GLAS 1
Originalskisser och -ritning från 1920-talet. För
bindelsegången i glas är länken mellan den gamla delen av Carlanderska sjukhuset i Göteborg och den nya. Tillbyggnaden är inspirerad av originalritningarna från 1917 – men på den tiden tog pengarna slut. Hundra år senare är sjukhuset äntligen komplett. TILLBYGGNAD Text: Lotta Engelbrektson Foto: Bert Leandersson Fast vintern har gjort sig påmind för länge sen är Carlanderska parken fortfarande grön och lummig. Vid första anblicken tänker man knappt på det nya huset. Den välkända silhuetten är sig lik trots att privatsjukhuset har byggts ut med 7 000 kvadratmeter. — Jag tycker att det har blivit väldigt fint. Den nya delen har till och med samma skiftningar i teglet som den gamla, säger Vibeke Carlander, som är styrelseledamot i Carlanderska och barnbarn till grundarna Axel och Hedvig Carlander. Pengarna räckte inte till Det var så här, med en sluten gård i mitten, det egentligen var tänkt att det skulle se ut för hundra år sedan. När arkitekterna ritade huset var planen att bygga ett sjukhem – inte ett sjukhus – som liknade Sophiahemmet i Stockholm. Den vackra parken och den hemlika miljön skulle ha en läkande effekt på patienterna som vilade ut efter sina behandlingar. 1917 fanns även en klosterträdgård med i originalritningen, i hjärtat av sjukhemskvarteret. Men trots de frikostiga donationerna räckte pengarna inte till. Första världskriget rasade i Europa och priserna på material hade skenat i väg. Grundarna fick nöja sig med att realisera halva sin dröm. — Ända sedan dess har byggnaden varit L-formad. Nu är den ursprungliga idén med en kringbyggd gård fullbordad, säger Ulla Antonsson, arkitekt på White arkitekter i Göteborg. Fönstren livar i fasaden Att få den nya byggnaden att smälta ihop med den gamla, var arkitekternas främsta utgångspunkt och bland annat murades fasaderna med samma tegelförband som användes i början av 1900-talet. > GLAS 4.2017 / tema då nu sedan / 37