AMES 1
KRÖNIKA EN REFLEKTION EFTER ETT MICROSOFT-SUMMIT
TEXT: LOUISE LENNERSTEN FOTO: CRELLE I skrivande stund sitter jag på en konferens för 400 av Microsofts inbjudna utbildningspartners. Jag är personligt inbjuden för att delta och lyssna på Microsofts planer, visioner och mål för samarbeten med oss. Totalt är vi 17 000 företag i partnernätverket och här sitter 200 företag, 403 personer för att vara exakt och allt vi får höra är belagt med sekretess. Vi har alla fått underteckna NDA och vi får inte fota, filma eller använda sociala medier på plats. Och nivån på informationen vi får är förvånansvärt öppen för att vara ett av världens största bolag och där personerna på scenen är informella, professionella och högt uppsatta i organisationen. Under NDA är vi alla säkra och hittills respekteras det värdigt. Inte en enda mobil är i luften och de enda # som trycks ut är på bullar och mat. Det får vi gärna visa upp. Det diskuteras mycket kring datasäkerhet och cyber security. Hur ska vi som jobbar som partners kunna säkerställa att den data vi bidrar med används rätt när vi pratar med våra kunder? Alla här jobbar mot skolor och där finns våra barn. Och etiska frågor såsom om mina barns studieresultat och data som samlas in kring dem är säkra eller säljs de vidare med risk att hamna i fel händer? Jag känner mig dåligt påläst kring konkurrenternas strategi, men bland både partnerföretagen och värdarna nämner man konkurrenter som lämnar ut uppgifter och integrerar känsliga data i system med syfte att antingen sälja mer eller påverka politiska åsikter och ställningstaganden. Vad stämmer egentligen? Är Microsoft så mycket bättre på öppenhet och datasäkerhet eller är det en trygghet vi vaggas in i här under NDA när vi ska hjälpa hela världens utbildningsbara befolkning? Hur säkra är vi när barnens skolvärld digitaliseras allt mer i takt med att vi driver på utvecklingen och sätter oss i beroendeställning mot digitala leverantörer av tjänster för prov, instudering, kommunikation och läxor? Det är en intressant frågeställning att hantera när vi som partnerföretag ska börja leverera till skolorna. I Sverige har nästan alla bredbandsuppkoppling, höghastighetsuppkoppling till och med. Sverige är lite av ”the perfect example” medan 25 procent av USA:s elever inte har Internet alls i hemmet. Offlinefunktioner och system som ska tillåta lärande i hemmet utan uppkoppling är en stor utmaning för att både nå ut med utbildningsrelevant material, för dem som är beroende av data och nåbarhet, men också en verklighet där skolan blir den som får bidra till datainsamling genom en säker uppkoppling. Det är komplext och USA bevisar ideligen att de inte är att lita på i sin hantering av data, lobbying och opålitliga giriga ledare influerade av eller involverade i Ryssland. Även vårt älskade Facebook tappade i trovärdighet för inte så länge sedan och konspirationsteoretikerna har redan börjat spinna som katter inför kommande presidentval. Data är känsligt. I alla former och i alla sammanhang. Vi är oerhört beroende av den digitala världen. I det mesta vi gör. 80 procent av allt material inom skolan i Sverige är fortfarande analogt medan digital teknik har visat sig öka studieresultaten – nu senast i Älvdalens kommun där resultaten ökade markant sedan man inför digital teknik för bland annat kommunikation mellan elev och lärare. Här på konferensen lyfter man också upp forskning som visar att barns sociala känslomässiga färdigheter (social emotional skills) ökade efter att ha spelat dataspel regelbundet. Hur hände det där? Digitalisering innebär alltså att våra barn också lär sig lagarbete, kommunikation över landsgränser och samarbete – även om målet är att utplåna en gemensam fiende. De allra finaste resultaten fick man på barn med autistiska diagnoser där empati och socialt samspel visade sig utvecklas stort. Att jobba med digitala medel visar sig alltså bidra positivt och ju mer sådana resultat som tas fram kommer bidra med bränsle till utvecklingselden. Den tekniska utvecklingen går rasande snabbt och de kommande tio åren kommer mängden sparad data att öka dubbelt så mycket som den gjort de senaste tio åren. Minst. Den etiska aspekten blir allt viktigare och säkra lösningar som innebär både öppenhet och integritet ska balanseras med varandra. Vi associerar ofta teknikutveckling med robotar, VR och häftiga animerade miljöer där verklighet och fiktion blir svår att skilja, men på baksidan finns ett klart mycket delikatare problem som rör spårbarhet, lagring, hantering och sekretess som inte syns lika tydligt i vår vardag men som i ett längre perspektiv kan få stora konsekvenser. Och för att vi ska känna oss trygga som individer, föräldrar och som samhällsmedborgare och arbetsgivare behöver vi tillit till de jättar som hanterar ettorna och nollorna bakom kulisserna. Det är på gott och ont och det är den verklighet vi lever i. Och den är ju ärligt talat ganska bra och förenklad och smidig. Det tål att tänkas på när vi tar emot ett skriftligt utlåtande från läraren via en portal med en server långt borta, handlar med kreditkortet eller stämplar in på bussen. ® Louise Lennersten CEO Interspectral info@jkbc.se 38