet och drivit alla löpande och operativa delar, och stämt av med mig. Med två nya glastakskonstruktioner har Nationalmuseum i ljusgårdarna fått bättre ytor att vistas och ha verksamhet i. — Akustik och glastak är en svårbemästrad ekvation. Så här krävdes det noggranna utredningar och efter samtal med ÅF Akustik var vi på det klara med att formen på glastaket inte ska vara helt plan, då den får funktionen av en mikrofon med ljudet rakt nedåt. Utan att vi istället skulle bryta upp taket så att det riktar ljudet åt olika håll, och ned mot väggarna som försetts med akustikputs, upplyser Josefin. Själva lanterninkonstruktionen består av stål i flera tetraformade små pyramider. I konstruktionen sitter solskyddsglas i laminatutförande. — Vid sidan av den smarta akustikösning som glastaksformen innebär har det också blivit väldigt vackert, som stiliserade blommor i en artonhudratalsdekoration. Jättefint. Och jag är glad att vi inte lät rastrera glaset och att vi hittade en så bra kulör på stålprofilerna, som ger glastaket en karaktär på dagen och annan på kvällen. Även samspelet med väggkulören är värd att lägga märka till! tipsar Josefin. Glastaken är också unika. De enda i sitt slag. Och det var inte självklart att de skulle pryda ljusgårdarna. Det fanns många tveksamheter. Både beställaren och Skanska var skeptiska. Ingen standard, hur blir det då med garantier till exempel? undrade de. Efter mycket jobb och flera rundor, där glas konsulten Taito Lamppinen gjorde viktiga insatser, kunde tillverkarna till slut lämna garanti. — Jag ska betona att det stöd vi fått av Fastighetsverket kring detta, och en hel del